Här vilar Ture – som fick höra att arbetslivet var tryggt
Läsarberättelse: Om en man på ett sågverk som hoppades på livet och litade på Försäkringskassan och våra trygghetssystem.
Industriarbetarnas tidning
Debattartiklar är texter som tar ställning. Åsikterna är skribenternas egna.
Debatt Vi tog inte ansvar för Aref eller Ali och de dog, Morgan Johansson, skriver Elisabet Rundqvist, som på egen hand samlat in information om de unga ensamkommande som tagit sina liv.
Elisabet Rundqvist jobbar som bibliotekarie. Hon har på egen hand samlat ihop information om ensamkommande som tagit sina liv, då det saknats statistik för detta.
Det finns få ministrar eller riksdagspolitiker som är så okänsliga som just Morgan Johansson. Det måste vara en särdeles kallhamrad människa som på frågan om exceptionellt höga självmordstal som saknar internationellt motstycke svarar:
”Då måste vi ha en ordning där det är möjligt att söka asyl, men också kräva att man lever upp till de skyldigheter som man har.”
Jag frågar dig Morgan Johansson, vilka skyldigheter menar du att 15-åriga Aref inte fullgjort när han spelar in sin avskedsfilm: ”Jag älskar dig jättemycket men inte mig själv. Jag klara inte av att leva mer.”
Kort efter är Aref död, fortfarande 15 år gammal. Han har nyligen fått ett permanent uppehållstillstånd. Men hjälpen kommer för sent. Avsaknaden av de magiska fyra sista siffrorna har förhindrat adekvat vård.
Fråga i stället vilka skyldigheter samhället har mot alla barn i egenskap av att vara just barn. Aref dog inte som många tror i samband med ett avslagsbeslut, utan i en evig kedja av omständigheter. Omständigheter av omöjligheter där rätt vård vid rätt tid inte nådde Aref och den svenska familj som försökt hålla honom vid liv.
På reporterna Mikael Färnbos följdfråga svarar Johansson ”Då har vi tagit ett jättestort ansvar under barn- och ungdomstiden”.
Nej Morgan Johansson, samhället gjorde inte sitt yttersta för Aref. Samhället gjorde också extremt lite för Ali, 16 år när han tog sitt liv i januari 2017 i den norrländska vinternatten. Eller för de två unga som samma dygn Ali dör försökte ta sina liv, på samma ort.
Och exemplen är många fler.
Mustafa var 17 år när han dog, april 2016. Ytterligare en pojke dog i juli 2016, 14 år gammal. Ingen av dem hade varit en längre tid i Sverige. De hade knappt hunnit in i asylmaskineriet, men deras omgivning hade noterat att den psykiska hälsan inte var stabil.
En pojke hittades drunknad i en svensk insjö, 16 år gammal. Pojkens psykiska ohälsa var känd av många, även på boendet. Jag pratade med en jämnårig på samma ort: ”Det var ingen hemlighet att han mådde dåligt.”
Vad är det dessa unga människor inte har fullgjort mot det svenska samhället som gjorde att deras liv inte var värt att värna genom vård och stöd?
Vi vet inte de slutgiltiga orsakerna bakom de flesta av dessa dödsfall, därför att ingen vet exakt hur många de är, eller vilka de var när de levde. Den svenska staten har inte fört någon statistik på asylsökande som dör till följd av suicid. Det finns inget register. Det finns ingen ansvarig myndighet.
Det gör att en justitieminister kan tillåta sig att spekulera och raljant avfärda djup tragiska och etiskt svåra frågor med standardsvar om ordning och reda.
”Då har vi tagit ett jättestort ansvar under barn- och ungdomstiden.” Morgan Johansson har fel. Vi tog inte ansvar för Aref eller Ali. De dog.
Vi, Sverige, erbjöd inte de unga ensamkommande tillräckliga möjligheter att landa i ett främmande land, långt bort från föräldrar och syskon. Vi kan därför nöja oss med att resonera som Morgan Johansson. De kom hit med ett trauma och därför är det ingen idé att försöka. Eller vi kan ta vårt ansvar för de som faktiskt finns här nu: ge rätt vård, en möjlighet att sörja och läka.
Varför vet jag det här om Ali, när det inte finns någon myndighet som samlar information?
Jag behövde få veta. Hur många är det som har tagit sina liv? Och så blev jag bibliotekarien som samlade på självmord.
