”LKAB tjänade på fusket”

9 september, 2013

Tjugo av LKAB:s gruvarbetare sparkades ut efter att ha fuskat med övertiden. Enligt gruvjätten låg allt ansvar hos de anställda. Nu bryter Andreas Brindedahl och hans kolleger tystnaden.

Den 18 februari i år exploderade nyheten. Tjugo gruvarbetare på LKAB i Kiruna hade fuskat med arbetstiden och lurat till sig mångmiljonbelopp.

Riksmedier rapporterade om härvan men det var i Norrbottens lokalmedier som drevet var som störst. Kommentatorsfält till artiklar och inslag svämmade över av inlägg. ”Bara sparka skiten, de har bevisat att de varit överflödiga” och ”Ge dem foten direkt. Det kommer att kosta dem en hel del innan LKAB är färdiga med dem. Sen kan de ägna sig åt att panta burkar resten av livet” är två exempel.

Någon publicerade gruvarbetarnas namn på ett offentligt internetforum. Flera av de anklagade höll sig inne på fritiden av rädsla att bli påhoppade.

– Som det blåstes upp placerades vi nästan i samma fack som mördare och våldtäktsmän. Och det som vi hade gjort var att vi hade utfört vårt jobb på ett sätt som vi inte skulle ha gjort, säger gruvarbetaren Andreas Brindedahl.

Dagens Arbete har som första tidning träffat och intervjuat några av dem som tvingades lämna sina jobb. Andreas Brindedahl berättar öppet, övriga har valt anonymitet, främst av omsorg för sina familjer.

Enligt LKAB hade gruvarbetarna systematiskt och under längre tid rapporterat felaktiga arbetstider i sina tidrapporter. Något som ledde till att de fick högre lön än de hade rätt till. Det var också den bild som rapporterades i medierna.

Gruvarbetarna säger att LKAB:s version inte stämmer. De ska ha haft en överenskommelse med sina närmaste chefer om att få gå hem när arbetet var utfört, men ändå få betalt för hela perioden. Ett arbetssätt som kallas att jobba på beting. (Se faktarutan till höger.)

LKAB hävdar att de närmaste cheferna inte kände till upplägget, vilket gruvarbetarna avfärdar. Det är en chef som attesterar tidrapporterna. Där har det sett ut som att arbetslaget alltid har jobbat övertid lördagar och söndagar.

Om det stämmer att LKAB inte känt till upplägget så har företaget i sådana fall under en lång tid godkänt ett arbetssätt där gruvarbetare jobbat 16–17-timmarspass två dagar i rad. Gruvarbetarna själva menar att om de skulle behövt jobba sådana pass så hade de aldrig orkat. Det var den främsta anledningen till att de såg till att arbeta extremt hårt, för att kunna gå hem tidigare och vila innan det var dags för nästa skift. En av gruvarbetarna:

– Det finns inte ett företag i världen som inte har koll på övertidsuttaget. Varför har de inte reagerat tidigare? När varje person i arbetslaget jobbar så mycket övertid. Sanningen är att arbetsledarna har varit nöjda. De har haft en självgående arbetsplats. När det hettar till så ljuger de för att skydda sig själva.

Övertidsuttaget har inneburit att LKAB inte följt gruvavtalets regler om dygnsvila. Arbetstagare ska få möjlighet till sammanhängande vila minst 11 timmar på ett dygn. Det finns en undantagsregel om dygnsvila men då är företaget skyldigt att redovisa till det lokala facket vid vilka tillfällen detta skett och vilka skälen varit. Men Gruvtolvan, IF Metalls fackklubb i Kirunagruvan, har aldrig fått några sådana rapporter från LKAB.

Företaget måste ha känt till det, om cheferna är någorlunda normalbegåvade. Alternativet är att de inte haft någon koll överhuvudtaget.

– Företaget måste ha känt till det, om cheferna är någorlunda normalbegåvade. Alternativet är att de inte haft någon koll överhuvudtaget, säger Tommy Andersson, ombudsman på IF Metalls förbundskontor, med ansvar för gruvavtalet.

Dagens Arbete har varit i kontakt med flera olika personer med ledande befattningar inom LKAB. De bedömer att åtminstone de närmaste cheferna självklart måste ha haft kontroll på övertidsuttaget.

– Det har varit ett vinna-vinna-koncept. Jobben har blivit gjorda och grabbarna har fått bra betalt. Jag tror att deras bas har känt till upplägget, säger en av personerna med chefsbefattning.

– Jag är helt övertygad om att chefen deras vetat vad som hänt, säger en annan i chefsställning.

Under de första två veckorna upplevde gruvarbetarna att de utsattes för en modern form av häxjakt både i Malmfälten och i medier. Vändpunkten kom efter Gruvtolvans årsmöte. Andreas Brindedahl och hans fuskanklagade arbetskamrater berättade sin version, inför 400 gruvarbetare. Efteråt avtog den uppiskade stämningen.  

Det officiella straffet innebar att de tjugo gruvarbetarna fick säga upp sig själva och betala tillbaks en fastställd summa. Det exakta beloppet är en avtalshemlighet.

