ProfilenI trettio år har han diskuterat världens stora och små problem från bardiskens kant. Arne Ankas skapare firar nu tre årtionden som tecknare. Charlie Christensen berättar om …
Charlie Christensen.
- Ålder: 55 år. Född i Bromma.
- Familj: Sambo och dotter.
- Bor: Pamplona i Navarra, Spanien.
- Yrke: Serietecknare, Arne Ankas skapare.
- Utbildning: Självlärd.
- Debut: Svenska serier 1979. Tecknade Arne Anka i sex avsnitt för tidskriften TreNioNio (1983–85) Debut i Metallarbetaren 1987 och därefter i Dagens Arbete.
- Aktuell med: Firar i november Arne Ankas 30-årsjubileum.
- Antal seriealbum: Kommer med sitt tionde Arne Anka-album i höst. Har också tecknat Röde Orm.
- Priser: Fått utmärkelsen Urhunden tre gånger.
- Lyssnar till: Radio, reportage, dokumentärer. Musik distraherar när jag arbetar.
• Läser: Senast The Shadow World av Andrew
Feinstein, en faktabok om internationell vapen-handel, A Peace To End All Peace av David Fromkin om Mellanöstern efter det osmanska rikets fall.
• Egna favorittecknare: Franquin, Moebius,
Munoz-Sampayo och många fler …
Partnerskapet med Arne Anka:
”Jag hade aldrig trott att Arne skulle bli så långlivad. När jag lade ner serien 1995 tyckte jag att jag hade sagt det jag ville. Sen kom 11 september 2001, och dåren George Bush gjorde vansinne till politik. Invasionen av Irak 2003 var det mest cyniska skådespel av propagandalögner och krigshets jag sett, och Arne började växa inom mig igen. Om jag i första vändan gjorde satir av svensk politik och mentalitet sett från en bardisk, kände jag nu en vrede och frustration som gjorde att jag ville tala om större ämnen som världspolitik, historia och den rena existensen, och Arnes perspektiv från bardisken kändes som det adekvata.”
Att överleva som tecknare
”Det går bra så länge man publiceras. Motivationen är starkare än någonsin, just för att det är så dåliga tider rent generellt. Inspirationen får jag genom medierna, och alla faktaböcker jag plöjer igenom för att få perspektiv på tingen. Har blivit tämligen lärd med åren, särskilt med tanke på att jag inte ens gick ut gymnasiet! Utmaningen ligger i att ta svåra politiska eller filosofiska problemställningar och göra humor av det. Ibland blir det bättre, ibland sämre. Men när man ser krisen uttnyttjas till att tvinga in folk i ekonomiska återvändsgränder och sen gå med på vilka löner och arbetsvillkor som helst finns det mycket att skriva om, och det kanske känns angelägnare än de där sidorna om baksmällor och misslyckade ragg som Arne började sin bana med.”
Hur samhället har förändrats
”Rent generellt har samhället gått från vänster till höger, och våldet är annorlunda. 70-talets europeiska vänsterextremister känns som glada amatörer jämfört med dagens blinda våld. Jag menar, Breivik mördade fler människor på en dag än vad Röda Brigaderna och efterföljare gjorde på 20 år. Och hur har det sett ut de senaste tio–femton åren i Europa? Intolerans och korruption. Berlusconi, Österrike, Viktor Orban i Ungern, Partido Popular i Spanien, Sverigedemokraterna, etc … Det smärtar mig att det bara tagit ett par generationsbyten för att brunskjortorna ska bli rumsrena igen. Allt det man uppfostrats att tro på vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter, har reducerats till retorik.”
Sin egen utveckling
”Jag har definitivt blivit lugnare, trivs bättre med livet vartefter åren går. Frugan luggar mig bara ibland, och mina behov har alltid varit enkla. Jag har ingen bil, ingen sommarstuga, trivs i stan. Bara jag har lite goda vänner och ett par schysta barer inom räckhåll är min lycka gjord. Helst tidigt och i sällskap med god ost och lite gott rödtjut. Sena nätter går bort. Om jag ser tillbaka är det ju fantastiskt att ha kunnat leva på ett yrke som de flesta såg som en hobby de inte gav mycket för, så på det personliga planet kan jag säga att de flesta av mina drömmar har blivit uppnådda. Har en del projekt jag fortfarande vill genomföra, men Arne tar mycket av min tid, och det har jag ingenting emot. Det andra får jag ta när jag pensioneras, ha ha!”