Industriarbetarnas tidning

Musik från ett söndrat samhälle

11 april, 2012

Skrivet av

Direktörslönerna drog iväg och ett samhälle gick sönder. Löneutvecklingen för direktörerna i de sju största amerikanska bankerna är ett talande exempel.

Fler låtar om girighet

Byrds: Pretty Boy Floyd

Barbara Dane: I Don’t Want Your Millions Mister

Lau: Banks of Marble

Tomas Ledin: Du kan lita på mej

Ulf Lundell: Halvvägs till havet

Bruce Springsteen: Jack of All Trades

Rage Against the Machine: Darkness

Bob Dylan: Union Sundown

Pink Floyd: Money

Peter Gabriel: Big Time

Queensryche: Spreading the Disease

Ry Cooder: No Banker Left Behind

Lynrd Skynrd: Mr Banker

Joe Walsh: Banker’s Son

Bing Selfish: Credit Crunch

1989 tjänade de 100 gånger mer än det genomsnittliga hushållet i USA.
2007 tjänade de 500 gånger mer.

Sedan gick det åt helvete. Den riskfyllda finansekonomin körde sönder samhället.
Där har vi bakgrunden till Bruce Springsteens nya Wrecking Ball.

Den bästa musiken speglar sin tid. Vi har hört låtar om girighet och bankdirektörer förr. Från Woody Guthrie (”en del rånar dig med revolver, andra med en kulspetspenna” i Pretty Boy Floyd) till … ja faktiskt Tomas Ledin under den svenska nittiotalskrisen.

Den som följt Bruce Springsteen genom åren har kunnat följa skildringen av en samhällsutveckling, sedd genom sonen till diversearbetaren Douglas Springsteen från industristaden Freehold, New Jersey.

Springsteens gestalter har hängt i gathörnen som tonåringar och drömt om den bilburna flykten bort (Born to Run), drabbats av sjuttiotalskrisen med nedlagda industrier, spruckna drömmar och söndertrasade samhällen (Darkness on the Edge of the Town, The River, Nebraska). De har varit rättslösa illegala invandrare och sysslolösa friställda stålarbetare (The Ghost of Joad), människor plågade av traumat efter den elfte september (The Rising).

På Wrecking Ball irrar de omkring i ett samhälle som gått i kras. Somliga förvirrade och direkt farliga. Andra är mer eftertänksamt bittra med brustna illusioner om den amerikanska drömmen.

Han tar oss till ett samhälle där ”varma hjärtan förvandlats till sten” (Easy Money). Vi ”lunkar genom mörkret i en värld som hamnat snett” där orättvisorna ökar och där det fortfarande festas uppe på bankdirektionen (Shackled and Dawn).

Han återvänder till sin hemstad som han tecknade minnet av för snart trettio år sedan. My Hometown har blivit Death to My Hometown.

Inga bomber föll över staden, inga arméer invaderade, inget blod flöt på gatorna. I stället var det de ”giriga tjuvarna” som tog död på staden. ”De förstörde våra familjer, fabriker, de tog våra hem”, berättar föräldern för sonen. ”Så skaffa dig en sång och sjung den högt så att rövarbaronerna far åt helvete.”

Springsteen har många bottnar. Arg, ursinnig. Och samtidigt full av förtröstan.

På vägen bort från girighetens sargade samhälle gläntar Springsteen på det bibliska fönstret och bjuder in soulmusiken. Han samplar en halvsekelgammal inspelning av gospelgruppen the Alabama Sacred Harp Singers, han kör fram gospeltåget i Land of Hope and Dreams där vi alla erbjuds plats och i den avlutande We are Alive står vi ”skuldra vid skuldra, hjärta intill hjärta”.

Bruce Springsteens gestalter rör sig genom samhällen som på olika sätt har gått sönder.

Du kanske också vill läsa…

Sånger från en hjälte

Sånger från en hjälte

Den 19 november för 100 år sedan avrättades Gävlebon Joel Hägglund i USA . Men Joe Hills sånger lever än och har inspirerat Joan Baez, Bob Dylan, Woody Guthrie, Fred Åkerström – och Stephen King, skriver DA:s Harald Gatu.

”Jag ville ut på gatorna och föra liv”

”Jag ville ut på gatorna och föra liv”

Möt sångaren och aktivisten Anne Feeney. Inspiration hittar hon bland vanligt folk, sin farfar – och Joe Hill. I dagarna är det 100 år sedan arbetargrabben från Gävle avrättades i USA.

Från tystnad till triumf

Från tystnad till triumf

Det var triumfens dag för Pete Seeger, en kylslagen januaridag för precis fem år sedan. Tillsammans med Bruce Springsteen sjöng han vid installationen av USA:s förste svarte president.

Vackert eko från gruvan

Vackert eko från gruvan

Ike Everly var några år över de tjugo och redan trött på att jobba som gruvarbetare. Dagligen slet han i en av kolgruvorna utanför Brownie i Kentucky. Mitt i det väldiga gruvområdet som breder ut sig i bergskedjan Appalacherna.

Mattias Alkberg vägrar göra det förväntade

Mattias Alkberg vägrar göra det förväntade

Mattias Alkberg har gjort kompromisslös pop, skrivit dikter om att önska sina barn döda, kallat Moderaterna för skadedjur och bett grammisjuryn behålla sin skit. Inget var särskilt lönsamt.

Musik för de som lämnats i sticket

Musik för de som lämnats i sticket

Donald Trump lovade att jobben i kolgruvorna skulle komma tillbaka. Men det gjorde de aldrig.

Tips för en fin hemester

Tips för en fin hemester

Nej, sommaren 2020 lär inte bli de spännande resornas sommar. Det går att göra nåt bra av den ändå. Här är DA-redaktionens bästa tips för dig som semestrar hemma.

Det nya ljudet från Bakersfield

Det nya ljudet från Bakersfield

Miljoner fattigbönder tvingades fly sina hem och samlades i nödtorftiga läger. I dessa utanförskapsområden växte den amerikanska arbetarklassen­s musik fram: en modern, uppkäftig country and western.

Här kommer ilskan över jobbet ut

Här kommer ilskan över jobbet ut

I samlad trupp fick klago­kören i Liverpool sjunga om sådant de knappt vågade prata högt om på egen hand: sin jobbsituation och problemen på arbetsmarknaden.

Tre julskivor som inte frestar på

Tre julskivor som inte frestar på

Nu är det julmusik i var butik, ofta samma bjällerklang överallt. DA:s Marie Edholm väljer tre julskivor som inte frestar på.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.

Underbemanning tär på Samhalls personal

Samhall i Karlstad har varit framgångsrikt att vinna kunder. Men personalen räcker inte till. Varje morgon träffas driftledarna för att få ihop folk till alla uppdragen. ”Vi bara kör”, säger Robert Hallstensson.

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Dags att agera, närings­ministern

Helle Klein: ”Det sociala företaget blev ett vinstjagande bemanningsbolag som förstör både människor och marknad.”

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar ­äldreboenden, mat­affärer och gym. Utan skydd. De trängs på bussar och i små fikarum. Samhalls städare glömdes bort under pandemin.

HR styr allt men slipper ta ansvaret

Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.