”Kopplingarna till högerextremism är en fara för demokratin”Helle Klein, chefredaktör.

”Vi kan hjälpas åt att inte bli en del av problemet”Svetsaren Maria Höök om när man inte orkar säga ifrån mot sexistiska kommentarer.

Vi behöver en egen röst att tala med

Jari Söyrinki är ordförande för Gruvgruppen, underjordsarbetarna in Kirunagruvan. ”Att vinsten per anställd är 3 miljoner visar hur ojämlik fördelningen är. Det visar också att facket kan ta för sig mera.” HARALD GATU

Foto: HARALD GATU

Gästkrönika Man ska kalla saker vid deras rätta namn. Att var fjärde LO-medlem står redo att rösta på SD är ett uppror. Men vi varken kan eller vill stoppa det – vi måste erövra det till arbetardemokratin och rikta det rätt.

Om skribenten:

Jari Söyrinki är gruvarbetare i Kiruna.

Har ni hört arbetare prata så mycket politik som nu? Arbetsplatserna andas klasshat. Ni vet, det som en gång byggde socialdemokratin: hat mot klassamhället och dess symboler. Men det är ett hat som trevande bokstaverar ”migrationspolitik” och ”budgetunderskott”, söker efter de rätta orden utan att finna dem. Vi måste ge det ett språk som svarar mot verkligheten.

Arbetarrörelsens språk har blivit så smutsigt. Solidaritet är att hjälpa bankmiljardärer och starka tillsammans är att tappa 70 000 industrijobb men fortsätta som ingenting. Välfärd är att bolagisera samhällsservice och se folkvalda politiker armbåga sig in i styrelserummen för att tjäna en hacka.

Så vi hatar det språket eftersom det är maktens språk, som döljer sina brott bakom våra gamla ord, bryter ner vårt kulturarv och vår rörelse.

För även organisationerna blir oss allt mer främmande. Vi har skarpa förtroendevalda i facket, men alldeles för många mals ner och formas om i apparaterna. Alldeles för många lär sig den själlösa frasen ”vi kan ingenting göra för arbetsgivaren leder och fördelar arbetet.”

De vänjer sig, som Kjell Höglund sjöng.

Kan sådana organisationer rymma ett medlemsuppror? Kanske, men tusen trådar tvinnar dem samman med politiska maktorgan, arbetsköpare och Bryssel. Traditioner och stadgar kväver medlemsaktiviteten. Vår förre ordförande Stefan Löfven är nu högste konservator på det borgerliga museum som kallas Sverige.

Regeringen gav oss uppgörelser med borgarna när vi skrek efter förändring. Man måste ju ta ansvar, ja, det förstås. Men för vad? Vi vägrar ta ansvar för vinstmaximering, vanvård, bostadskris, kvinnohat, diskriminering, arbetslöshet, handel med flyktingar, godisregn över bankerna och bolagens bisarra skatteflykt, otrygga anställningar, fattiga barnfamiljer, höjd pensionsålder…

Så vart ska vi gå med vår ilska? SD exploaterar klasshatet hårdare än någon arbetsköpare någonsin kan exploatera sin arbetskraft. De når framgång. Jag ser inga högafflar på väg mot exklusiva Strandvägen i Stockholm, bara stängda gränser och brinnande flyktingboenden. Det säger allt om hur upproret går vilse i högerradikala banor. SD slukar och förbrukar oppositionslustan, men väl vid makten skulle de få Margaret Thatcher att verka arbetarvänlig.

Vi har betalat skatter, jobbat våra timmar och producerat. Vi har röstat som vi blivit åtsagda och litat på dem som talat i vårt namn. Men vi får inte längre tillbaka. Vems fel är det?

”Era krig, våra döda” sa kritiker efter terrorattacken i Paris, och syftade på den franska regeringens utrikespolitik. Vi känner likadant. Svenska makthavare har hyvlat ner industrin, sargat vår sociala service, målat fasaden runt det sprickfärdiga EU och för blodspengar sålt vapen till var och varannan konflikthärd. Nu vill de inbilla oss att flyktingströmmen tvingar Sverige på knäna, att någon annan skapar problemen.

Det är så fräckt, så lögnaktigt, när ”flyktingskrisen” egentligen blottar resultatet av en långvarig borgerlig uttömningspolitik. Alltså precis det som SD står för.

Vi välkomnar alla som söker en fristad undan världens helveten – men de får aldrig något hem i det här samhället, där även vi blivit politiskt och socialt hemlösa. Vi sätter vårt hopp till framtiden, till en gemenskap där inte exploatörer sätter dagordningen. De flyktingar som nu blir avbytare på låglönejobb och trängs ihop på usla levnadsvillkor kommer att vara med oss. Med oss – mot makthavarna.

En omutbar arbetaropposition, redo att ta och ge käftsmällar, är början till fungerande integration. Vi står upp mot alla kränkningar av likvärdigheten, och då duger det inte att hänga i Svenskt näringslivs byxben. Politiska mål, språk och kampformer växer ur självorganisering, ledare med riktigt förtroende och modiga handlingar.

