Arbetarna ska ställa lönekrav – inte Svenskt Näringsliv

GästkrönikaKrav på sänkta ingångslöner och ”lägre trösklar” på arbetsmarknaden har stått som spön i backen till följd av den relativt till andra europeiska länder sett stora flyktinginvandring som skett i Sverige de senaste åren.

Svenskt Näringsliv har fått med sig flera riksdagspartier på tåget. I höstas föreslog till och med Miljöpartiet samma sak.

Vad det inte pratas lika mycket om är att de anställningar som unga utan utbildning konkurrerar om i dagsläget är mer än prekära nog som det är.

En sommar jobbade jag med att packa flygplansmat åt ett internationellt flygbolag. I en industrilokal i utkanten av en svensk storstad trängdes vi – universitetsstudenter med examen i ämnen som saknade arbetsmarknadskompatiblitet, utförsäkrade i medelåldern och nyanlända invandrare.

Samtliga på arbetsplatsen var externt anställda genom ett bemanningsföretag och följde företagets egna kollektivavtal. Tre dagar efter att jag börjat sänktes timlönen med 15 kronor. Trots långa pass där påtvingad övertid kunde leda till arbete tolv timmar i sträck fanns ingen möjlighet att säga från. Den som klagade kunde helt enkelt räkna kallt med att inte bli inringd igen morgonen efter.

Jag går igenom mina närmsta vänner i huvudet. Alla är någonstans mellan 20 och 30 år och de allra flesta har liknande erfarenheter. Timslånga pass med repetitiva marknadsundersökningar i oergonomisk miljö. Svartbetald ostförsäljning för 60 kronor i timmen i en av Sveriges finaste saluhallar. Klockan ställd på fem varje morgon i hopp om att få ett av de där väldigt få samtalen från äldreboendet som ibland behöver någon extra i sex timmar. Söka 600 jobb och inte få komma till intervju på ett enda.

De här historierna är sanna berättelser från det svenska arbetslivet för unga outbildade svenska medborgare 2016. En ständig tävlan om timvikariaten, en ständig oro för om hyran ska kunna bli betald och en ständig stress över vad som händer när tremånadersvikariatet tar slut. Den interna konkurrensen mellan de som behöver jobb och bemanningsbranschens stenhårda grepp om arbetskraften gör det omöjligt att organisera sig fackligt.

Ska de som kommer till Sverige från krig, hat och förtryck ha det ännu värre än unga på arbetsmarknaden har det idag? Det är dags för vänstern att hitta en motstrategi. Alla som är utsatta på dagens arbetsmarknad – vare sig de är studenter, flyktingar eller utförsäkrade – har gemensam sak.

Företagsägare, börsmäklare och riskkapitalister blir rikare och rikare. Men deras inkomster är beroende av den prekära klassens arbete. Deras kapitalackumelering är i arbetarnas händer – då måste arbetarna ställa kraven, inte Svenskt Näringsliv.

Dennis Jörnmark Callstam