Marie Nilsson: Nu ska karensavdraget bort
”Sverige är det enda landet i Norden där den som är sjuk får betala straffavgift”
Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.
Publicerad 2014-02-13, 11:32 Uppdaterad 2020-08-25, 13:29
Vår fackförening, IF Metall, har till uppgift att verka för medlemmarnas bästa. Därför ställer vi krav på arbetsgivare och myndigheter, men också på politikerna.
Inför de val som nu står framför oss, valet till EU-parlamentet den 25 maj och riksdagsvalet den 14 september, finns en rad frågor som behöver komma upp på den politiska dagordningen.
Det första området är industripolitiken. Industrin är loket i svensk samhällsekonomi. Exporten av dess produkter har en direkt betydelse för samhällsekonomin och utan industri försvinner alla möjligheter till det vi kallar välfärd. Därför krävs att de unga som är på väg in i arbetslivet får den utbildning och kompetens som industrin efterfrågar. Statliga satsningar som stöder innovationer och tillgång till riskkapital är också nödvändigt.
Det andra området är arbetsmarknadsutbildningar och en effektiv omställning. Framtidens arbetsmarknad rymmer många möjligheter – med rätt politik. Behovet av arbetsmarknadsutbildningar som stödjer bra omställning går hand i hand med en bra a-kassa. Det krävs en bättre matchning av arbetslösa och lediga jobb. Tidigare insatser för att snabbt hjälpa den som blivit arbetslös är också nödvändigt. Vi kräver även fler platser i arbetsmarknadsutbildning, yrkesvux och kvalificerad yrkesutbildning. Dessutom är en a-kassa där 80 procent av de försäkrade får minst 80 procent i ersättning ett måste.
Det tredje området är starka arbetsplatser och kollektivavtal. Det ska råda ordning och reda på arbetsmarknaden. IF Metall kräver därför att Lex Laval rivs upp så att det är svenska kollektivavtal som gäller för alla som arbetar i Sverige. Vi kräver också att lagen om uthyrning av arbetskraft ses över så att de missförhållanden som drabbar arbetare i bemanningsbranschen stoppas. Dessutom måste undantagen i Las slopas och en obligatorisk årlig lönekartläggning med jämställdhetsanalys återinföras.
Det fjärde området är arbetsmiljön. Ingen ska behöva gå till jobbet och riskera att skadas eller dö på grund av brister i arbetsmiljön. Vi kräver nolltolerans mot dödsolyckor på jobbet. Det innebär bland annat att reglerna gällande arbetsmiljöbrott måste ses över och arbetsmiljölagen skärpas när det gäller ansvar för underentreprenörer. Resurserna till Arbetsmiljöverket behöver öka och en sammanhållen arbetslivsforskning återupprättas. Dessutom måste det ekonomiska stödet till utbildning av skyddsombud komma på plats igen.
Alla dessa områden som jag har räknat upp har varit starkt eftersatta i de snart åtta åren som vi haft en borgerlig regering. Som följd har otryggheten, de ekonomiska klyftorna och arbetslösheten ökat. Vi får dock inte tappa tron på att ett annat samhälle är möjligt. Ett samhälle där alla industriarbetare har ett bra, säkert och kvalificerat arbete med rimliga villkor att gå till och där vi har en välfärd värd namnet. Detta kan dock inte uppnås på något annat sätt än genom ett regeringsskifte. Jag tänker därför använda min röst för ett bättre och mer rättvist samhälle – jag hoppas att du också utnyttjar möjligheten att påverka vår gemensamma framtid i Sverige och Europa!
Anders Ferbe