LKAB förbjöd dem också att arbeta innanför företagets grindar under överskådlig framtid. Utestängningen gäller även om någon av de utsparkade jobbar för någon av de många entreprenörerna.

Ni har hittills varit tysta. Inte berättat er historia. Varför?

– Vi är i beroendeställning till företaget. Vi får inte jobba inne på området, inte ens för andra arbetsgivare, och det är där vår kunskap och kompetens finns. Nu känner vi att vi knutit näven i fickan tillräckligt länge, säger en av gruvarbetarna.  

Andreas Brindedahl:
– I början var man i chock, visste inte hur man skulle hantera det. Nu har man fått perspektiv.

En annan av gruvarbetarna konstaterar krasst att LKAB gett honom ett slags näringsförbud. Han liknar gruvjätten vid ett bruksföretag i seklets början.
– De har behandlat oss som skit, som brickor.

Vad tycker ni om straffet?

Vi har stått upp och erkänt. Ingen av oss var emot straff. Men att vi blir utestängda, uthängda och jagade i medierna är abnormt.

– Vi har stått upp och erkänt. Ingen av oss var emot straff. Men att vi blir utestängda, uthängda och jagade i medierna är abnormt, säger en av dem.

– Men till skillnad från andra inom företaget kan vi se oss i spegeln. Vi har sagt sanningen, säger en annan.

Kan ni bevisa att arbetsledarna kände till upplägget?

– Nej, det finns inga papper, så vi är helt blåsta. Klart vi skulle haft ett avtal. Man trodde i sin enfald att folk är rakryggade och står för vad de säger. LKAB har valt att gå på chefernas sanning och vi har blivit utmålade som tjuvar och banditer.

Dagens Arbete besökte LKAB:s Kirunagruvai somras och pratade med ett tjugotal gruvarbetare som inte varit inblandade i fuskhistorien. På frågan om de känner till om beting förekommer i gruvan eller själva har erfarenhet av det svarade ungefär hälften att de hade egna erfarenheter av upplägg där de fått betalt för hela arbetspass men kunnat gå hem tidigare.

För några år sedan ska ni ha fått ett mejl där arbetsledningen poängterade att arbetstiderna ska följas, ändå fortsatte ni?

– Samma vecka fick vi lika många arbetsorder som tidigare och besked om att det var okej med övertid som vanligt. Om de hade menat allvar hade de sagt att ”nu är det slut”. Dessutom har en del av oss sprungit på chefer ute på stan när vi gått hem tidigare från skift. Det enda som då varit intressant är ifall jobbet blivit färdigt. Vi har aldrig fått någon varning eller muntlig tillsägelse, säger en av dem.

Arbetet med att bygga ut infrastruktureni gruvan är viktigt för att  produktion av järnmalm ska flyta. Gruvarbetarna menar att deras arbetsledning antagligen fått beröm av sin chefer, när jobben alltid blivit utförda. Alla ska ha tjänat på upplägget.

Hur mycket extra pengar drog ni in per månad?

– Det blev upp till 24 övertidstimmar i månaden för varje person. Det rörde sig om ungefär 8 000–9 000 kronor före skatt extra per månad.

Var ni aldrig rädda för att bli påkomna?

– Det var en risk. Vi visste att det var emot företagets policy.

Ni visste att ni gjorde fel men gjorde det ändå?

Vi visste att vi jobbade på ett sätt som var emot LKAB:s principer. Men det var praktiskt både för oss och cheferna.

– Vi visste att vi jobbade på ett sätt som var emot LKAB:s principer. Men det var praktiskt både för oss och cheferna.

Ångrar ni er?

– Givetvis gör vi det, säger de i kör.

– Men man ska inte glömma att det fanns ett samförstånd med arbetsgivaren. När jag började på den här avdelningen frågade jag hur jag skulle göra med arbetstiden. När jag inte fick något svar sa jag att då gör jag som de andra, säger en av dem.

Ni turades om att åka tillbaks på kvällen och stämpla ut varandra. Hur kändes det?

– Självklart var det inte kul. Det kändes inte bra.

Tänkte ni aldrig på vad som skulle hända om någon kom på er?

– Jo, men man trodde inte det skulle bli så här. Vi visste att chefen visste. Vi har ju systematiskt fått arbetsorder för dubbla skift.

LKAB:s personalavdelning upptäckte upplägget när de samkörde sina system. Varje medarbetare har även ett personligt inpasseringskort. Bolaget kunde konstatera att gruvarbetarna stämplat in och fått betalt för övertid trots att de inte befunnit sig på arbetsplatsen.

Andreas Brindedahls syn på LKAB har förändrats. Den forna arbetsgivaren står inte längre för trygghet. Och lärdomen om vad den lille anställde kan sätta emot när jätteföretaget väljer att höja yxan kom snabbt och smärtsamt.

– De behövde inte lyssna på våra argument; att de faktiskt tjänat på upplägget och att vi utfört alla jobb. De fokuserade på felen. De kunde göra det. Och LKAB hade rätt att göra det. Att sparka ut oss.

Marcus Derland
md@da.se