Industriarbetarnas tidning
Perspektiv är kommenterande texter. Analys och ställningstagande är skribentens.
14 april, 2014
Skrivet av Harald Gatu
AnalysI dag måndag samlas Outokumpus ägare till bolagsstämma i Esbo utanför Helsingfors. Bolagsstyrelsen står till svars för det gångna året. Harald Gatu listar sju frågor som styrelsen borde svara på.
1. För två år sedan lovades Tyskland få 70 000–90 000 ton kallvalsat till sina verk. Lika mycket som producerades i Långshyttan och Torshälla. Varför lova bort produktion innan någon intern utredning hade gjorts?
2. De interna utredningarna visade sedan att det var dumt lägga ner Torshälla och Långshyttan. Slutsatsen var att de borde få vara kvar. Men bolagsstyrelsen valde ändå att lägga ner Långshyttan. Vad vet bolagsstyrelsen som den interna utredningen inte visste?
3. Outokumpu söker synergieffekter, samordningsvinster, för verksamheteten. Den interna utredningen förespråkade en samordning mellan Långshyttan och Dahlerbrück. En sådan samordning skulle stärka konkurrenskraften genom att styckekostnaden per producerat ton minskade. Varför inte testa denna väg?
4. Genom den utlovade jobbgarantin till de tyska facken kommer inga anläggningar att läggas ner före 2020. Tills dess finns alltså Dahlerbrück kvar med en begränsad kapacitet på 20 000 ton. Varför inte utnyttja den tiden till att samköra Långshyttan med Dahlerbrück?
5. Långshyttan har på några år vänt en stor förlust till en minimal. Orderingången är god och stålpriserna stiger. Långshyttans ”vertikala bidrag” – betydelsen för andra enheter inom koncernen – innebär att Långshyttan idag ger koncernen en årlig vinst på 40 miljoner kronor. Varför väljer bolagsstyrelsen att betala ut hundratals miljoner kronor på att lägga ned en enhet som ändå ger pengar?
6. Outokumpu har befunnit sig i ekonomiska svårigheter under några år. Bolagsstyrelsen väljer att lägga ner Långshyttan och betala höga och svårbedömda nedläggningskostnader. Varför inte i stället försöka få in pengar genom sälja Långshyttan, kanske tillsammans med Dahlerbrück?
7. Outokumpu talar om att ”bygga en ny kultur i företaget”. Under de gångna åren har företaget ofta hamnat i konflikt med de anställda och deras fackliga organisationer, inte minst i Tyskland och Sverige. Ingår det i Outokumpus nya kultur att man i samarbete med de fackliga organisationerna i försöker hitta gemensamma lösningar på problemen?
”När president Trump nu reser tullmurar mot världen protesterar även den amerikanska tillverkningsindustrin”, skriver DA:s Harald Gatu i en analys. Förra gången USA införde ståltullar försvann nästan 200 000 amerikanska industrijobb.
Det som kallats Sverigies industriella ryggrad hukar under sjunkande priser och en orolig omvärld.
Nu krävs en nationell samling kring stålet, säger IF Metalls förbundsorförande Anders Ferbe.
Tomi Kumpula är en av 180 anställda vid Outokumpu i Långshyttan som förlorar sitt jobb. – Ett tillfälle att fundera på vad man ska göra av sitt liv, säger han.
Idag blev det klart. Outokumpu lägger ner sin anläggning i Långshyttan. MBL-förhandlingarna mellan företaget och facket har avslutats i oenighet. Facket godkänner inte nedläggningen.
För varje dag gick verksamheten bättre och bättre. Dessutom fanns ett spännande samordningsalternativ med Tyskland. Men Outokumpu struntade i alla siffror, i tidigare investeringar, i interna utredningar. Priset kan bli högt. Ett monster riskerar sänka hela koncernen: nedläggningskostnaden.
Kombinationen av bra miljöpolitik med hårda utsläppskrav och industriell teknikutveckling är nyckeln till omställning, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.
President Trumps nya importtullar kan det bli en hård nöt för svensk stålindustri, som har USA som stor marknad. ”Men det kan ändå bli värst för de amerikanska industriarbetarna – det vet vi sedan förra gången USA införde ståltullar”, skriver DA:s Harald Gatu i en analys
SSAB, LKAB och Vattenfall vill bygga en testanläggning för att tillverka stål utan utsläpp av klimatgaser. Målet är att nå industriell skala till 2035.
När Outokumpu lade ner i Långshyttan tog Annelie Moilainen chansen att göra något nytt.
Vårens varsel innebär att en redan slimmad organisation nu ska krympa ännu mer.
Många branscher har fortfarande gigantiska problem, enligt regeringens coronasamordnare Anders Ferbe. Däremot kan stora delar av industrin vara på väg att återhämta sig. I mars, två veckor efter att du hade utsetts till coronasamordnare, sa du att ”det känns som att jag har hållit på med det här i ett halvår”. Nu har du gjort […]
Snabbt och brutalt svepte effekterna av coronaviruset in på Gnutti Carlo i Kungsör. Alla inhyrda fick sluta och 38 sades upp. Men efter semestrarna var alla välkomna tillbaka.
Pappers i Ortviken förhandlar nu med SCA-ledningen om hur nedläggningen ska gå till.
Coronakrisen, med restriktioner och minskad efterfrågan, ökade varslen kraftigt inom industrin.
En av de få saker vi vet säkert just nu är att arbetslösheten stiger, och väntas stiga ännu mer. Därför måste regeringen också ompröva kravet på ändringarna i anställningsskyddet, skriver GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö.
Det finns ingen anledning att sätta sig vid ett förhandlingsbord där försämringar kommer att bli vägledande, skriver sex tidigare förtroendevalda inom IF Metall.
En stark industri kräver yrkesskickliga industriarbetare med uppdaterade kunskaper och trygga jobb, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.
Om vi inte åtminstone försöker använda fackets enda motmakt när grundläggande intressen hotas så kommer allt fler att ställa sig frågan varför de alls ska vara organiserade, skriver Volvoarbetaren och skribenten Lars Henriksson.
På ett extrainsatt representantskap på fredagen beslutades att förhandlingarna om las, lagen om anställningsskydd, ska fortsätta.
Pappers planerar att säga nej till fortsatta förhandlingar om anställningstryggheten. I stället föreslår förbundet en ”tredje väg” – att föra in frågan i avtalsrörelsen.
Mer fokus på kompetens än turordning. Det hoppas Industriarbetsgivarnas förhandlingschef Per Widolf blir resultatet när parterna de närmaste månaderna ska förhandla om anställningsskyddet.
En rejäl omstart, mer insyn och inflytande och några röda linjer som inte får korsas – så hoppas LO läka ihop sprickan som uppstått under diskussionerna om arbetsrätten.
Nebije kom några minuter för sent vid två tillfällen. Det räckte för att inte få ett nytt kontrakt på Textilia i Rimbo. Där är en tredjedel av arbetsstyrkan visstidsanställd – en otrygghet som tär.
