Var tionde svensk arbetslös – trots gapande behov i industrin: ”Saknar viss kompetens”
”Problemet kanske inte kan lösas om man inte är redo att tänka nytt”
Arbetarna som företagen får betalt för
Publicerad 2011-01-31, 12:00 Uppdaterad 2020-06-09, 12:53
Löner är usla. Rättigheterna få. Arbetsgivare hunsar, hotar och tjänar pengar på dem. – Vi är moderna slavar, säger Eva Kostenniemi.
Ni är fler än 100 000. Ni är arbetslösa och vill tillbaka till arbetslivet och en inkomst som man kan leva på. Ni är ute på arbetsplatser och vill stanna där. Vägen dit går över en praktikplats som för de flesta innebär arbete med marknadens lägsta ”lön”.
- I arbetspraktik sysselsätts 18 000 personer med olika typer av jobb i högst ett halvår. Ersättningen är densamma som de skulle ha som arbetslösa, högst 680 och lägst 320 kronor om dagen. Den som inte var med i a-kassan när han miste jobbet eller har utförsäkrats, får jobba för 223 kronor om dagen, en månadslön på 4 900 kronor.
- Praktisk kompetensutveckling sysselsätter 1 900 personer med samma ersättning som i Arbetspraktiken. Högst tre månader får de vara ute för att bibehålla kompetensen i sitt yrke.
- Jobbgaranti för ungdomar under 25 år omfattar 46 000 deltagare. Drygt 6 000 är ute i arbetsliknande verksamhet. Inga pengar går direkt till arbetsgivarna. Deltagarna får i sämsta fall 135 kronor om dagen i utvecklingsersättning.
- Jobb- och utvecklingsgarantins tre faser är till för dem som fyllt 25 år. Av 85 000 deltagare är bara en del på en arbetsplats.
- Fas 1 hamnar den som har förbrukat sina 300 ersättningsdagar från a-kassan. Där ska man bli kartlagd och coachad och förberedd inför arbetslivet innan man slussas vidare till Fas 2. Där kan man få arbetsträning och lite praktik.
- Den som fortfarande, efter 450 dagar, är arbetslös ”erbjuds sysselsättning” hos en ”anordnare” som det heter hos Arbetsförmedlingen. Då har den arbetslöse nått sista stadiet i Jobb- och utvecklingsgarantins så kallade Fas 3.
- Fas 3 arbetade, eller sysselsattes, i slutet av förra året cirka 25 000 personer med sådant som annars inte skulle bli utfört ”och som kan ses som kvalitetshöjande”. Arbetet ska vara meningsfullt och kan pågå i högst två år. De som har haft arbetslöshetsersättning får högst 680 kronor per dag, eller 14 960 kronor i månaden. Övriga får inte ens de 223 kronorna per dag som de hade under Fas 1 och 2. De är hänvisade till Socialen för försörjningsstöd.
- Arbetsgivarna får 225 kronor om dagen per deltagare i Fas 3 för att täcka sina extrakostnader
- De dryga 3 000 som arbetar med Särskilt anställningsstöd har en annan ställning än andra i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. De ska ha lön och andra anställningsförmåner enligt kollektivavtal eller likvärdigt. Arbetsgivarna får ett bidrag från staten på 85 procent av lönekostnaden upp till 750 kronor per arbetsdag upp till ett år.
- Instegsjobb har skräddarsytts för nyanlända invandrare första tre åren. 2 800 var de före jul. Staten står för 75 procent av lönekostnaden till arbetsgivaren upp till 750 kronor om dagen
- Nystartsjobb är inte ett arbetsmarknads-politiskt program. Det kallas ”en rättighet för arbetsgivare” som anställer i första hand långtidsarbetslösa. Rättigheten består av kompensation med dubbla arbetsgivareavgiften i upp till tio år. Då ska du också ha fyllt 55 år och varit arbetslös i minst fem. Över 40 000 personer var nystartsjobbare vid 2010 års slut.
Noll kronor. Det kan du tvingas arbeta för om du sänds ut från Arbetsförmedlingen. Först mister du jobbet och får leva på hårt beskattade pengar från a-kassan. Och när du åker ur a-kassan sjunker inkomsten till 4 900 i månaden. Nästa steg blir arbete helt utan ”lön”. I slutstationen kan du tvingas arbeta med socialbidrag som enda förtjänst.
På två år kan du förlora fotfästet totalt. Från att ha varit, om inte välbetald, så åtminstone lönearbetare, är du ute i kylan. Nu handlar det om tvångsarbete. ”Sveriges slavar”, för att citera Eva Kostenniemi i Svappavaara.
– Jag får inte bestämma själv längre. I Fas 3 är det Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan som styr mitt liv med meningslöst trams, säger IF Metall-medlemmen Eva Kostenniemi.
Fas 3 kallas ”slutstationen” på Arbetsförmedlingen. Företagare får 225 kronor om dagen för varje långtidsarbetslös utan att behöva betala lön tilll dem.
