Marie Nilsson: Nu ska karensavdraget bort
”Sverige är det enda landet i Norden där den som är sjuk får betala straffavgift”
Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.
Publicerad 2015-05-21, 08:45 Uppdaterad 2020-08-25, 13:29

Avtalsrörelsen är i gång. På IF Metall-träffarna som just är avslutade har vi bland annat diskuterat hur vi kan få ett avtal som ger reallöneökningar med fortsatt stabil lönebildning.
Över tid har IF Metalls medlemmar, företagen och landet i sin helhet haft mycket god nytta av den svenska modellen. Den bygger bland annat på att arbetstagare och arbetsgivare kommer överens om lönerna utan inblandning från staten. Parterna tar ansvar och tecknar kollektivavtal med lönelyft som är rimliga för båda parter och för samhället.
Riksbankens arbete med inflationen fungerar som en styråra i avtalsförhandlingarna. Bankens uppdrag är att inflationen i Sverige ska ligga på runt 2 procent. Utifrån inflationsmålet och ett antal andra antaganden försöker parterna nå det mest lämpliga löneutrymmet. Både arbetsgivare och fack vet att den faktiska inflationen kan avvika, sett över tid, och kan slå åt båda håll.
De senaste åren har Riksbanken missat inflationsmålet rejält. I stället för förväntade 2 procent har inflationen varit mycket låg, med tidvis deflation och sjunkande priser. Det har pressat tillbaka tillväxten samtidigt som lönerna har stigit enligt nivåerna i det treåriga avtalet.
Att Riksbanken missat inflationsmålet har gjort arbetsgivarna kritiska. De flaggar nu för förändringar som skulle sätta den framgångsrika modell vi har ur spel. Och det vore att välja fel väg.
Visst har Riksbanken misslyckats. Samtidigt konstaterar jag att banken är tydlig med att den kommer att vidta alla åtgärder som krävs för att nå 2 procents inflation. Att då, som part i avtalsförhandlingarna, ge upp inflationsmålet som styråra vore att kasta ut barnet med badvattnet. Det skulle nämligen helt förändra förutsättningarna för kommande avtalsrörelse. Den risken ska vi definitivt inte utsätta vår modell för.
För IF Metalls medlemmar är det oerhört viktigt med en långsiktig stabilitet i svensk ekonomi. Våra medlemmar ska kunna planera sin framtid. Sveriges industriarbetare har inget att vinna på att det blir kaos i lönebildningen.
I sådana situationer blir det alltid de som har det sämst ställt som förlorar mest.
De ska känna sig trygga i en stabil ekonomi med ansvarsfulla arbetsgivare och fackföreningar. Våra medlemmar är beroende av att den svenska modellen även i fortsättningen ligger till grund för lönebildningen. De är också beroende av att Riksbanken klarar av att nå inflationsmålet.
IF Metall har fortsatt förtroende för Riksbanken. Att Riksbanken klarar sin uppgift är centralt och här har parterna en viktig roll. Arbetsgivare och fack delar på ansvaret för stabilitet och en ansvarsfull lönebildning.
IF Metall vill fortsättningsvis värna Industriavtalet, stabiliteten och den svenska modellen. Den svenska modellen är bra för våra medlemmar. Men den är också bra för svenska företag och för Sverige. Jag utgår från att arbetsgivarsidan vill
göra detsamma.
Anders Ferbe är förbundsordförande för IF Metall.
Visst är den svenska modellen bra för Sverige. Det som förvånar mig är att vi säger oss ha förtroende för Riksbanken som har misslyckats med inflationsmålet i många år och därmed bidragit till den höga arbetslöshet vi har. Sveriges riksbank har enligt Bloomberg varit bland de sämsta att bedöma utvecklingen och fatta beslut utifrån detta.