Skäms inte för att själen är trasig

På arbetet måste vi kunna tala lika öppet om den psykiska ohälsan som att kroppen värker, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Vi behöver påminna oss om att de som hörs mest i sociala medier inte är flest”

Krönika, Alexandra Pascalidou. 

Vi behöver en egen röst att tala med

Jari Söyrinki är ordförande för Gruvgruppen, underjordsarbetarna in Kirunagruvan. ”Att vinsten per anställd är 3 miljoner visar hur ojämlik fördelningen är. Det visar också att facket kan ta för sig mera.” HARALD GATU

Foto: HARALD GATU

Gästkrönika Man ska kalla saker vid deras rätta namn. Att var fjärde LO-medlem står redo att rösta på SD är ett uppror. Men vi varken kan eller vill stoppa det – vi måste erövra det till arbetardemokratin och rikta det rätt.

Om skribenten:

Jari Söyrinki är gruvarbetare i Kiruna.

Har ni hört arbetare prata så mycket politik som nu? Arbetsplatserna andas klasshat. Ni vet, det som en gång byggde socialdemokratin: hat mot klassamhället och dess symboler. Men det är ett hat som trevande bokstaverar ”migrationspolitik” och ”budgetunderskott”, söker efter de rätta orden utan att finna dem. Vi måste ge det ett språk som svarar mot verkligheten.

Arbetarrörelsens språk har blivit så smutsigt. Solidaritet är att hjälpa bankmiljardärer och starka tillsammans är att tappa 70 000 industrijobb men fortsätta som ingenting. Välfärd är att bolagisera samhällsservice och se folkvalda politiker armbåga sig in i styrelserummen för att tjäna en hacka.

Så vi hatar det språket eftersom det är maktens språk, som döljer sina brott bakom våra gamla ord, bryter ner vårt kulturarv och vår rörelse.

För även organisationerna blir oss allt mer främmande. Vi har skarpa förtroendevalda i facket, men alldeles för många mals ner och formas om i apparaterna. Alldeles för många lär sig den själlösa frasen ”vi kan ingenting göra för arbetsgivaren leder och fördelar arbetet.”

De vänjer sig, som Kjell Höglund sjöng.

Kan sådana organisationer rymma ett medlemsuppror? Kanske, men tusen trådar tvinnar dem samman med politiska maktorgan, arbetsköpare och Bryssel. Traditioner och stadgar kväver medlemsaktiviteten. Vår förre ordförande Stefan Löfven är nu högste konservator på det borgerliga museum som kallas Sverige.

Regeringen gav oss uppgörelser med borgarna när vi skrek efter förändring. Man måste ju ta ansvar, ja, det förstås. Men för vad? Vi vägrar ta ansvar för vinstmaximering, vanvård, bostadskris, kvinnohat, diskriminering, arbetslöshet, handel med flyktingar, godisregn över bankerna och bolagens bisarra skatteflykt, otrygga anställningar, fattiga barnfamiljer, höjd pensionsålder…

Så vart ska vi gå med vår ilska? SD exploaterar klasshatet hårdare än någon arbetsköpare någonsin kan exploatera sin arbetskraft. De når framgång. Jag ser inga högafflar på väg mot exklusiva Strandvägen i Stockholm, bara stängda gränser och brinnande flyktingboenden. Det säger allt om hur upproret går vilse i högerradikala banor. SD slukar och förbrukar oppositionslustan, men väl vid makten skulle de få Margaret Thatcher att verka arbetarvänlig.

Vi har betalat skatter, jobbat våra timmar och producerat. Vi har röstat som vi blivit åtsagda och litat på dem som talat i vårt namn. Men vi får inte längre tillbaka. Vems fel är det?

”Era krig, våra döda” sa kritiker efter terrorattacken i Paris, och syftade på den franska regeringens utrikespolitik. Vi känner likadant. Svenska makthavare har hyvlat ner industrin, sargat vår sociala service, målat fasaden runt det sprickfärdiga EU och för blodspengar sålt vapen till var och varannan konflikthärd. Nu vill de inbilla oss att flyktingströmmen tvingar Sverige på knäna, att någon annan skapar problemen.

Det är så fräckt, så lögnaktigt, när ”flyktingskrisen” egentligen blottar resultatet av en långvarig borgerlig uttömningspolitik. Alltså precis det som SD står för.

Vi välkomnar alla som söker en fristad undan världens helveten – men de får aldrig något hem i det här samhället, där även vi blivit politiskt och socialt hemlösa. Vi sätter vårt hopp till framtiden, till en gemenskap där inte exploatörer sätter dagordningen. De flyktingar som nu blir avbytare på låglönejobb och trängs ihop på usla levnadsvillkor kommer att vara med oss. Med oss – mot makthavarna.

