Industriarbetarnas tidning

Monstret som riskerar sänka hela Outokumpu

13 maj, 2014

Skrivet av

ANALYSFör varje dag gick verksamheten bättre och bättre. Dessutom fanns ett spännande samordningsalternativ med Tyskland. Men Outokumpu struntade i alla siffror, i tidigare investeringar, i interna utredningar. Priset kan bli högt. Ett monster riskerar sänka hela koncernen: nedläggningskostnaden.

Nej, det handlar inte om uppsägningskostnaden för personal. Den kostnaden är försumbar i nedläggningarnas lågprisland. Mycket lägre i Långshyttan än i Långshyttans tyska systerfabriker enligt Outokumpus egna beräkningar.

Monstret heter sanering. Alltså de miljökostnader som Outokumpu måste betala för när de avvecklar Långshyttan.

Outokumpu har uppskattat den totala nedläggningskostnaden till 180 miljoner kronor. Personal, nermontering, miljösanering – rubbet.

En kalkyl som får stålbranschen att höja på ögonbrynen.

På den plats där Outokumpu  idag valsar rostfria tunna band har det smälts stål i sekler.

Den som petar i jorden vill helst inte veta vad som ryms där. I alla fall om man äger marken och en dag tvingas ta ansvar för dess miljösanering.

I stålbranschen talar man inte ett par hundra miljoner i saneringskostnader. Utan några tusen miljoner. Alltså miljarder.

Har Outokumpu de pengarna när koncernen går med nära nog miljardsförlust varje månad? Vet investerarna som håvat in pengar i samband med Outokumpus nyemission vilket ekonomiskt hazardspel  som väntar i Långshyttan?

I det ljuset känns nedläggningsbeslutet ännu mer märkligt och oförklarligt.

Den som investerat i Outokumpu borde också ställa frågan:

Varför inte göra som den interna utredningen ville: samordna valsningen i Långshyttan med systeranläggningen i tyska Dahlerbrück?

Det skulle bägge anläggningarna tjäna på och ge skaplig vinst, enligt Outokumpus egen utredning. Varför inte testa? Varför inte se om en sådan samordning skulle bli lyckad? Dahlerbrück har ju ändå utlovats att få vara igång till 2020 enligt det avtal om jobbgarantier som koncernen slutit med det tyska metallfacket.

Vi vet inte om investerarna ställt frågor och i vilken mån de fått svar.

Många andra har däremot ställt frågor men inte fått några svar.

Styrelsen tiger. Dess enda svenska representant tiger. Arbetsmarknadsministern vill inte prata med länets bekymrade politiker när hon besöker Dalarna.

Ägarna är onåbara. De är tysta och idag sänker sig tystnaden över den lilla bruksorten.

I Långshyttan känns ägarnas tystnad som något främmande. Det fanns en tid, inte särskilt länge sedan, när de anställdas fackliga representanter hade telefonnumret direkt till ägarna och när som helst kunde kontakta vd:n.

Ägarna och ledningen var inte bara tillgängliga utan också erfarna och kunniga i den stålbransch där ledstjärnorna hette långsiktighet och uthållighet.

Även om ägaren råkade befinna sig på andra sidan jordklotet så var han tillgänglig. Så tillgänglig att järnbruksklubbens ordförande kunde ta flyget till New York och diskutera det tokiga i att lägga ner en del av järnverket.

Allan Mattson, en av alla dessa Långshyttebor som börjat på järnverket som tonåring och som med tiden blev just järnbruksklubbens ordförande reste på sin tid till dåvarande ägaren Jan Stenbeck när denne befann sig i New York.

Den gången hade ledningen bestämt sig för att lägga ner den del av Långshyttan som tillverkar snabbstål.

Stenbeck var ärlig med att stålet inte var hans grej. Istället var han på väg att ”skicka upp en satellit för att kunna sända reklam-tv över Sverige”. Han var i färd med  att lämna stålet, men det innebar inte att han struntade i det.

