Käbbelstämpeln måste tvättas bort

Jag undrar vad medlemmarna tyckte om valrörelsen, och tänker på en sjukskriven bilmekaniker i Trollhättan, en arbetslös tjej i Vara och en sliten gruvarbetare i Kiruna. ”Käbbel” tror jag de skulle säga …

Jag blir inte förvånad om människors förtroende för politik och politiker brister. I valrörelsen fanns flera fenomen och händelser som placerade de viktiga sakfrågorna  i skymundan. Den rikspolitiska debatten blir ofta teknisk och svår att förstå. I högt tempo övertrumfar ledande politiker varandra med argument och tar stöd av procentsatser och svindlande penningbelopp. Jag erkänner utan omsvep att jag själv som åhörare ibland tappar greppet. Pratar de om miljoner eller miljarder kronor nu …?

Hetsen och temperaturen i de politiska debatterna eldas på av medierna. När en statsminister och en statsministerkandidat ska debattera mot varandra går tankarna ibland till en boxningsmatch.

Skulle en partiledare i en partiledardebatt få för sig att trava ut på debattgolvet och försöka trycka papper i händerna på en motståndare, så blir det den stora händelsen i debatten.

Efteråt kommer den viktigaste frågan: Vem vann tuppfäktningen?

Mediernas självutnämnda experter analyserar. Retorikproffs sätter betyg på politikernas förmåga att argumentera. Sluggerdebatterna flyttar fokus från sakfrågorna till hur väl debattörerna skötte sig i boxningsringen.

Hörde du någon som blev matt av  käbblandet under valrörelsen? Jag är ganska säker på att ju längre valrörelsen led, desto vanligare blev uppfattningen om käbbel.

Min känsla är att alla de tusentals människor som arbetar politiskt i Sverige i dag blir förringade av politikens negativa framtoning. Från statsminister hela vägen ut till politiker i stadsdelsföreningar. Detta är en sorglig och bekymmersam utveckling.

Politiken har störst betydelse för dem som behöver den mest. För dem blir politiska beslut i kommun, landsting och riksdag helt avgörande för om livet blir gott eller svårt. Jag tänker på dem som absolut måste ha barnbidraget för att ekonomin ska gå ihop. På dem som känner att de måste åka och ta hand om mamma varje dag därför att äldreomsorgen har för lite personal.

Politiken är inte lika avgörande för människor som har resurser att slå sig fram på egen hand. De klarar sig ändå och kan spara barnbidraget varje månad. De ser till att mamma får all den omsorg hon behöver när hon inte längre klarar sig själv.

Politik för oss i IF Metall handlar till stor del om våra villkor och vår rätt. Om jobben, arbetsmiljön, rätten att träffa avtal, anställningstrygghet, jämställdhet, a-kassa och utbildning när ett jobb tar slut och man ska ställa om till något annat, pensioner och mycket, mycket mer. Oerhört viktiga frågor rakt igenom.

Käbbelstämplen på politiken måste politiker och massmedier tillsammans tvätta bort. Politiken har den stora och unika makten att bestämma över hela samhällets utveckling. Det är en tung uppgift, ett stort förtroende och som inte ska förringas.

Anders Ferbe