Hos mig finns nu dessa barn och ungdomar, jag vet att de levt och att de dog i Sverige. Jag vet en del om av vad som ledde fram till deras död, något om omständigheterna.
Påfallande många har skrivits upp i ålder. En stor andel av dem avled i nära anslutning till en flytt till ny ort. En av dem överlevde ett suicidförsök första natten på nytt boende, han hade flyttat 7 gånger på ett år.
En annan blev uppskriven från 17 till 18 för en tid sedan och fick lämna sitt boende, för att inte förlora skolgång fick han bo på soffan hos en bekant. Han överlevde suicidförsöket.
Ytterligare en i min bok över avlidna: Femte suicidförsöket. Fick permanent uppehållstillstånd en kort tid innan. Fick ingen familjeåterförening. Väntade på personnummer för att få starta traumabehandling på Barn- och ungdomspsykiatrin.
Uppsala universitet gjorde en screening av de ungdomar som anlände till Uppsala under 2015 och tidigt 2016. 76 procent befanns ha PTSD-symtom eller fullt utvecklad PTSD. Men trots den kunskapen sattes inte rätt förebyggande in.
Tillgång till BUP och elevhälsa blev många gånger ett oöverstigligt hinder. Barn som redan fanns inom BUP avslutades tvärt när de skrevs upp i ålder. När skolgången avslutades förlorades kontakt med elevhälsan och den trygghet lärarna innebar. När på tok för unga tvingas leva som hemlösa och flytta mellan soffor och hisschakt nöttes den sista lilla livskraften bort.
Och det, Morgan Johansson, bär regeringen ansvaret för. Regering och departement är ansvarig för hur myndigheterna utför sina uppdrag. De ansvarar också för att regioner och kommuner gör det vår lagstiftning har beslutat.
Sverige har ingen lag som föreskriver att asylsökande barn utan föräldrar ska lämnas i sticket, tvärt om, vi har en socialtjänstlag, vi har lagar som reglerar tillgången till vård, till skolgång och vi har konventioner som Sverige åtagit sig att följa. En heter barnkonventionen.
Under 2017 bollades ansvaret fram och åter mellan kommunerna och staten. Kommunerna, platsen där människor bor, sköt över ansvaret på staten – en ickeplats – till en myndighet som enligt egen uppgift inte har uppgiften att sörja för hälsofrågor.
Om jag inte hade bestämt mig för att samla på dessa självmord, att berätta Alis, Mustafas, Ismats och Arefs berättelser, hade du Morgan Johansson ens vetat om att suicidfrekvensen för ensamkommande är nio gånger högre än för motsvarande åldersgrupp svenskar?
För året 2017 lämnade jag uppgifter om 177 individer som tillsammans gjort 258 försök, något som nu ska utredas närmare. 15 avlidna under 2017, 12 av dem kunde fastställas som död genom suicid.
”Man får ändå utgå ifrån att är man 18 år så ställs det högre krav på en,” säger Morgan Johansson.
Vad är det för krav du menar att det är rimligt att ställa på en ungdom som bara vill dö?
Det lidande den feministiska regeringen S och Mp har utsatt dessa barn och unga för är oförlåtligt och kan inte på något sätt vältras över till att det är barnens eget ansvar. De kan inte hållas ansvariga för att vara barn med trauma och ett stort behov av trygghet och skydd. De kan inte hållas skyldiga för att ha ett behov av att veta att flykten är över och det finns en framtid med en möjlighet att återförenas med sin familj.
Så viktig, sorglig och upprörande läsning! Tack. Sverige tror sig kunna leva på gamla meriter men Raoul Wallenberg skulle vända sig i slingrar om han visste. Inte undra på att S förlorar väljare. De har tappat sin kompass. Tänk till och byt ut ansvariga. De har förstört tillräckligt. #amnestinu #stoppadeportationerna #hållihopsverige
Tack för viktig text och ditt viktiga arbete! Dags att återupprätta människovärde för ALLA människor i vårt land!
Tack❣️
Jag läser ofta om dessa ungdomar och förskräcks över MJs kalla uttalanden.
De, ungdomarna, får betala ett högt pris för Sveriges oförmåga att klara av de många ärenden som kom 2015.
Men det handlar inte bara om regeringen utan om oppositionen som stoppat vettiga förslag.
Fruktansvärt, var finns medmänskligheten hos ansvariga ministrar, jag var lärare för afghaner i Hofors, de var enormt fina människor.