Eva Burman: Ingen bryr sig – cheferna cashar in
Utländska migrantarbetare sliter hårt i svenska skogar Reser ändå hem utan klirr i kassan Hur är det möjligt?
Stärk skyddsombudens roll
Publicerad 2016-04-06, 10:24 Uppdaterad 2020-08-25, 14:07
Ledare Föreskriften om den psykosociala arbetsmiljön gäller nu. Arbetsmiljöarbetet måste handla om makt och inflytande, inte terapi.
Årets avtalsrörelse handlar inte bara om lön utan också om makten över arbetstiden och om arbetsmiljön.
Det moderna arbetslivet har på många sätt inneburit en bättre arbetsmiljö med maskiner som utför de farligaste jobben och hjälper till med tunga lyft. Antalet dödsolyckor har lyckligtvis minskat inom industrin. Här har fackets envetna kamp betytt mycket.
Arbetet med att förbättra den fysiska arbetsmiljön har pågått länge. Parterna på arbetsmarknaden och staten i form av Arbetsmiljöverket har utarbetade rutiner för detta. Arbetsmiljöverket har dessutom nu fått ökade resurser.
Däremot har skyddet för själen varit satt på undantag. Dagens arbetsliv innebär tyvärr slimmade arbetsorganisationer där stressen och pressen ökar. Belastningsskador och stressjukdomar står för de ökade sjukskrivningstalen. Därför är det hög tid för Arbetsmiljöverkets föreskrift som började gälla 31 mars – föreskriften om den psykosociala arbetsmiljön.
Arbetsmiljöverkets generaldirektör skrev storstilat i Dagens Nyheter om den nya föreskriften. Ledorden är dialog och kommunikation. Man måste ”våga prata” om stress, mobbning, utbrändhet osv.
Det är nödvändigt att uppvärdera själens väl och ve och inte bara se till kroppens. Men det är inte bara prat som måste till utan förändringar i arbetsorganisation, tydliga rutiner och skyddsronder. Intressant nog nämner generaldirektören och även föreskriften bara i förbigående skyddsombuden. Det är tidstypiskt.
Arbetsmiljöforskare har pekat på att skyddsombudens roll och inflytande har minskat trots tydliga lagar och regler. Många mindre arbetsplatser har över huvud taget inga skyddsombud. Det hör samman med fackets försvagning. Den förra regeringens politik med ändringar av a-kassereglerna och uppluckringen av anställningsförhållanden ledde till att alltfler, framförallt unga människor, valde att stå utanför facket.
Dessutom finns en ”individualiseringstrend” där alltmer läggs på individen att klara upp. När Arbetsmiljöverkets generaldirektör skriver om vikten av att ”prata om frågorna” kan det tolkas som att det handlar om att man ska prata om ens egen ohälsa, inte om arbetets innehåll och organisering.
När nu arbetet med den psykosociala arbetsmiljön sätts i fokus är det oerhört angeläget att skyddsombudens roll stärks och att regelrätta arbetsmiljöverktyg utarbetas för fack och arbetsgivare.
Det som behövs är inte terapi utan förändringar av arbetsplatserna.
Som mångårig (under 30 år) förtroendevald inom bl.a. Metall med gedigen erfarenhet som klubbordförande, huvudskyddsombud, försäkringsanvarig mm kan jag inte förstå varför det nu plötsligt pratas och skrivs så mycket om den psykosociala arbetsmiljön. Regelverket för denna ack så viktiga fråga fanns redan i AFS 1980:14 3 från 19 augusti 1980 som nu är upphävd i och med Arbetsmiljöverkets nya föreskrifter som gäller från 2016 03 31.
I AFS 1980:14 3 finns tydliga regelverk även för den psykosociala arbetsmiljön, vilket vi förtroendevalda fick lära oss under de Svenska Metallindustriarbetareförbundets så viktiga utbildnings- och metallträffar på 1980 och 1990-talen.
Med stöd från den tidens Metallavdelningar och -förbund blev vi fristående och ansvarstagande förtroendevalda som visste hur vi skulle hantera arbetsgivarna även med hjälp av MBL, LAS osv. Med stöd av ovan lagar och Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter gjorde jag i första halvan av 1990-talet i egenskap av klubbordförande en enkätundersökning bland företagets ca 200 anställda med ingående frågor om vår psykiska och fysiska arbetsmiljö, utan att blanda in ”facket”, men med Företagshälsovården som ”bollplank”.
Efter sammanställning av denna enkät så var det enkelt att som förtroendevald påtala och förhandla med företaget om de för företaget besvärande och ömma punkter som framkom vid min undersökning. Det gällde såväl den fysiska- som den psykiska arbetsmiljön där all medicinering av bl.a. psykofarmaka visade på ohälsan vid företaget.
Med dessa så tydliga fakta påbörjade fackklubben tillsammans med företaget, arbetsgivarorganisation och företagshälsovård en större förändring för företagets 200 anställda. Med gott resultat! Tyvärr så avstod den fackliga organisationen att bistå fackklubben och mig som var facklig förtroendevald.
