Frågorna som Outokumpu måste svara på
14 april, 2014
AnalysI dag måndag samlas Outokumpus ägare till bolagsstämma i Esbo utanför Helsingfors. Bolagsstyrelsen står till svars för det gångna året. Harald Gatu listar sju frågor som styrelsen borde svara på.
1. För två år sedan lovades Tyskland få 70 000–90 000 ton kallvalsat till sina verk. Lika mycket som producerades i Långshyttan och Torshälla. Varför lova bort produktion innan någon intern utredning hade gjorts?
2. De interna utredningarna visade sedan att det var dumt lägga ner Torshälla och Långshyttan. Slutsatsen var att de borde få vara kvar. Men bolagsstyrelsen valde ändå att lägga ner Långshyttan. Vad vet bolagsstyrelsen som den interna utredningen inte visste?
3. Outokumpu söker synergieffekter, samordningsvinster, för verksamheteten. Den interna utredningen förespråkade en samordning mellan Långshyttan och Dahlerbrück. En sådan samordning skulle stärka konkurrenskraften genom att styckekostnaden per producerat ton minskade. Varför inte testa denna väg?
4. Genom den utlovade jobbgarantin till de tyska facken kommer inga anläggningar att läggas ner före 2020. Tills dess finns alltså Dahlerbrück kvar med en begränsad kapacitet på 20 000 ton. Varför inte utnyttja den tiden till att samköra Långshyttan med Dahlerbrück?
5. Långshyttan har på några år vänt en stor förlust till en minimal. Orderingången är god och stålpriserna stiger. Långshyttans ”vertikala bidrag” – betydelsen för andra enheter inom koncernen – innebär att Långshyttan idag ger koncernen en årlig vinst på 40 miljoner kronor. Varför väljer bolagsstyrelsen att betala ut hundratals miljoner kronor på att lägga ned en enhet som ändå ger pengar?
6. Outokumpu har befunnit sig i ekonomiska svårigheter under några år. Bolagsstyrelsen väljer att lägga ner Långshyttan och betala höga och svårbedömda nedläggningskostnader. Varför inte i stället försöka få in pengar genom sälja Långshyttan, kanske tillsammans med Dahlerbrück?
7. Outokumpu talar om att ”bygga en ny kultur i företaget”. Under de gångna åren har företaget ofta hamnat i konflikt med de anställda och deras fackliga organisationer, inte minst i Tyskland och Sverige. Ingår det i Outokumpus nya kultur att man i samarbete med de fackliga organisationerna i försöker hitta gemensamma lösningar på problemen?
Läs mer:
