Industriarbetarnas tidning

Monstret som riskerar sänka hela Outokumpu

13 maj, 2014

Skrivet av

ANALYSFör varje dag gick verksamheten bättre och bättre. Dessutom fanns ett spännande samordningsalternativ med Tyskland. Men Outokumpu struntade i alla siffror, i tidigare investeringar, i interna utredningar. Priset kan bli högt. Ett monster riskerar sänka hela koncernen: nedläggningskostnaden.

Nej, det handlar inte om uppsägningskostnaden för personal. Den kostnaden är försumbar i nedläggningarnas lågprisland. Mycket lägre i Långshyttan än i Långshyttans tyska systerfabriker enligt Outokumpus egna beräkningar.

Monstret heter sanering. Alltså de miljökostnader som Outokumpu måste betala för när de avvecklar Långshyttan.

Outokumpu har uppskattat den totala nedläggningskostnaden till 180 miljoner kronor. Personal, nermontering, miljösanering – rubbet.

En kalkyl som får stålbranschen att höja på ögonbrynen.

På den plats där Outokumpu  idag valsar rostfria tunna band har det smälts stål i sekler.

Den som petar i jorden vill helst inte veta vad som ryms där. I alla fall om man äger marken och en dag tvingas ta ansvar för dess miljösanering.

I stålbranschen talar man inte ett par hundra miljoner i saneringskostnader. Utan några tusen miljoner. Alltså miljarder.

Har Outokumpu de pengarna när koncernen går med nära nog miljardsförlust varje månad? Vet investerarna som håvat in pengar i samband med Outokumpus nyemission vilket ekonomiskt hazardspel  som väntar i Långshyttan?

I det ljuset känns nedläggningsbeslutet ännu mer märkligt och oförklarligt.

Den som investerat i Outokumpu borde också ställa frågan:

Varför inte göra som den interna utredningen ville: samordna valsningen i Långshyttan med systeranläggningen i tyska Dahlerbrück?

Det skulle bägge anläggningarna tjäna på och ge skaplig vinst, enligt Outokumpus egen utredning. Varför inte testa? Varför inte se om en sådan samordning skulle bli lyckad? Dahlerbrück har ju ändå utlovats att få vara igång till 2020 enligt det avtal om jobbgarantier som koncernen slutit med det tyska metallfacket.

Vi vet inte om investerarna ställt frågor och i vilken mån de fått svar.

Många andra har däremot ställt frågor men inte fått några svar.

Styrelsen tiger. Dess enda svenska representant tiger. Arbetsmarknadsministern vill inte prata med länets bekymrade politiker när hon besöker Dalarna.

Ägarna är onåbara. De är tysta och idag sänker sig tystnaden över den lilla bruksorten.

I Långshyttan känns ägarnas tystnad som något främmande. Det fanns en tid, inte särskilt länge sedan, när de anställdas fackliga representanter hade telefonnumret direkt till ägarna och när som helst kunde kontakta vd:n.

Ägarna och ledningen var inte bara tillgängliga utan också erfarna och kunniga i den stålbransch där ledstjärnorna hette långsiktighet och uthållighet.

Även om ägaren råkade befinna sig på andra sidan jordklotet så var han tillgänglig. Så tillgänglig att järnbruksklubbens ordförande kunde ta flyget till New York och diskutera det tokiga i att lägga ner en del av järnverket.

Allan Mattson, en av alla dessa Långshyttebor som börjat på järnverket som tonåring och som med tiden blev just järnbruksklubbens ordförande reste på sin tid till dåvarande ägaren Jan Stenbeck när denne befann sig i New York.

Den gången hade ledningen bestämt sig för att lägga ner den del av Långshyttan som tillverkar snabbstål.

Stenbeck var ärlig med att stålet inte var hans grej. Istället var han på väg att ”skicka upp en satellit för att kunna sända reklam-tv över Sverige”. Han var i färd med  att lämna stålet, men det innebar inte att han struntade i det.

Allan Mattsson visade Stenbeck alternativa utredningar som sa att snabbstålet har framtiden för sig. Stenbeck såg till att nedläggningsförslaget drogs tillbaka.

Snabbstål tillverkas fortfarande i Långshyttan, under franska Erasteels försorg.

Stenbeck lyssnade alltså, tog intryck och ändrade sig.

Men Outokumpu struntar i både interna utredningar och konsultrapporter. De visar inte ens facket beslutsunderlaget som bolagsstyrelsen hade på bordet när de klubbade nedläggningsbeslutet.

Ägarna tiger. Och det järnverk som av tidigare ägare kallats ”pärlan i skogen” kan med dagens besked förvandlas till ”monstret i skogen”.

Du kanske också vill läsa…

”Tullarna drabbar även USA”

”När president Trump nu reser tullmurar mot världen protesterar även den amerikanska tillverkningsindustrin”, skriver DA:s Harald Gatu i en analys. Förra gången USA införde ståltullar försvann nästan 200 000 amerikanska industrijobb.

Prisfall och oro pressar stålet

Det som kallats Sverigies industriella ryggrad hukar under sjunkande priser och en orolig omvärld.

”Mycket bekymmersam utveckling”

Nu krävs en nationell samling kring stålet, säger IF Metalls förbundsorförande Anders Ferbe.

”Dags att fundera på sitt liv”

Tomi Kumpula är en av 180 anställda vid Outokumpu i Långshyttan som förlorar sitt jobb. – Ett tillfälle att fundera på vad man ska göra av sitt liv, säger han.

