Eva Burman: Systemet hänger inte med
”Arbetslivet blir tuffare – men varken pension eller trygghetsförsäkringar hänger med”
Ledarsidan i Dagens Arbete bildar opinion utifrån arbetarrörelsens värderingar.
Publicerad 2015-05-06, 11:40 Uppdaterad 2020-08-25, 14:07

Om Moderaterna skulle svika Decemberöverenskommelsen återstår politiskt kaos. Det skulle allvarligt hota den stundande avtalsrörelsen. Det borde direktörerna betänka.
Riv pakten, skriker Dagens Industris förstasida ut (5 maj). Tidningen har alltsedan valet agerat som nån sorts direktörersmegafon både på ledarplats och nyhetsplats. Opinionen inom det borgerliga lägret ska piskas upp mot regeringen Löfven, men för vadå?
På ledarplats driver den politiske redaktören PM Nilsson ett närmande mellan alliansens partier och Sverigedemokraterna. Det är en sorglig uppvisning i total ryggradslöshet. Tack och lov håller de borgerliga partiledarna än så länge emot.
Direktörerna som skriker ”riv pakten” är sura på Decemberöverenskommelsen men är oss alla svaret skyldigt vad alternativet är Här är de inte eniga – några vill se nyval, andra en S+M-reggering osv. Skrika går lätt men känslan för den politiska verkligheten verkar avtrubbad i direktörslägret.
Det tycks som om stora delar av borgerligheten glömt bort att alliansregeringen förlorade valet i höstas. Väljarna röstade faktiskt bort Reinfeldt från statsministerposten och han avgick på valnatten. De rödgröna blev större än alliansen. Tyvärr blev SD vågmästare. Just för att de demokratiska partierna inte vill normalisera ett parti med djupa rötter i nazism och fascism kom Decemberöverenskommelsen till. Alliansen och de rödgröna tog ett gemensamt ansvar för att säkra att parlamentarismen fungerar utan att SD ska få ett inflytande över svensk politik. Det är något att vara stolta över.
Gammelmoderaterna verkar dock surare än vanligt och Anna Kinberg Batra tycks alltmer ifrågasatt som moderatledare. Att hon är ung kvinna gör nog inte heller saken enklare i ett parti som fortfarande behärskas av patriarkala traditioner.
Men det är som statsvetaren Leif Lewin skriver på debattplats i Dagens Nyheter: Gammelmoderaterna bör visa tålamod så att landet kan styras.
Faktum är att man undrar vad Dagens Industri, näringslivshögern och gammelmoderaterna vill åstadkomma med sitt gnällande och skällande? Om Moderaterna skulle svika Decemberöverenskommelsen återstår politiskt kaos. Det är för närvarande bara Moderaterna som är det stabila oppositionsparti som Socialdemokratin kan göra långsiktiga blocköverskridande uppgörelser med. De andra allianspartierna håller på att utplåna sig själva i nån sorts högerpopulistisk harakiri.
Kritikerna mot Decemberöverenskommelsen må tänka partiegoistiskt men de sviker parlamentarismens idé om stabila demokratiska procedurer och det faktum att landet måste kunna regeras.
Sverige är i behov av stora reformer inom välfärd och arbetsmarknad. En synnerligen besvärlig avtalsrörelse är att vänta. Den lär inte underlättas av att politiskt kaos råder eller att nyval måste utlysas. Detta borde åtminstone direktörerna som välvilligt ställer upp på kampanjerna mot regeringen Löfven betänka.
Anna Kinberg Batra och ledningen för Moderaterna ska ha all heder av att de håller emot den interna opinionen. Må Batra hålla ut mot gammelgubbsen – för Sveriges skull.
Helle skriver:
”Det är för närvarande bara Moderaterna som är det stabila oppositionsparti som Socialdemokratin kan göra långsiktiga blocköverskridande uppgörelser med.”
Nu ansluter även du till kören inom S och fackets ledning som hyllar Moderaterna som god vän och naturlig samarbetspartner.
Vem hade trott detta innan valet 2014?
När det är val i Sverige eller till EU brukar det alltid påstås av S och i de broschyrer facket delar ut att alternativen är självklara och enkla.
Alternativen är Rött eller Blått.
Verkligheten visar att alternativet 2014 bara var ett. Lila.
Allt flera hittar andra alternativ.
Helle Kleins hemfallenhet att berömma moderaterna visar hur lågt svensk ”fackföreningsrörelse” hamnat. Har denna farsot också spritt sig upp till LO- borgen så förstår man varför de socialdemokratiska politikerna är panikslagna.
Det är hög tid för omval.
OK att AKB är pragmatiskt angående DÖ. Men:
Nu ansluter sig alltså M till KD och FP med tidsbegränsade uppehållstillstånd. Jag försöker ur egen erfarenhet visa vilket elände detta innebär:
http://www.sandaren.se/debatt/fp-forslag-ger-klump-i-magen
Och ängsligt ställer jag mig Tom Lehrers fråga: “Who’s next” efter M, FP, KD och, mellan raderna, SD?
Tyvärr, måste jag säga. På samma sätt som samarbetet med MP sänkte Alliansregeringen är nu S samarbete med MP på väg att fälla denna regering. Istället för att föra en politik som stärker Sverige och säkrar jobben har vi fått en Södermalmsvänsterregering som höjer skatterna på energi, vilket skadar Sveriges energiberoende exportindustri, höjer skatterna på bensin, som gör det dyrare för folk som bor utanför tätorterna, höjer skatterna på hemarbete (ROT) som kommer att tvinga fler hantverkare ut i svartarbete, för en idiotisk utrikespolitik som förstör för vår exportindustri (Saudiskandalen) och har släppt alla fördämningar vad gäller flyktingmottagande som hotar vår välfärd. Samtidigt verkar S ha övergivit iden om att Sverige ska ha ett starkt försvar. Allt pga MP. Samarbetet med MP är S dödsdom.
Jag är djupt besviken. Löfven borde ha samarbetat med Alliansen istället.
Erik:
Det är inte MP som sänker S och S-regeringen.
Det fixar S på egen hand.
Inte minst genom DÖ (Decemberöverenskommelsen) som S och Löfven är hjärnan bakom.
Få gillar att en maktunion bildats för att medvetet inneha makten utan väljarpåverkan under (minst?) åtta år.
Jag tror att de som ville ha ett S-styre tycker att S sålt smöret och tappat pengarna.
Naturligtvis skulle S inte vara så fega att de inte tordes ta ett ny/omval. Ledningen spekulerade i att de då skulle förlora.
Ja, i så fall hade väljarna önskat det.
Nu visar S tydligt att M är deras samarbetspartner.
Både Helle K och Ferbe (IF-metall) hyllar M-ledaren Batra då hon tystar den interna kritiken.
Allt för att inte S-ledningens geniala pakt och samarbete för att dela makten med M under lång tid ska hotas.
Det finns ett stort missnöje med DÖ även inom S.
Inte lika öppet som inom M men om vi en nivå under de ofta heltidspolitiker som sitter i distrikten så finns den bland många. Också i facket.
Väljarna kommer att minnas detta länge.
S har skjutit sig i foten med berått mod tillsammans med M.
Vi får se vems fot som får ondast i längden.
Båda blir nog halta för lång tid framöver.