Arbetsmiljöfrågorna måste lyftas upp

De senaste åren har det funnits många indikationer på att det är mycket som inte står rätt till när det gäller arbetsmiljön på våra arbetsplatser.

Därför lät vi i höstas SCB genomföra en omfattande undersökning om hur IF Metalls medlemmar upplever sin arbetsmiljö.
Undersökningen visar att en stor andel av medlemmarna upplever att de har arbeten som ofta är påfrestande och fysiskt tunga och att de utsätts för flera arbetsmiljöproblem varje dag, så som buller, vibrationer och värme/kyla/drag.

En hög andel av medlemmarna uppger också att de drabbats av skador, besvär eller sjukdomar på grund av sitt arbete. Mest utbredda tycks belastningssjukdomarna vara, följt av hörsel- respektive kläm- och skärskador och de vanligaste bakomliggande orsakerna till detta är påfrestande arbetsställningar, tung manuell hantering och stress i arbetet.
Här närmar vi oss förklaringen till varför så få industriarbetare i dag orkar arbeta ända fram till pension: det handlar om slitsamma arbeten i kombination med allt mer slimmade organisationer. Företagen låter helt enkelt kortsiktiga ekonomiska intressen gå före omsorgen om företagens viktigaste resurs, nämligen människorna.

Men undersökningen pekar också på det faktum att arbetsmiljön inte bara är en klassfråga, utan också en jämställdhetsfråga. De monotona, enformiga och dessutom ofta lågt betalda arbetena – som inte sällan leder till livslånga sjukdomar och besvär – finns i allra högsta grad kvar på våra arbetsplatser. Och det är vanligtvis kvinnor som utför dessa arbeten, kvinnor som dessutom ofta får sämre möjlighet till kompetensutveckling än män och därför tenderar att bli fast i de skadliga jobben.
När jag nyligen besökte ett tvätteri i södra Sverige såg jag förvisso att flera av de tyngsta och mest monotona arbetsmomenten hade automatiserats, att de anställda får rotera och att de fått flera hjälpmedel. Men trots dessa framsteg så sker ändå en stor del av arbetsuppgifterna med lyfta och utsträckta armar i ensidiga rörelser – och det är klart att det sliter på kroppen och ger skador på sikt.

Ansvaret för arbetsmiljön ligger alltid på arbetsgivarna. Vi i IF Metall ska fortsätta att jaga dem med blåslampa och vi ska även intensifiera vårt arbete med att utbilda medlemmar och förtroendevalda. Vi ska dessutom göra särskilda riktade insatser för att förbättra situationen för medlemmarna inom tvättindustrin.
För att verkligen nå resultat behöver vi dock ha politikerna med oss. Därför är det glädjande att riksdagen nyligen, efter en lång tid av påtryckning från IF Metall och andra, både beslutade att regeringen ska utarbeta en strategi för en nollvision för dödsolyckor på arbetsplatserna och att en utredning ska tillsättas för hur forskningen om arbetslivet återigen ska bli bättre.

Nu måste arbetsmiljön upp på dagordningen hos såväl arbetsgivare som politiker. Och det är inte bara IF Metalls medlemmars villkor det handlar om, det är också avgörande för svensk industris framtida konkurrenskraft. Hållbara arbeten i en hållbar produktion borde vara en angelägenhet för alla – inte enbart för dem som sliter hårt i industrin.

Anders Ferbe