Nermin Basic ser gärna ett samarbete mellan Långshyttan och tyska Dahlerbrück som också är specialiserat på tunna stålband i rostfritt. Foto: HARALD GATU

Klart idag att Långshyttan läggs ner

Idag blev det klart. Outokumpu lägger ner sin anläggning i Långshyttan. MBL-förhandlingarna mellan företaget och facket har avslutats i oenighet. Facket godkänner inte nedläggningen.

Frågorna som Outokumpu måste svara på

I dag måndag samlas Outokumpus ägare till bolagsstämma i Esbo utanför Helsingfors. Bolagsstyrelsen står till svars för det gångna året. Harald Gatu listar sju frågor som styrelsen borde svara på.

Svensk industri för klimatets skull

Kombinationen av bra miljöpolitik med hårda utsläppskrav och industriell teknikutveckling är nyckeln till omställning, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Trumps ståltullar hotar industrijobben i USA

President Trumps nya importtullar kan det bli en hård nöt för svensk stålindustri, som har USA som stor marknad. ”Men det kan ändå bli värst för de amerikanska industriarbetarna – det vet vi sedan förra gången USA införde ståltullar”, skriver DA:s Harald Gatu i en analys

Svenska industrijättar satsar på grönt stål

SSAB, LKAB och Vattenfall vill bygga en testanläggning för att tillverka stål utan utsläpp av klimatgaser. Målet är att nå industriell skala till 2035.

”Café Åa ska bli en samlingspunkt”

När Outokumpu lade ner i Långshyttan tog Annelie Moilainen chansen att göra något nytt.

Arbetsrätt Striden om las

Århundradets förhandling

Ge för guds skull inte politikerna möjlighet att skapa oreda på arbetsmarknaden för lång tid framöver, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Använd strejken mot försämringarna som föreslås”

Det finns ingen anledning att sätta sig vid ett förhandlingsbord där försämringar kommer att bli vägledande, skriver sex tidigare förtroendevalda inom IF Metall.

”Vi förhandlar för att stärka tryggheten”

En stark industri kräver yrkesskickliga industriarbetare med uppdaterade kunskaper och trygga jobb, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

”Facklig självmordsstategi att förhandla las under fredsplikt”

Om vi inte åtminstone försöker använda fackets enda motmakt när grundläggande intressen hotas så kommer allt fler att ställa sig frågan varför de alls ska vara organiserade, skriver Volvoarbetaren och skribenten Lars Henriksson.

LO-förbunden eniga: Las-förhandlingarna återupptas

På ett extrainsatt representantskap på fredagen beslutades att förhandlingarna om las, lagen om anställningsskydd, ska fortsätta.

Pontus Georgsson

Pappers vill ha en ”tredje väg” i las-förhandlingarna

Pappers planerar att säga nej till fortsatta förhandlingar om anställningstryggheten. I stället föreslår förbundet en ”tredje väg” – att föra in frågan i avtalsrörelsen.

Industriarbetsgivarna: Vi ska inte förhandla utifrån politikernas förslag

Mer fokus på kompetens än turordning. Det hoppas Industriarbetsgivarnas förhandlingschef Per Widolf blir resultatet när parterna de närmaste månaderna ska förhandla om anställningsskyddet.

Öppnare förhandlingar ska lösa vårens LO-kaos

En rejäl omstart, mer insyn och inflytande och några röda linjer som inte får korsas – så hoppas LO läka ihop sprickan som uppstått under diskussionerna om arbetsrätten.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Marcus Bolin

Pappers: Kravet på 4 procent ligger fast

Trots lågkonjunktur och krisande tider för tidningspapper kommer Pappers fortsätta kräva fyraprocentiga lönepåslag för sina medlemmar.

Arbetsgivarna: Krympande kaka att fördela

Läge att ”besinna sig”, anser industrins chefsekonomer inför att de pausade löneförhandlingarna ska återupptas. Men facken kräver 3 procent från den 1 april.

”Våra beslut påverkar alla medlemmar”

Avtalsförhandlingarna drar snart i gång igen och Lizette Lindqvist är en av dem som har makt över resultatet.

”För många arbetare var det ingen hemester”

”Hemestern” är slut för alla som har så mycket pengar att det är exotiskt att inte resa utomlands. För oss andra börjar i stället kampen mot nollavtal och allt sämre anställningsskydd, skriver truckföraren Zara Biske.

IF Metall: Vår utgångspunkt är 3 procent

Industriarbetsgivarna har svårt att se något utrymme för höjda löner i höstens avtalsrörelse, men facket utgår fortfarande från sitt bud på 3 procents löneökningar.

Pappers: Slopa aktieutdelningarna

Företagen inom massa- och pappersindustrin bör avstå från aktieutdelningar. Det anser Pappers förbundsordförande Pontus Georgsson som nu tecknat avtal om korttidsarbete med Industriarbetsgivarna.

LO och Svenskt Näringsliv: Förläng alla avtal

LO och Svenskt Näringsliv är överens. Nu uppmanar de alla fackförbund och arbetsgivarorganisationer att skjuta upp årets avtalsrörelse till hösten.

Industrin skjuter upp avtalsrörelsen

Facken inom industrin och arbetsgivarna säger ja till att skjuta fram avtalsrörelsen. Även Pappers förlänger avtalet. ”Vi befinner oss mitt i en pandemi. Det är inte läge att bråka om löner och villkor”, säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.