Börja med ett möte på din arbetsplats: hur gör vi oss hörda? Det är hög tid att vi får en egen, stark röst att tala med. Arbetare som tänker själva, fattar beslut gemensamt och sätter sig i rörelse är en mäktig kraft. Arbetare i rörelse kan hämta hem vilsna LO-medlemmar, och dra med sig hundratusentals andra som längtar efter samma sak: en plats där vi bestämmer över vår tillvaro, får leva i fred, växa till vår fulla storlek.

8Kommentarer

Lasse:

Bra skrivet !!!

Erik:

Bästa jag läst. Fan det är dags på riktigt nu.

LARS:

Djävlar vad sant!

H:

Stora ord, men inte mycket blir sagt. Ja, vi vill att arbetsgivarna och bankerna ska sluta plundra oss, men hur då? Ingen verkar ha några konkreta förslag, bara revolutionsretorik.

Alice Book:

Jomen GÖR det bara! Organisera dig och prata med andra, då kan vi lägga gemensamma strategier och sätta hög press på makthavarna. Det var så arbetarrörelsen bildades, det är så den fortsätter. Det kommer aldrig hända något om vi sitter ensamma.

Olle:

Jari, jag håller med dig till 100 procent!!! Jag har precis de här tankarna, t.ex. att SD (med flera) försöker flytta fokus från klasskillnaderna och istället skylla allt på invandrare och flyktingar. Det värsta är att många går på det.

Britt-Mari:

Milde tid vilken fantastiskt bra formulerad krönika! Må detta nå många läsare! Det bästa jag läst på länge!

Jens:

Helt rätt! Dags att slå hål på SD:s myt om sig själva som ”folkets röst mot eliten” när de sår splittring mellan just vanligt folk och därmed istället hjälper eliten/den globala överklassen med den äldsta av härskartekniker – att härska genom att söndra. Det är dags för en ny rörelse mot splittring och för sammanhållning mellan vanligt folk, och det är dags att göra Valet till en fråga om den globala överklassen!

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

Matts Jutterström är förbundsordförande för Pappers.

Svenskt Näringsliv vädrar morgonluft

Krönika”Nu utbasuneras det ena galna förslaget efter det andra, som inte på något sätt gynnar dig”, skriver Pappers förbundsordförande Matts Jutterström.

Kompetensutveckling behövs nu!

Krönika”Nästan sju av tio av IF Metalls medlemmar säger att de inte har fått någon kompetensutveckling det senaste året. Så kan vi inte ha det”, skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

DA och Expressen granskar

Sälj inte ut vår säkerhet

LedareVaktbolagen måste granskas. Kopplingarna till högerextremism är en fara för demokratin.

Klyftorna är ett problem – för alla

Krönika”Den svenska modellen handlar om att vi tar gemensant ansvar för företagen. Då kan inte en vd tjäna lika mycket som 59 industriarbetare”, skriver GS förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

Industrin och jämställdhet

”Kvotera. Just do it”

DEBATTEftersom det är bevisat att det är för få kvinnor i bolagsstyrelser är det väl bara att åtgärda genom kvotering? Som arbetstagare är jag för övrigt själv inkvoterad”, skriver Kenneth Bergqvist, på Indexator i Vindeln.

”Arbetet mot sexuella trakasserier måste fortsätta”

DebattDet finns redan tillräckliga regler, fokuset behöver ligga på förebyggande arbetet mot sexuella trakasserier. Här behövs fortsatt intensivt samarbete mellan parterna så att riktlinjerna också efterlevs, skriver Industriarbetsgivarnas vd Per Hidesten.

1

”Vi kan hjälpas åt att inte bli en del av problemet”

Gästkrönika”Vad är det med dig? Har du inte fått sex på ett tag?” Svetsaren och feministen Maria Höök funderar över gränslandet mellan okej och kränkande skämt, och när man själv blir en del av problemet.

1

Skriv till oss!

På DA Opinion har vi samlat alla ledare, debattinlägg och krönikor. Vill du också skriva på DA Opinion? Hör av dig till vår webb- och debattredaktör Janna Ayres.

Viktlös bortom havet ser jag livet

KRÖNIKAJag längtar efter att få resa med bara handbagage och inte göra något annat än att vila, skriver Carl-Einar Häckner.

Gör verklighet av nollvisionen

LEDAREIngen ska behöva skadas eller dö på jobbet. Industrins konkurrenskraft hör samman med arbetarnas hälsa, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Delad stress blir mindre för alla

KRÖNIKA ”Kvinnor inom industrin stressar mer än männen. De tar större ansvar för hemmet och har oftare monotona arbetsuppgifter. Så här kan vi inte ha det!”, skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

3

Det krävs mer än bara flex för företagen

KRÖNIKADet finns saker som behöver diskuteras i lagen om anställningsskydd, Las. Men det måste ske utan att maktbalansen rubbas mellan fack och arbetsgivare”, skriver GS-fackets förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

Har vi lärt oss att tänka efter före?