Företagen dit de arbetslösa anvisas, kontrolleras dåligt. Skrupelfria företagare skor sig på Arbetsförmedlingens frikostiga ersättningar, lurar praktikanter på pengar och plockar in tusentals kronor från staten utan att ge något tillbaka i form av jobb eller utbildning. Och kommer det kritik mot en arbetsgivare så är risken stor att han ändå snart har nya praktikanter hos sig.
Den som säger nej till ett jobb får sin ersättning sänkt gradvis tills den upphör helt.
Runt om i landet visas skräckexempel på arbetsgivare.
• Jobbfabriken, som drivs av Blatteförmedlingen AB, är ett omskrivet exempel. I fem städer tjänar företaget miljontals kronor om året på att ta emot långtidsarbetslösa i Fas 3-projekt. 225 kronor per dag och arbetslös får Blatteförmedlingen in från sina ”fabriker”.
• Ägaren till Winroth i Fegen AB utanför Falkenberg blåste två iranier på lönen samtidigt som han plockade in 750 kronor om dagen.
• Och second hand-företaget Prio 1, med butiker i flera städer, använder ett par hundra Fas 3-deltagare i sin verksamhet, för ”lokalt bistånd till behövande”.
– Det är precis så här det är tänkt, sa statsminister Fredrik Reinfeldt när han besökte Prio 1 i Sundsvall i november förra året. ”Riktiga jobb”, kallade han verksamheten som leds av en partikamrat. För arbetskraften får Prio 1 ersättning från staten.
Arbetslösa ska skolas om och in på arbetsmarknaden via diverse sysselsättningar.
– Möjligheten att få ett arbete är starkare ju mer arbetsplatsnära aktiviteten är, som chefen för ledningsstaben på Arbetsförmedlingen, Jan-Olof Dahlgren, säger.
En som reagerat mot hur Fas 3 används av företag och organisationer är Sven-Erik Österberg, socialdemokratisk vice ordförande i riksdagens arbetsmarknadsutskott:
– Många skriver till mig. De är rättslösa, säger de. Det är rätt långt ifrån idealbilden där varje arbetslös skulle ha en coach och snabbt vara tillbaka i arbete.
– Ingen åtgärd har varit meningsfull, säger Eva Kostenniemi i Svappavaara. Jag har stickat sockor och virkat grytlappar. Man kan lika gärna ta ett sockerpaket och hälla ut bitarna på bordet, räkna dem och se om det stämmer. Det är ungefär så. Jag gör det för att få pengar att överleva.
Eva Kostenniemi är kritisk mot facket också. Som medlem i IF Metall i Kiruna har hon alltid uppmanat folk att organisera sig. Det gör hon inte längre, säger hon.
– Facket har också lämnat oss i sticket. Det är bara till för dem som jobbar. Inga aktioner, inga protester. Vi är en belastning som alla vill bli av med.
Det finns en överenskommelse mellan LO och Arbetsförmedlingen som säger att facket ska kontaktas när en arbetslös ska ut och jobba. Det fungerar inget vidare, enligt fackliga företrädare inom IF Metall och GS. Om facket är negativt mot en placering skickar Arbetsförmedlingen ofta dit en praktikant i alla fall.
– Jag har aldrig varit med om att någon från Arbetsförmedlingen har ringt upp och undrat varför vi har sagt nej, säger Hans Pettersson, GS i Linköping. Det är bara luft, de tar kontakt med oss för att de ska göra det.
– En del fack avslår allting där arbetsgivaren inte har kollektivavtal, säger Charlotte Humling, chef på Arbetsförmedlingen i Sandviken. Det kan fortfarande vara en bra arbetsgivare och arbetsplats, menar hon.
Men Arbetsförmedlingen berättar inte vem den anvisade är. Det sätter sekretesslagen stopp för. Fackliga företrädare ska bedöma lämpligheten i en arbetsplats för en person som de inte vet vem det är, om det är en man eller kvinna, ung eller gammal, frisk eller sjuk.
– Facket ska inte bedöma personen, utan arbetsplatsen, säger Jan-Olof Dahlgren, chef för ledningsstaben på Arbetsförmedlingen. Kollektivavtal ställer vi inget krav på.
I Linköping bläddrar ombudsmannen Hans Pettersson i sina papper från förmedlingen:
– Här har jag en företagare som vill ha en som arbetar med lönebidrag. En utbildad inredningssnickare, inte fyllda 40. Och här en som är skogsarbetare och alltid har varit det. För honom ska de ha pengar för att han ska jobba åt dem.
– Det är det jag är mest irriterad på, att det är gratis arbetskraft, säger Hans Pettersson.
Den typen av anklagelser kommer från hela landet.
Arbetsförmedlingens generaldirektör Angeles Bermudez-Svankvist svarar på kritiken:
– Jag kan inte kommentera anklagelser som kommer utifrån vad gäller personer som är ute i praktik. Vårt arbete är att hålla dem aktiva och rusta dem inför kommande arbetsmarknadsbehov. Det är vårt uppdrag.
ANDERS ELGHORN och MARCUS DERLAND