En omutbar arbetaropposition, redo att ta och ge käftsmällar, är början till fungerande integration. Vi står upp mot alla kränkningar av likvärdigheten, och då duger det inte att hänga i Svenskt näringslivs byxben. Politiska mål, språk och kampformer växer ur självorganisering, ledare med riktigt förtroende och modiga handlingar.

Börja med ett möte på din arbetsplats: hur gör vi oss hörda? Det är hög tid att vi får en egen, stark röst att tala med. Arbetare som tänker själva, fattar beslut gemensamt och sätter sig i rörelse är en mäktig kraft. Arbetare i rörelse kan hämta hem vilsna LO-medlemmar, och dra med sig hundratusentals andra som längtar efter samma sak: en plats där vi bestämmer över vår tillvaro, får leva i fred, växa till vår fulla storlek.

Läs mer: Industrin och migrationen | Krönikor | Opinion

8Kommentarer

Lasse:

Bra skrivet !!!

Erik:

Bästa jag läst. Fan det är dags på riktigt nu.

LARS:

Djävlar vad sant!

H:

Stora ord, men inte mycket blir sagt. Ja, vi vill att arbetsgivarna och bankerna ska sluta plundra oss, men hur då? Ingen verkar ha några konkreta förslag, bara revolutionsretorik.

Alice Book:

Jomen GÖR det bara! Organisera dig och prata med andra, då kan vi lägga gemensamma strategier och sätta hög press på makthavarna. Det var så arbetarrörelsen bildades, det är så den fortsätter. Det kommer aldrig hända något om vi sitter ensamma.

Olle:

Jari, jag håller med dig till 100 procent!!! Jag har precis de här tankarna, t.ex. att SD (med flera) försöker flytta fokus från klasskillnaderna och istället skylla allt på invandrare och flyktingar. Det värsta är att många går på det.

Britt-Mari:

Milde tid vilken fantastiskt bra formulerad krönika! Må detta nå många läsare! Det bästa jag läst på länge!

Jens:

Helt rätt! Dags att slå hål på SD:s myt om sig själva som ”folkets röst mot eliten” när de sår splittring mellan just vanligt folk och därmed istället hjälper eliten/den globala överklassen med den äldsta av härskartekniker – att härska genom att söndra. Det är dags för en ny rörelse mot splittring och för sammanhållning mellan vanligt folk, och det är dags att göra Valet till en fråga om den globala överklassen!

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

Arbetsrätten

”Risk att arbetsgivaren får säga upp allt för fritt”

DEBATTNuvarande turordningsregler har brister, men det finns inga skäl för facken att gå med på åtgärder som försvagar arbetstagarna, skriver Carl Melin på den TCO-ägda tankesmedjan Futurion.

”Vårt starkaste vapen kommer ha slut på ammunition”

DEBATTAtt gå in i förhandling om Las när vi har fredsplikt är fel väg att gå. LO skulle ha tagit med frågan i avtalsrörelsen i stället, skriver Jim Svensk Larm, förtroendevald i Pappers avd 15.

1

”Kompetensutveckling kan inte ställas mot trygghet”

debattDet vore absurt om vi resonerande om vad vi ska offra för att få en säker arbetsmiljö. Samma inställning borde vi ha kring anställningstryggheten, skriver Jan-Olov Carlsson på Volvo Lastvagnar i Umeå.

2

Vi måste få slut på otryggheten

KrönikaI praktiken omfattas många industrianställda inte av turordningsreglerna. Därför måste vi förhandla om trygghet och omställning, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Skäms inte för att själen är trasig

LedarePå arbetet måste vi kunna tala lika öppet om den psykiska ohälsan som att kroppen värker, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Coronakrisen

Nu behövs solidarisk innovation

LEDAREDet är hoppfullt när industriföretag ställer om sin produktion efter samhällets behov, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Klockan har tickat länge – det är bara att börja röjningsarbetet”

GÄSTKRÖNIKA”Löntagarmakt, demokratisk planering och jämlikhet. Det som nu behövs, akut och för framtiden, är varken nya eller märkvärdiga idéer.” Volvoarbetaren Lars Henriksson skriver om vägen framåt efter coronakrisen.

”Inga vinst­utdel­ningar under krisen. Ok?”

DEBATTTa nu chansen och visa på ett krisledarskap där ni kommer bli ihågkomna som hjältar – inte som giriga direktörer som sätter vinsten först, skriver industriarbetaren Kennet Bergkvist.

1

Öppna ladorna, Magdalena Andersson

LEDAREHelle Klein: ”Coronakrisen hotar inte bara människors hälsa utan hela samhällsekonomin. Nu gäller statlig krispolitik på maxnivå”.

