IF Metall och Nalleföreningen – inte så olika

LedarkrönikaCharlie och Mika är barn till en mamma som är engagerad i föreningar. När deras mamma en kväll säger att de måste gå och lägga sig halv sju, får de idén om att starta en egen förening. En förening mot läggdags.

Det är vad den nya barnboken “Charlie, Mika och Nalleföreningen” (Trinambai) handlar om. Tillsammans med sina nallar röstar de om vilka demonstrationer föreningen ska anordna. De målar plakat och sätter upp affischer i hemmets kök och vardagsrum med paroller mot läggdags. “Natt? Nej tack!”. “Längre dag nu!”. “Lägg dig själv!”.

Vad innebär medlemsinflytande och fackliga rättigheter i praktiken? Den svenska modellen är komplex, och därför är det viktigt att hitta pedagogiska verktyg för att förklara hur den är uppbyggd. Nästa vecka börjar IF Metalls kongress. Avdelningar från hela landet har skickat in 497 motioner. Det är vackert.

När man bläddrar igenom de 514 sidorna i Beslutsboken läser man samtidigt en skrift om praktisk föreningsdemokrati. Diskussionerna på kongressen kommer att vara många. Allas förslag inte går igenom, det hör just till demokratin, liksom kompromisser.

När Charlie och Mikas mamma kommer hem ser hon att barnen har tejpat för sina och nallarnas munnar. De strejkar mot att borsta tänderna. “Kan vi inte förhandla om det istället?” säger hon förtvivlat. De sätter sig alla i köket och kommer fram till förslaget att barnen får vara vakna en halvtimme till i utbyte mot att de bäddar sängarna själva. Barnen och nallarna funderar. “Vi går med på förslaget om vi får vara uppe till halv åtta på lördagar”, säger Charlie. De kommer överens och mamman sätter upp en lapp på vardagsrumsväggen om läggtiderna, som både hon och Nalleföreningen har skrivit under.

Det är vackert.

Tanvir Mansur