”Stödet måste bli lika oavsett var man jobbar”

Replik Det är bra att Samhall har samma målsättning, men så länge stödet för anpassade anställningar inte följer personen som ska ha det så kommer andra arbetsgivare inte att kunna ta det ansvar Samhall uppmanar till, skriver Ulrica Persson, Skoopi.

OM SKRIBENTEN:

Ulrica Persson är ordförande för Skoopi, Intresseorganisationen för arbetsintegrerande sociala företag, ASF. Det är medarbetardrivna företag som har just skapandet av anpassade anställningar som sitt främsta syfte. 

Det är bra att vi är överens om vad vi vill i grunden. Både Skoopis medlemmar och Samhall vill verka för en mer inkluderande arbetsmarknad som också kan omfatta dom ca 35 000 funktionshindrade som i dag är långtidsarbetslösa.

Det vi inte är överens om är behovet av reformer för att nå dit. Där vi inom Skoopi ser behov av reformer som innebär att stödet för anpassningar följer individen oavsett arbetsgivare argumenterar Samhall i stället för fortsättning på det system där stor del av stödet för att skapa dessa anställningar dediceras till dem. Låt oss titta lite på argumenten för en sådan ordning och möjligheterna att följa upp dem:

Samhall kan inte välja utan ska anställa dem arbetsförmedlingen anvisar och dem med allra störst svårigheter.

Önskningen om längre arbetsträningsperioder innan anställning på Samhall ter sig i ljuset av detta lite märkligt. Samtidigt anser endast fyra av tio handläggare inom Arbetsförmedlingen att det är rätt målgrupp som anställs på Samhall. Att så inte är fallet styrks också av att våra medlemsföretag under åren ofta välkomnat medarbetare som bedömts ha för låg arbetsförmåga för att klara anställning inom Samhall.

Samhall ska i sin merkostnadsersättning också stå för eventuella behov av arbetshjälpmedel.

Detta har sannolikt fått allt mindre betydelse när arbetshjälpmedel som städmaskiner du åker på, höj- och sänkbara arbetsbord med mera har blivit standard utifrån arbetsmiljöverkets högre krav för alla anställda. Att avgöra vad som är arbetshjälpmedel kopplat till funktionshinder har därför blivit allt svårare.

Samhall har begränsade möjligheter att säga upp anställda inom ramen för uppdraget på grund av arbetsbrist.

Denna begränsning kan ju inte vara speciellt kostnadsdrivande för en arbetsgivare som har hela lönekostnaden betald av sin merkostnadsersättning.

Samhall ska finnas över hela landet och erbjuda en variation av arbetsuppgifter.

Vem som bestämmer var Samhall ska finnas och i vilken omfattning samt hur det ska följas upp är oklart men med de storskalighetsfördelar som en arbetsgivare med närmare 25 000 anställda har torde inte heller detta uppdrag vara speciellt kostnadsdrivande.

Kvarstår gör dock att det även om vi andra arbetsgivare får maximalt lönebidrag och de extra stöd som Samhall i sin replik hänvisar till så skiljer det ändå minst 5 000 kronor per månad och heltidsanställd jämfört med Samhalls merkostnadsersättning. Det som inte är medräknat då är möjligheten till engångsstöd till del av kostnader för inköp av arbetshjälpmedel.

Huruvida dessa skillnader i ersättningssystemen har bidragit till den upplevda osunda konkurrens som prövats av EU-kommissionen och konkurrensverket har ingen av dem kunnat reda ut. Det är alltså inte så att Samhall har friats i dessa instanser utan de har snarare konstaterat att det inte utifrån ersättningsmodellen och Samhalls redovisning går att bedöma om så är fallet. Konkurrensverket skriver bland annat:

”Kommissionen har, som nämnts ovan, inte kunnat utesluta att merkostnadsersättningen till Samhall är högre än vad som krävs för att täcka nettokostnaden för skyldigheten att tillhandahålla den aktuella tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse.

Det har inte varit möjligt att utifrån Samhalls interna redovisning avgöra hur den internt fördelade merkostnadsersättningen per uppdrag förhåller sig till den faktiska merkostnaden.”

Avslutningsvis säger konkurrensverket  i granskningen som avslutades 2018:

”Konkurrensverkets beslut att inte utreda saken vidare innebär inte ett ställningstagande till om förfarandet strider mot konkurrensreglerna.”

Att de nu åter beslutat att inleda en granskning gällande frågan får väl anses tyda på att de ännu inte känner sig trygga med att konstruktionen med merkostnadsersättning inte innebär risk för osund konkurrens vid prissättning. Kanske har även de ”anekdotiska berättelserna” om upplevd osund konkurrens ett mönster precis som de om att Samhall som de nu själva uttrycker det ”tappat bort vilka de finns till för”?

Läs också

”Både Samhall och andra sociala företag behövs”

Det kan givetvis begås enstaka misstag, men vi har granskats och hittills inte ansetts snedvrida konkurrensen, skriver Sara Revell Ford och Göran Olinder, vd och försäljningsdirektör för Samhall.

Summa summarum, vi från Skoopi ser fortfarande behov av en reformerad modell för ekonomiskt stöd till arbetsgivare som anställer personer som pga funktionshinder behöver anpassningar i sin anställning.

För att också de ca 35 000 långtidsarbetslösa med funktionshinder som är inskrivna på Arbetsförmedlingen i dag ska få möjlighet till anpassade anställningar räcker det inte med käcka uppmaningar eller 900 miljoner extra till Samhall.

Läs också

Skulle matbutikerna acceptera Samhalls prispress?

Om det nu är okej att sätta konkurrensen ur spel så kan Samhall lika gärna starta en matbutik, skriver Ulrica Persson, ordförande i intresseorganisationen Skoopi, som ser med oro på Samhalls planer att ge sig in på fler marknader.

I stället måste stöden för att skapa dessa anställningar bli mer förutsägbara, hänga med i löneutvecklingen samt följa individen oavsett arbetsgivare. En sådan individualiserad modell skulle också innebära att Samhall rakryggat kunde säga till de som upplever osund konkurrens – de stöd vi får kan också ni få om ni anställer den här målgruppen.