2

Vi isolerar oss – men löser coronakrisen tillsammans

LEDARECoronakrisen är djupgående och det kommer att ta lång tid att bekämpa viruset och reparera samhället. Är det någon gång det lilla ordet solidaritet kan komma väl till pass är det nu, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

1

Håll huvudet kallt, men hjärtat varmt

LedareKombinationen av ett starkt civilsamhälle och en välfungerande stat är oslagbar vid kris, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Regionala skyddsombud

”Regeringens förslag om RSO missar målet”

Replik | RSOAtt kontrollera arbetsmiljön är en myndighetsuppgift och inte en uppgift för de regionala skyddsombuden, skriver Saila Quicklund (M).

1

”RSO-frågan visar januariavtalets högerkantring”

Debatt | RSODet är positivt på att regeringen till slut föreslår att de regionala skyddsombuden måste få utökad tillträdesrätt. Samtidigt är reaktionerna från borgerligt håll ett kvitto på den undermåliga förhandlingen vid januariavtalets tillkomst, skriver Ali Esbati och Ciczie Weidby (V).

”Obegripligt och felaktigt om skyddsombuden, Moderaterna”

Moderaternas vilja att skrota ett fungerande system för arbetsmiljöarbete är obegripligt – om inte anledningen helt enkelt är att inskränka fackets makt, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

”Högre vinst ställs mot ohälsa”

DEBATTDet vore en stor olycka för både löntagare och arbetsgivare om de borgerliga partierna inklusive SD lyckas förstöra en väl fungerande RSO-verksamhet, skriver Sten Gellerstedt, tidigare utredare på LO.

”Skyddsom­budens roll måste moderniseras”

DEBATTDe som arbetar på arbetsplatser utan lägsta löner och kollektivavtal har oftast inget skyddsombud att vända sig till, skriver Saila Quicklund (M).

2

Vi som fortfarande tror på demokratin

KRÖNIKAMahmoud från Marocko och Håkan från ­Vällingby. Tillsammans räddar de liv, skriver journalisten och författaren Alexandra Pascalidou. 

Avtal 2020

Är det verkligen så här arbetsgivaren ser på vår tid?

KRÖNIKAJag hoppas innerligt att arbetsgivarnas tokiga semesterkrav beror på otur i tänkandet, för vad blir annars nästa steg? Tvingad julledighet i mars eller påskledigt i december, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist.

2

Pengarna både finns – och inte

GÄSTKRÖNIKAKlart det är trevligt att få utdelning på en aktie. Men hur var det nu med att det inte finns pengar, alltså till löneökningarna, frågar sig Marcus Raihle.

1

Konserten var som ett väckelsemöte

KrönikaKrönikören Carl Linnaeus om konserten som var ett väckelsemöte, och att börja stå för vem man är.

1

Det här borde väl alla chefer fatta

KrönikaAtt ha lite kul på jobbet gynnar inte bara tjänstemän, skriver Anneli Jordahl.

1

”Jakten på batterimetaller sprider asbest runt svenska gruvor”

DEBATTAnsvariga talar tyst om riskerna kring återvinning av gruvavfallet, skriver Rolf Ählberg, tidigare arbetsmiljöombudsman för Metall.

1

Tacka facket för 5 000 mer i månaden

KrönikaAtt välja bort facket för att det är för dyrt är ett vanligt argument. Och samtidigt så fel – det skulle kosta oss så mycket mer om facket inte fanns, skriver GS förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

1

Nu bygger vi ett ännu starkare fack

KRÖNIKADet är många som redan är med i Pappers ute på bruken. Men för att säkra vår styrka i framtiden ska vi bli ännu fler. Är du med, skriver Pappers förbundsordförande Pontus Georgsson.

DA GRANSKAR SKUGGSAMHÄLLET

Ge skydds­ombuden tillträdesrätt

LEDAREBättre samverkan mellan myndigheter är ett viktigt steg för att komma tillrätta med arbetslivskriminaliteten. Men också att skyddsombuden nu får tillträde till alla arbetsplatser, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Myndigheternas samarbete ger resultat”

DEBATTEn utredare ska följa upp och komma med förslag på hur samarbetet mellan myndigheter kan utvecklas för att bekämpa arbetslivskriminaliteten, skriver arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S).

Amazon är arbetslivets skräckexempel

KrönikaNär allt fler delar av arbetslivet digitaliseras måste de som använder tekniken i jobbet få vara delaktiga i att utveckla den, skriver civilingenjören Peter Larsson.

Replokalen är en magisk plats

KRÖNIKAHur mycket får drömmar kosta?, undrar Carl-Einar Häckner.

”Ge oss en välfärd att lita på, politiker”

DebattVälfärd är plötsligt ordet på alla politikers läppar. Bra så, men vi måste också kunna lita på att vi får del av den, skriver Thomas Nilsson, ordförande i Pappers avd 11.

5

Knarket i industrin

”Utan rehabilitering föds farlig tystnadskultur”

DebattLagstiftningen måste bli tydligare på vilket ansvar som åligger arbetsgivarna, skriver Erik Arnberg, som bland annat jobbat med rehabilitering för SSAB.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.