Sverige behöver industripolitik!

Sanningen om industrin ligger i betraktarens öga. Men dess betydelse för Sverige kan inte överskattas.

Vad tänker du på när du hör ordet industri? Är det som när jag gick i skolan förknippat med gråa byggnader och enorma skorstenar som sprutar ut rök? Eller möjligen gråa, själlösa människor med utslitna kroppar som stämplar in och ut, sedan är livet slut?

Eller ser du framför dig starka och kreativa männi-skor som hjälps åt att skapa produkter som säljs på en internationell marknad och därmed bidrar till landets välstånd? Människor som är stolta över sitt yrkeskunnande och utvecklar både sig själva och företaget?

Sanningen är att bilden av industrin ligger i betraktarens ögon. Industrins betydelse för Sveriges väl och ve kan dock inte överskattas. Sverige är inte till ytan ett litet land, men vi bor rätt så få här. Dessutom ligger vi lite avsides till i utkanten av Europa. Ska vi ha möjlighet att utveckla vårt land hjälper det föga att vi handlar med oss själva. Vi måste producera saker som andra vill ha och dessutom måste vi göra det bättre än vad de själva kan.

Sverige har trots få invåna-re och långa transportavstånd varit ett framgångsrikt industri- och exportland. Bland annat till följd av ett stort skogsinnehav och en innovativ skogs- och träindustri. Industrin är fortfarande motorn i samhällsekonomin. Men det är inte för alltid givet.

Vad har statsminister Fredrik Reinfeldt för bild av indu-strin? I Davos i fjol förklarade han för den samlade världspressen att vi brukade ha in-
dustri i Sverige, men nu är den praktiskt taget borta. Det är ett häpnadsväckande uttalande, framför allt för de 600 000 som jobbar i indu-
strin. Men det skulle bli ännu värre. För med statsministerns nyvunna insikt följde en handlingsplan för att hitta sysselsättning åt medborgar-na. Planen var på att skapa låglönejobb i andra sektorer.

Så ser landets statsminister på framtiden för svensk ar-betsmarknad. Och tyvärr är det inte bara snack. För om vi granskar den politik som alliansregeringen fört under sina åtta år vid makten är det precis vad de har gjort. De har vänt blicken bort från industrin och ägnat sin kraft åt att subventionera lågavlönade jobb i tjänstesektorerna. Det är verkligen inget fel på de jobben, men varför ska staten med riktade insatser stötta de sektorerna med direkta branschstöd? Dessutom har det visat sig att de få jobb som skapats är oerhört dyra. Alltså en insats som är både dyr och dålig. Slöseri med våra skattemedel.

När vi nu ska välja ny regering den 14 september tycker jag att det är viktigt att granska alternativen också utifrån denna aspekt. Socialdemokraterna har förvisso inte spelat ut alla de rätta korten i näringspolitiska frågor men i synen på framtidens arbetsmarknad och hur vi skapar nya jobb är kontrasten stor.

Innovation, forskning, utveckling och utbildning. Det framstår som ett mer framtidsinriktat angreppssätt på hur vi formar svensk arbetsmarknad.

Per-Olof Sjöö