Elvira lär kamraterna deras rättigheter

Efter operationen skulle hon vara hemma i en månad. Det blev ett och ett halvt år. Läkarens misstag blev en väckar­klocka för Elvira Hadzimesinovic. Hon skulle ta reda på sina rättigheter. Nu får hon andra att göra detsamma.

Elvira berättar:

”Ingen hade sagt det till mig. Ingen.

Jag visse inte vad jag hade för rättigheter. När jag tog reda på dem var det som om mina ögon öppnades. Jag hade mer rättigheter än vad jag först trodde.

Jag tror att det är jättevanligt.

Inte visste jag vad AGS var för något. Inte visste jag vilken rätt till ersättning som jag hade. Ingen hade ju berättat.

Den där operationen skadade mig så att jag tvingades vara hemma i över ett och ett halvt år i stället för en månad. Ekonomiskt innebär det en stor skillnad och jag undrade vad jag egentligen hade för rättigheter. På jobbet undrade facket om jag inte skulle gå en kurs i försäkringsfrågor så att jag fick reda på vad som gällde.

Jag gjorde det och det har jag verkligen inte ångrat. Det var som om något väcktes inom mig. Det var som om utbildningen visade mig vad som var möjligt och vad jag kunde göra åt det. Och jag tänkte: Varför skulle jag inte kunna hjälpa andra?

Jag rekommenderade andra att gå samma utbildning. Eftersom den var så bra.

På ett medlemsmöte fick jag frågan om jag inte ville bli klubbens studieorganisatör. Först tvekade jag. Visste inte om jag dög, om jag skulle klara av det. Men okej då. Jag skulle göra ett försök.

Det gick rätt bra måste man väl säga. Här på jobbet har så gott som alla våra medlemmar gått den fackliga grundutbildningen. Och många har också gått försäkringsutbildningen.

När man kommer och frågar om de vill gå kurs är det många som svarar: Äsch, jag tycker inte om facket. Varför ska jag då gå en kurs?

Jag brukar svara: Hur vet du att du inte tycker om facket? Gå utbildningen först så får du se vad du tycker. Om du inte går utbildningen så vet du inte.

Hos oss är alla 60 med i facket, sånär som på något enstaka undantag. Och alla har som sagt gått utbildningen.

Varför en del inte gillar facket? Jag tror en förklaring kan vara att man inte tycker att vi gör tillräckligt. Det märks när vi har haft uppsägningar. Som våren 2009, under krisen. Då fick man höra: Vad är facket egentligen – ingenting! Vi kunde ju inte stoppa uppsägningarna.

Men samtidigt finns det en törst efter att få veta. Veta vad som gäller. Veta vilka rättigheter man har. Veta vad man ska göra.

Där har vi något att erbjuda.

Och jag tror också att den som sätter sig in i saker, hur det ligger till, den människan förändras lite.

Jag tänkte på det inför senaste valet.

Då gick jag runt till medlemmarna och erbjöd kursen Alla kan göra något, en politisk kurs som LO körde före valet.

Alla gick kursen och jag lovar att den påverkade samtalstonen på jobbet inför valet.

Jag tror att har man gått en kurs som var riktigt bra då går man gärna en till. Och det handlar mycket om hur handledaren är. Visst, materialet måste kännas relevant och bra. Men det är i slutändan handledaren som måste förmedla detta. En handledare måste vara kunnig, måste kunna förklara.

Jag kan inte säga att jag var särskilt intresserad av sådana här frågor innan det där som hände mig i samband med operationen. Jag har jobbat här på Skandiatransport sedan … få se nu … 2005. Det här med operationen hände när jag hade jobbat här i två år.

Vad vi gör? Vi är inhyrda av Toyota och vi har till uppgift att anpassa importerade Toyotabilar till svenska regler. Vi utrustar dem med olika saker. Varningstriangel, informationsmaterial, manualer, klisterlappar. Och vi gör olika instruktioner, vi gör det som krävs för att kunna sälja bilen i Sverige.

Innan dess var jag fastighetstekniker på Lernia och längre tillbaka jobbade jag som städerska. Det var mitt första jobb sedan vi kommit till Sverige.

Vi kom 1993 från Bosnien.

Vår dotter föddes samma dag kriget bröt ut, i april 1992. Vi hade inget annat val än att fly. Det var inte lätt, vi lämnade ju våra liv …

Vi bodde i Banja Luka.

Men … vi kom hit och det gick bra för oss. Vi fick gå Svenska för invandrare, sfi. Vi fick jobb, jag själv städade i fyra år. Vår son föddes i Sverige.

Vi kunde börja ett nytt liv här. Vi har fortfarande jobb, vår dotter har arbete och sonen pluggar till civilingenjör.

Och jag själv, jag trivs verkligen med att vara studieorganisatör, att få andra att upptäcka vad jag har upptäckt. Att man kan få en helt ny syn på saker och ting.

Det gäller bara att ha tåla­mod och prata med medlemmarna. Och så måste man ha arbetsgivaren med sig, närma sig arbetsgivaren diplomatiskt och inte bråka.

Är man tjugofem pers på en verkstad så går det inte att skicka iväg fem personer samtidigt på en facklig kurs. Det inser var och en. Men är man ute i tid och planerar vettigt så kan alla gå, en i taget. Som sagt, vi är sextio medlemmar och hos oss har alla gått.”

Så får du arbetskamraterna att gå en facklig kurs

• Var noga med att ta reda på innehållet i kursen så att du kan förmedla det på ett rättvist sätt. Då kan man väcka intresse.
• Lyssna på vad medlemmarna har att säga.
• Var social och tålmodig. Du måste ha en drivkraft att jobba för medlemmarna.