Allan Mattsson visade Stenbeck alternativa utredningar som sa att snabbstålet har framtiden för sig. Stenbeck såg till att nedläggningsförslaget drogs tillbaka.

Snabbstål tillverkas fortfarande i Långshyttan, under franska Erasteels försorg.

Stenbeck lyssnade alltså, tog intryck och ändrade sig.

Men Outokumpu struntar i både interna utredningar och konsultrapporter. De visar inte ens facket beslutsunderlaget som bolagsstyrelsen hade på bordet när de klubbade nedläggningsbeslutet.

Ägarna tiger. Och det järnverk som av tidigare ägare kallats ”pärlan i skogen” kan med dagens besked förvandlas till ”monstret i skogen”.

Du kanske också vill läsa…

”Tullarna drabbar även USA”

”Tullarna drabbar även USA”

”När president Trump nu reser tullmurar mot världen protesterar även den amerikanska tillverkningsindustrin”, skriver DA:s Harald Gatu i en analys. Förra gången USA införde ståltullar försvann nästan 200 000 amerikanska industrijobb.

Prisfall och oro pressar stålet

Prisfall och oro pressar stålet

Det som kallats Sverigies industriella ryggrad hukar under sjunkande priser och en orolig omvärld.

”Mycket bekymmersam utveckling”

Nu krävs en nationell samling kring stålet, säger IF Metalls förbundsorförande Anders Ferbe.

”Dags att fundera på sitt liv”

Tomi Kumpula är en av 180 anställda vid Outokumpu i Långshyttan som förlorar sitt jobb. – Ett tillfälle att fundera på vad man ska göra av sitt liv, säger han.

Klart idag att Långshyttan läggs ner

Klart idag att Långshyttan läggs ner

Idag blev det klart. Outokumpu lägger ner sin anläggning i Långshyttan. MBL-förhandlingarna mellan företaget och facket har avslutats i oenighet. Facket godkänner inte nedläggningen.

Frågorna som Outokumpu måste svara på

I dag måndag samlas Outokumpus ägare till bolagsstämma i Esbo utanför Helsingfors. Bolagsstyrelsen står till svars för det gångna året. Harald Gatu listar sju frågor som styrelsen borde svara på.

Arbetarna avgörande i kampen för klimatet

Arbetarna avgörande i kampen för klimatet

Industrin har alltför länge varit en miljöbov men är i dag helt avgörande för att få bukt med utsläppen av växthusgaser, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Vägen från kolet

Vägen från kolet

Ingen industri är så skadlig för klimatet som Stålindustrin. Snart är det slut med det. När vätgas ersätter kol går vi in i den nya järnåldern.

Pressar yxhuvuden

Pressar yxhuvuden

Klockan är 11.38 på Hults bruk.

Hela företaget kämpar mot   smittspridningen

Hela företaget kämpar mot smittspridningen

Hemjobb och digitala möten – Outokumpus åtgärder mot coronan var snabba, men mest riktade mot tjänstemännen. Nu har driften börjat komma ikapp.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Så gick det till när Samhall satte vinsten före människorna

Under våren granskade Dagens Arbete bristerna i arbetsmiljön på Samhall. Men hur blev det som det blev? För tio år sedan skedde något avgörande. För Kenneth Harnesk, då första linjens chef, gick det inte längre att vara kvar.

Samhalls vd: Kritiken mot oss är allvarlig

Sara Revell Ford svarar på kritiken mot Samhall och ger sin syn på det som kommit fram i Dagens Arbetes granskning.

”Det fanns de som inte ville leva”

Två år efter Richard Fredrikssons första begäran om ingripande agerar Arbetsmiljöverket. Samhall får bakläxa.

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Vi måste ta till oss av kritiken, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson om den besvikelse på facket som anställda på Samhall gett uttryck för.

Skapa ett Samhallfack

Alltför många Samhallarbetare far illa. Det är en politisk skandal men också en facklig, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.