Marie Nilsson: Nu ska karensavdraget bort
”Sverige är det enda landet i Norden där den som är sjuk får betala straffavgift”
Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.
Publicerad 2014-09-11, 00:04 Uppdaterad 2020-08-25, 13:29
Valet den 14 september blir enkelt. Antingen röstar vi fram en regering som tar kommandot, minskar klyftorna och utvecklar det här landet, eller också bidrar vi till ännu fler misslyckanden.
Det är påtagligt hur politiken berör oss alla. Varje dag ser och möter jag människor som är offer för politiska misslyckanden: Jag möter arbetslösa medlemmar i IF Metall. De är fler än 30 000 i dag. Jag träffar människor som inget hellre vill än att skaffa sig en utbildning som leder till jobb, men de får inte hjälpen som de behöver. Samtidigt stöter jag på företagsledare som söker och vill anställa personal, men de hittar inte rätt kompetens.
Jag kan göra listan på politiska misslyckanden avsevärt längre. Mycket har gått snett i Sverige. Skattesänkningar till varje pris har i åtta år har varit den bärande idén för Fredrik Reinfeldts regeringar. En del av priset för den politiken betalar de medlemmar i IF Metall som har blivit brutalt drabbade av ökad arbetslöshet, försämrad a-kassa, sämre möjligheter att få utbildning och omställning och så vidare. En annan grupp som drabbas av konsekvenserna är de unga som aldrig får en riktig chans att komma ut på arbetsmarknaden. Alla som sitter fast i Fas 3 hör också till dem som tvingas lida av misslyckandena.
Jag är bedrövad och arg för att klyftorna i Sverige ökar igen. Det skapar växande motsättningar som i sin tur blir grogrund för pessimism, misstro, rasism och andra negativa yttringar.
Det som gör detta valet den 14 september enkelt för mig är de glasklara skillnaderna mellan rött och blått i svensk politik. Jag vill till exempel att a-kassan ska vara en fungerande försäkring när man blir arbetslös. I dag är det många som får mindre i a-kassa än de skulle få från det kommunala försörjningsstödet (de tidigare socialbidragen). Jag vill också se satsningar på utbildning och omställning. Det gynnar våra medlemmar och det är en förutsättning för att näringslivet ska kunna utvecklas. Med dagens politik får vi snart sagt inget av det.
Jag vill att alla löntagare ska känna trygghet på sina arbetsplatser. Bra arbetsmiljö, goda anställningsvillkor, schysta löner och anställningstrygghet. Det borde vara självklarheter, men Fredrik Reinfeldt erbjuder bara systematiska försämringar.
Jag vill att svensk industri ska utvecklas. Då får landet inkomster som vi kan ha till investeringar som ger nya jobb. Det ger också pengar till att förbättra skola, vård och omsorg.
Möjligen är valet den 14 september det enklaste någonsin för svenska löntagare i allmänhet och för svenska industriarbetare i synnerhet. Om vi vill sätta stopp för åtta år av försämrade villkor måste Sverige få en regering som tar ansvar för helheten och som vill minska klyftorna i det här landet.
Förändringen börjar när vi tillsammans röstar fram en regering där Socialdemokraterna får en stark ställning med Stefan Löfven som statsminister. Det är vad Sverige behöver!
Anders Ferbe