Därför får vi inte missa att ställa om
Klimatomställningen är helt avgörande för våra jobb, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.
De fattiga drabbas först och värst av klimatförändringarna. Därför måste facket vara med och driva löntagarnas roll i omställningsarbetet.
december är det dags för COP21, det stora klimattoppmötet där världens ledare ska samlas för att diskutera klimatförändringarna. Av den anledningen höll världsfacket ITUC ett möte i Paris förra månaden, där jag hade möjligheten att delta för att diskutera fackliga strategier i klimatfrågan.
Jag får ibland frågan varför facket ska engagera sig i klimatet. Frågan är befogad, men om man tränger djupare ner i vilka utmaningar mänskligheten står inför är det lätt att konstatera att det i själva verket är en facklig kärnfråga.
Den utmaning vi står inför kan sammanfattas väldigt enkelt: Vi måste se till att den globala uppvärmningen bromsar in och stannar vid 2 grader. I praktiken innebär detta kraftfulla åtgärder för att ställa om ekonomin.
Vi måste ställa om till förnyelsebara energikällor samtidigt som vår energiförbrukning totalt sett ska minska. Det krävs en industriell revolution där fokus på hållbarhet ersätter industrialismens rovdrift på jordens resurser.
Det kan låta depressivt, men faktum är att även om omställningen är smärtsam kan det också skapas många nya jobb. Beräkningar visar att 2 miljoner jobb skulle behövas i EU-området enbart för att rusta upp och klimat-anpassa byggnader.
Det är här fackets roll är central. I omställning krävs det trygghet. Vad har vi vunnit om vi klarar klimatutmaningen men samtidigt skapar ny fattigdom? För att undvika det måste fackföreningsrörelsen vara på tårna.
Vi är vana vid omställning. Våra medlemmar upplever dagligdags hur industrin förändras. I dag är det marknadsdriven omställning, i morgon är det andra drivkrafter. Fackets roll är dock densamma, nämligen att alltid sätta löntagarnas villkor i centrum.
Det är också vår uppgift att gifta ihop fattigdomsbekämpning med klimatfrågorna. Tyvärr är det så att de svåra följderna av klimatförändringen redan är här.
Som vanligt är det de redan utsatta som blir värst drabbade. På den fackliga klimatkonferensen fick vi vittnesmål både från Filippinerna och Dominikanska Republiken om skadeverkningarna. Den bistra ironin i detta är att det inte är de själva som förorsakat skadorna. Ansvaret för det bär de rikare delarna av världen.
Att vända utvecklingen är sannolikt den svåraste uppgift mänskligheten stått inför. Världens ledare bär ett stort ansvar på sina axlar när de samlas i Paris i december. Jag tycker att chefen för Greenpeace, Kumi Naidoo, sammanfattade det bra på världsfackets klimatkonferens:
”Det handlar inte om att rädda jorden. Planeten finns kvar och återhämtar sig efter att vi försvunnit. Det är framtiden för människan som står på spel.”
