Samordningen är viktig för jobben

Krönika Att förhandla fram nya avtal är som ett intrikat spel. Tar vi inte hänsyn till konkurrenskraften riskerar vi att med högre löner också få högre arbetslöshet.

Det har varit en intensiv vårtermin för den fackliga rörelsen. GS har träffat nya avtal som i skrivande stund omfattar de allra flesta av GS medlemmar. Allt talar för att de träffade avtalen kommer att leda till ännu ett år med reallöneförbättringar för medlemmarna.

En avtalsrörelse har många ingredienser men den viktigaste leveransen från facket är nog ändå just att försvara och förstärka medlemmarnas reallöner. Detta är dock inte av Gud givet.

Vi har under snart 20 år varit väldigt framgångsrika på den här punkten. Det talas inte längre så mycket om just reallönerna. Tyvärr är det ofta så att när någonting fungerat väldigt länge smyger det sig in en känsla av att det är enkelt och närmast per automatik blir som man vill. Därmed blir det heller inte så mycket att prata om.

I själva verket är en gynnsam reallöneutveckling beroende av att en mängd viktiga förutsättningar faller på plats.En grundförutsättning är att de företag som ska betala löneökningarna kan bibehålla och utveckla konkurrenskraft på en internationell marknad. Vän av ordning kan invända att det knappast borde vara ett fackligt bekymmer.

Tyvärr är det så att om vi förhandlar oss till löneökningar som inte tar hänsyn till konkurrenskraften växlar vi samtidigt in högre arbetslöshet och det är förmodligen inte ett byte som medlemmarna beställer.

En annan viktig faktor är de samhällsekonomiska förutsättningarna. Arbetsmarknadens parter behöver stabila förutsättningar. Där är Riksbankens inflationsmål en viktig faktor. Parterna, liksom samhället i övrigt, måste kunna planera utifrån att Riksbankens penningpolitik styr mot det planerade inflationsmålet.

I de fackliga leden förs det också en relevant diskussion om hur vi ska kunna åstadkomma relativa löneförändringar på arbetsmarknaden. Just utifrån strävan för reallöneförbättringar är detta en komplikation.

Om någon grupp ska ha mer än andra behövs det en bred samsyn om detta. Vi kan inte tillåta oss att klättra på varandra eftersom vi då driver upp inflationen och även då skapar arbetslöshet.
Därför är facklig samordning nödvändigt när vi pratar relativlöneförändringar.

Detta är bara några exempel på faktorer som vi bör ta hänsyn till i vår strävan efter reallöneförbättringar. Det är ett komplicerat samspel som måste till för att denna viktiga leverans ska lyckas.

Den som tar allt för lättvindigt på frågan spelar ett högt spel. Medlemmarnas reallöneutveckling kommer nämligen inte med automatik.

Per-Olof Sjöö