GS tappar mest medlemmar i LO

LO-förbunden fortsätter att tappa medlemmar i snabb takt. Störst ras står GS för, tätt följda av Pappers och IF Metall.

Det senaste året har GS förlorat 6,6 procent av sina medlemmar, enligt LO-Tidningens siffror. Det placerar förbundet högst på listan över LO-förbundens medlemstapp. Siffran förvånar inte och motsvarar ungefär det förbundet räknat med, säger GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö.

– Vi har kalkylerat med ett tapp på sex procent per år. Många jobb som försvinner kommer inte tillbaks och det drabbar oss. Men inom en del avtalsområden ökar vi faktiskt. Träindustrin till exempel, och jag tror att vi gör det även på förpackningssidan.

Pappers har det senaste året förlorat 5,1 procent av sina medlemmar, något som bara delvis kan förklaras med ökad arbetslöshet, enligt förbundets ordförande Jan-Henrik Sandberg.

– Vi har tidigare haft en del medlemmar i våra register som egentligen inte finns kvar men som avdelningarna missat att ta bort. Nu uppdaterar vi våra register successivt. Det handlar om ett betydande antal.

IF Metall förlorade förra året 15 600 medlemmar vilket står för 42 procent av alla tappade LO-medlemmar. Samtidigt har det vänt uppåt för industrin. Att det inte syns tydligare i medlemsstatistiken förklarar förbundets vice förbundsordförande Anders Ferbe bland annat så här:

– När företagen ytterligare ökar produktionen täcker de upp med bemanningsföretag och tidsbegränsade anställningar. De personer som kommer in så är betydligt svårare att organisera. De känner ingen direkt hemvist på den här arbetsplatsen och de vet kanske att de ska vara där i tre månader.

Arbetslösa medlemmar skulle kunna uppmärksammas mer så att de inte väljer att lämna facket, anser Per-Olof Sjöö.

– En del arbetslösa ser inget fackligt värde i att vara med. Men vi arbetar även för dessa medlemmar. Vi ägnar bland annat mycket energi åt att förbättra a-kassesystemet. Men visst, vi ska inte sticka under stol med att vi har vår starka bas på arbetsplatserna. Där kan vi bli bättre.

Pappers skulle också kunna ägna sina arbetslösa medlemmar lite mer uppmärksamhet, säger Jan-Henrik Sandberg, men poängterar även han att facket gör mycket för att förbättra villkoren för den som är arbetslös.

– Just nu kartlägger vi till exempel hur arbetsmarknadsprogrammen slår mot våra medlemmar. Har de lett någonstans?

– Men det är lätt att tappa bort de arbetslösa i och med att de försvinner ur synhåll för avdelningarna. Vi måste analysera hur det ser ut lokalt för att se vilka åtgärder som kan vara relevanta.

AGNETA PERSSON