Peter tog strid med spriten

På måndag den 2 mars är det 15 år sedan Peter Andersson på Stora Enso i Hylte slutade supa.

– Man måste våga bry sig om hur folk mår, även om man riskerar att få på skallen. Är du berusad på jobbet är frågan inte längre privat.

Ja, hur började allt, det finns nog många olika faktorer, alla vill Peter inte tala om, men:

– Mycket handlade om att varva ned från allmän stress, dessutom köpte vi ett renoveringshus som krävde dag och natt. Jag tror att jag tränade mig till detta beroende, dricker du tillräckligt ofta kan nog vem som helst åka dit, säger Peter Andersson som i många år var maskinförare på PM1.

Och han drack ofta, ” var aldrig dum hemma” , men var ”livrädd för att bli påkommen på jobbet”, och till slut gick det inte längre.

– Så jag sade till företaget att jag hade besvär, det blev tester, de ställde en massa frågor, jag försökte glida undan, man blir bra på att ljuga för sig själv, och när de frågade om jag var alkoholist blev jag förbannad. De såg rakt igenom mig, min fasad rämnade.

I oktober 1999 tog han sin första tre månaders antabuskur, blev jättetörstig igen, provade en folköl som var ”oerhört god”, men den drog igång det gamla beteendet – och det blev en cykeltur till systemet. Sedan höll han sig lugn ytterligare en månad innan det riktiga återfallet kom, då söp han i tre dagar i sträck.

– Men den 2 mars år 2000 var det stopp, och det blev 28 dagars behandling på Alefors, som företaget har samarbete med. Där kom vändningen, jag insåg att jag inte kommer att kunna dricka normalt igen. Jag är nykter alkoholist.

Om jag ställer en starköl framför dig?

– Jag kan känna hur god den är, men jag avstår, och det är inga problem att handla på systemet och vi kan bjuda på vin hemma. Ölen är inte farlig så länge den är kvar i flaskan.

Han kallar Stor Ensos alkoholpolicy ”världsklass”, med drogkontroller och ett system som gör att du kallas till samtal efter den fjärde sjukfrånvaron under en tolvmånadersperiod. Han är sedan många år en del av företagets arbete.

– Man måste våga fråga hur arbetskamraterna mår, jag hade önskat att någon gjort så mot mig…  Man får förbereda sig på kravaller, folk kan tycka att man är inne i deras privatsfär och rotar. Men jag hävdar att frågan inte är privat längre om du kommer full till jobbet. Jag har konfronterat flera personer, och hjälpt till att få iväg tre arbetskamrater till Alefors.

Vilka är varningstecknen?

– Snabbt påkomna ledigheter, måndagarna är en klassiker. Det är ju lätt att upptäcka om du jobbar dagtid, det är svårare med skift. Själv älskade jag helgarbete, då kunde jag supa i fred under veckan.

– Men folk omkring kan också se annat – kamraten kan vara extra trött, verka ur balans eller vara extra stingslig.

Förr använde du fritiden till att dricka, vad gör du nu?

– Ha ha, jag skaffade mig ett nytt beroende – fiske. Jag är uppväxt med det, men tappade intresset när jag var 25. Jag har lärt mig riktigt havsfiske, det är en sådan kick.

Strax efter sista supen 2000 fick Peter Andersson en pappersvals över axel och rygg, det blev smärtbehandling i Spanien, en misslyckad operation, sedan 1,5 år jobbar han nu på centralförrådet, 75 procent.

Du har haft ont, har det fortfarande, verkar upplagt för ett dövande järn?

– Så har jag tänkt må du tro, men jag klarar mig utan numera. Jag får ofta frågan du kan väl ta en enda liten öl, men jag vet att det är allt eller inget för mig – och jag väljer inget.

Hur ska du fira 15-årsdagen?

– Med en Ginger ale, det har blivit mitt substitut – och så en god middag, kanske en bio.