Att de tidigare tillräckliga regelverken inte fungerar har att göra med den brist på kontakt som det tyvärr finns mellan den fackliga organisationen där förbund och avdelningar inte är ute på fältet och lyssnar av klubbarnas- och huvudskyddsombudens problem och åsikter. Samt fackets brist på vettiga utbildningar i hur klubbar ska arbeta självgående med även frågor som solidaritet och sunt-förnuft-tänkande.
Verktygen finns! Använd dom!
Eftersom arbetsmiljöarbetet tidigare inte fungerat helt som det ska så har jag samlat några förslag till hur man kan ha ett helt fungerande arbetsmiljöarbete.
Grundläggande: Arbetsmiljö går före arbete.
Alla har ansvar för sin egen arbetsmiljö plus den gemensamma arbetsmiljön.
För att kunna ta det ansvaret ska man ha tillräcklig information och tillräckliga befogenheter att prioritera arbetsmiljön före arbetet. Detta ska man ha enligt arbetsmiljölagen. Det gäller bara att känna till det och sen följa lagen.
Här är tre paragrafer som är svårare att följa utan mina förslag plus att man kan säga att de stödjer mina förslag:
Arbetsmiljölagen
”1 kapitlet 1 §: Lagens ändamål är att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt att även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö.”
”3 Kapitlet 1a §:Arbetsgivare och arbetstagare ska samverka för att åstadkomma en god arbetsmiljö.”
”3 Kapitlet 3 §: Arbetsgivaren ska se till att arbetstagaren får god kännedom om de förhållanden, under vilka arbetet bedrivs, och att arbetstagaren upplyses om de risker som kan vara förbundna med arbetet. Arbetsgivaren ska förvissa sig om att arbetstagaren har den utbildning som behövs och vet vad han har att iaktta för att undgå riskerna i arbetet. Arbetsgivaren ska se till att endast arbetstagare som har fått tillräckliga instruktioner får tillträde till områden där det finns en påtaglig risk för ohälsa eller olycksfall.
Arbetsgivaren ska genom att anpassa arbetsförhållandena eller vidta annan lämplig åtgärd ta hänsyn till arbetstagarens särskilda förutsättningar för arbetet. Vid arbetets planläggning och anordnande ska beaktas att människors förutsättningar att utföra arbetsuppgifter är olika.”
Argumentation:
Gällande prioriteringen att arbetsmiljö går före arbete. Arbetsmiljölagen både tillåter det och påbjuder det ( t ex arbetsmiljölagen 1 kapitlet 1 § ) . Prioriteringen kräver ansvar och kunskap. En förklaring till att man slarvat med arbetsmiljön är att de flesta arbeten eller yrken startat innan nuvarande arbetsmiljölag. Det är därför man behöver ta ett nytag så att alla arbeten startar rätt.
Gällande ansvar att alla har ansvar för sin egen arbetsmiljö och den gemensamma arbetsmiljön.
Arbetsmiljölagen både tillåter det och påbjuder det ( t ex arbetsmiljölagen 3 Kapitlet 1a § ) . Ju fler man är som tar ansvar desto fler som kan upptäcka, fundera på, och lösa arbetsmiljöproblem. Att fler som gör lagom istället för få som gör för mycket. När någon glömmer en säkerhetsaspekt så kan kollegan påtala det. Att man är många som vet rättigheter kan vara tyngre än att en ensam person med skyddsombudstitel ska strida med många gånger starka arbetsgivare när arbetslösheten kan avskräcka.
Gällande att ha tillräcklig kunskap angående arbetsmiljö så både tillåter och påbjuder arbetsmiljölagen även det ( t ex arbetsmiljölagen 3 kapitlet 3 § ) . Jag kan som exempel nämna att bland de arbetsplatser som jag jobbat på ( cirka 25 arbetsplatser ) så minns jag inte att jag fått någon arbetsmiljöinformation.
ALLMÄN HANDLINGSPLAN TILL ALLA ARBETSPLATSER
Personlig arbetsmiljö: Personligt ansvar för sig själv och andra vilket är en självklarhet kan ge ett positivt tryck så att man känner att det är naturligt. Att jag som privatperson kan bygga en kunskapsbas. Ett ökat kunnande som man efter hand skapar sig med en timmes arbetsmiljöstudier per vecka.
Laglig och central kunskap
Alla samla all information som finns som ger kunskap som är vettig till sammanhanget. Även kunna fråga arbetsmiljöverket. Även att arbetsplatsen är med i ett nationellt informationsprojekt så att arbetsplatser kan ge råd som ett stort nätverk. Ett ökat informationsutbyte arbetsplatser och arbetsmiljöverket emellan cirka en timme per vecka.
Arbetsplatsen
Att ha en skiss till hela arbetskedjan. Även veta vad de andra gör. Enligt kunskap träning arbete. Även att man kan arbetsmiljögången som gör alla ansvariga, både personligt och gemensamt. Sakta återuppta arbetet när det är säkert. Sen att starta med en timmes information varje måndag plus en kvart varje tisdag onsdag torsdag och fredag för de som har vanligt vardagsarbete. De som har annat arbete får ha informationstid i början på sitt arbetspass.