”Fortfarande sitter barn och syr fotbollar”

Arbetsförhållandena inför OSFörväntningarna inför OS i Sotji fläckas av rapporter om tvångsarbete. Produktionen av kläder och utrustning inför stora sportevenemang sker under omänskliga arbetsvillkor och idrottsrörelsen smiter från sitt ansvar, menade fackliga företrädare under ett seminarium om idrott och mänskliga rättigheter.

Med knappt tre veckor kvar till OS i ryska Sotji ställs på nytt frågan hur de som jobbar med att göra mästerskapen möjliga har det. Tvångsarbete sägs ha förekommit och ryska myndigheter har börjat fängsla många av de migrantarbetare som till låga löner hjälpt till att bygga arenorna.

Ett OS i Stockholm 2022 hade kunnat bli annorlunda. LO ställde sig förra veckan bakom en svensk ansökan i utbyte mot ett avtal med Sveriges olympiska kommitté om schysta villkor för alla som jobbar med evenemanget. Men på fredagen sade Moderaterna i stadshuset säger nej till att ansöka om att arrangera spelen. Beskedet kom mitt under ett seminarium om idrott och mänskliga rättigheter och skapade stor besvikelse bland deltagarna.

– Det hade varit en stor möjlighet att visa hur det skulle kunna gå till att arrangera OS med respekt för arbetarnas rättigheter i alla steg, sade LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson.

Trots att det inte blir något OS i Sverige 2022 är avtalet en bra modell för andra länder att ta efter, menade Mats Svensson, internationell sekreterare på IF Metall. Omänskliga arbetsförhållanden har hittills förekommit kring alla stora idrottsarrangemang, förklarade han.

– Fortfarande sitter barn och syr fotbollar. Villkoren för dem som tillverkar kläder och sportutrustning är fullkomligt oacceptabla, sade Mats Svensson.

När det gäller OS i Ryssland och andra länder finns inga krav på mänskliga rättigheter från svenska sponsorer och idrottsrörelsen och dess sponsorer, enligt en rapport från organisationen Swedwatch.

– Svenska olympiska kommittén och idrottsrörelsen tar inte sitt ansvar. Till skillnad från många multinationella företag saknar de riktlinjer om att följa mänskliga rättigheter, sade Viveka Risberg från Swedwatch.

Hon beklagade också att Svenska olympiska kommittén varken fanns på plats på seminariet eller hade svarat på frågor om deras ansvar för att värna mänskliga rättigheter.

På plats för att representera den svenska idrottsrörelsen fanns istället Riksidrottsförbundets ordförande Mattsson .

– Det blir ibland ett orimligt tryck på oss. Idrottsrörelsen bygger till stor del på ideellt engagemang. Är det rimligt att idrotten ska ha en policy kring precis allting? Frågade Karin Mattson Weijber.

Samtidigt efterlyste hon ett större samarbete och hjälp från facket med att hantera frågan om hur idrottsrörelsen kan agera för att främja mänskliga rättigheter.

En stor del av diskussionerna handlade om de slavliknande förhållanden som byggarbetare i Qatar arbetar under inför fotbolls-VM i Qatar år 2022.

– Samtidigt som vi står här och pratar om riktlinjer så dör arbetare. 700 indiska byggnadsarbetare har fått sätta livet till i Qatar de senaste åren, sade Johan Lindholm, ordförande för Byggnads.

Han berättade om sina möten med unga migrantarbetare i Qatar under ett besök i landet förra året. De över 90 procent av arbetskraften som är migranter arbetar ofta till låga löner under slavliknande förhållanden, trots att Qatar är ett av världens rikaste länder.

– Det mest gripande var berättelserna från arbetarna som själva fick samla ihop pengar för att skicka hem döda arbetskamrater till sina hemländer, sade Johan Lindholm.

– Det är förvånande att Fotbollförbundet varit så omedvetna om problemen i Qatar. Vi från facket har en del självkritik att göra, att vi tidigare har varit för dåliga på att sätta press på idrottsrörelsen att ta ansvar, sade Karl-Petter Thorwaldsson från LO.

Karl-Erik Nilsson från Fotbollförbundet talade om att problemen i Qatar fanns där långt innan beslutet att arrangera fotbolls VM i landet. Tvärtom har beslutet bidragit till att frågorna hamnar i stråkastarljuset, menade han.

– Skulle vi ha stått här och pratat om mänskliga rättigheter om det inte vore för att fotbolls-VM ska hållas i Qatar? Frågade Karl-Erik Nilsson.

Viveka Risberg från Swedwatch menade tvärtom att stora idrottsarrangemang som fotbolls VM och OS trots förhoppningar om ökad respekt för mänskliga rättigheter ofta fått rent motsatt effekt, och gett legitimitet till diktaturer och företag med omänskliga arbetsvillkor.

– Ju större man är desto rimligare är det att man tar ansvar. Den olympiska rörelsen är en av världens allra mäktigaste spelare med enorma möjligheter att påverka, därför sätter vi press på dem, sade Viveka Risberg.

Ville Henrik-Klemens