Krönika”Allt för ofta anses det inte finnas tid att ta reda på arbetsmiljö­riskerna” skriver DA:s nya krönikör, Peter Larsson, civilingenjör och senior rådgivare hos Sveriges ingenjörer.

Socialdemo­kraterna behöver gå i opposition – mot Socialdemokraterna

”Socialdemokratin har gått vilse i sin anpassning till den liberala högern. Vi behöver skaka liv i den folkrörelse som en gång var”, skriver Pappers första vice ordförandeMikael Lilja.

1

Varje dag är Alla hjärtans dag!

KrönikaLåt inte emojis ersätta att vi möts på riktigt. Släpp mobilen skippa rosor och choklad. Industriarbetaren Tony Frid vill att vi släpper fram kärleken alla dagar på året, och att vi vågar kramas mer.

Bemannings­företag eller fackförening?

DEBATT”Om de lokala verkstadsklubbarna skall överleva i framtiden måste splittringen genom inhyrning stoppas", skriver en bemanningsanställd industriarbetare.

2

Farliga vibrationer

”Vibrationsskadade patienter är en del av vår vardag”

DEBATT”Vibrationsskadorna vi återkommande ställs inför är helt onödiga och har uppkommit på grund av felaktig och ibland olaglig hantering av verktyg. Vi vill vädja till alla som kan påverka att ta problemet på allra största allvar.”  Det skriver sex forskare i arbets- och miljömedicin.

3

Usel slogan, bra politik

Ledare”Arbetarrörelsens EU-valrörelse behöver andas framtidstro och möjligheter om den ska entusiasmera några väljare”, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

När börjar Putin sticka?

Krönika”I Chiles huvudstad Santiago samlas män för att gå kurser i stickning.” Anneli Jordahl skriver om att bryta påtvingade könsroller.

”Alla måste stå upp för en nollvision mot dödsolyckor”

DEBATT”Det är provocerande och nonchalant att en del partier i Sveriges riksdag väljer att rösta emot en nollvision mot dödsolyckor.” Det skriver representanter för sex IF Metall-avdelningar i norra Sverige.

Glömskan är satt i system

GÄSTKRÖNIKA”I detta nysvenska politiska språkbruk betyder alltså modernisera mer makt till dem som redan makten innehar. Såsom det var förr”, skriver journalisten och tidigare tv4-chefen Jan Scherman.

2

”Vi ska inte vara rädda för att prata om las”

DEBATTUppgörelsen med C och L kommer inte att leda till de förändringar som befaras, med hotet om ett nyval så nära. Och att diskutera las är tvärtom viktigt, så att lagen tillsammans med krav på omställning och höjd a-kassa faktiskt skyddar arbetarna. Det skriver Alexandar Srndovic, på Pappers i Hallstavik.

1

Ny krönikör

Ett tufft jobb – inte bara på bild

GÄSTKRÖNIKASvetsaren och bloggaren Maria Höök skriver om att spräcka stereotyper på jobbet och om varför hennes yrke är så bildmässigt.

”Det minst onda är inte nog!”

DEBATT Är ”det minst onda alternativet” tillräckligt skäl till att förlama nödvändig kamp mot samhällets orättvisor, skriver Jan-Olov Carlsson, ordförande för IF Metallklubben vid Volvo Lastvagnar i Umeå. 

5

Alla vill ha kultur men få vill betala

KrönikaCarl Linneaus, musikjournalist och DA:s krönikör.

Simon Lindh. Foto: Privat

”Jag hade tänkt ta det lugnt”

Vad hände sen?Då ägnade Simon Lindh fritiden åt att övningsköra med två utländska tjejer. Han tänkte ta det lugnt efter ett diskbråck men nu är i gång med ideellt arbete igen.

”Det var inte svårt att få jobb”

NY I SVERIGE.Många arbetsplatser skriker efter kvalificerade arbetare. Samtidigt har många nya människor kommit till Sverige de senaste åren, och letar nu jobb. Bilia i Stockholm har försökt lösa den ekvationen.

”Det finns en gräns för flexibiliteten”

DebattArbetsrätten har nu blivit en central politisk fråga. Men det är inte las som är krånglig och otidsenlig, det är slimmade personalavdelningar och minskad tro på fackliga förhandlingar som ställer till det, skriver Mikael Ybert, avdelningsordförande på Pappers i Skutskär.

1

Skuldfällan

”Det måste bli lättare att få skuldavskrivning”

Debatt”Vi har i dag en för alla öppen kreditmarknad. Det måste rimligen balanseras av en motsvarande för alla öppen väg ut.” Det skriver två forskare efter våra artiklar om skuldfällan.

1

Killen flög ut ur teatern

”Det finns tillfällen som väger upp allt”, skriver Carl Einar Häckner.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.