”Nu är det slut med ping-pong-politiken”
När IF Metall gjorde upp med arbetsgivarna om anställningsskyddet var det inget svek, utan solidaritet med dem som har det sämst, säger IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.
Debatt Om några dagar väntas riksdagen anta en lag om ”Tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd”. Avsikten sägs vara att skapa ordning och reda i flyktingmottagandet.
Om skribenten:
Sanna Vestin är ordförande i Flyktinggruppernas Riksråd, FARR. En av initiativtagarna till Folkkampanj för Asylrätt, en namninsamling som riktar sig bland annat mot detta lagförslag. Innan pensionen var hon verkstadsarbetare på SKF i Katrineholm.
Lagen handlar om en pappa som tagit sig till Sverige och hans fyraåriga dotter Samar som är kvar. De bodde i det bombade Aleppo. Nu är Samar och mamma på flykt inne i Syrien, men hon vaknar varje natt skrikande och svettig och hör bomberna på nytt. Lagen handlar om nioåriga Amir vars högsta dröm är att gå i skolan igen, men som måste försörja sig och sina farföräldrar i Turkiet, där de vuxna flyktingarna inte får jobb. Också hans pappa tog sig med livet som insats till Sverige – för att kunna rädda Amir utan att riskera också hans liv.
Lagen handlar om 16-åriga Davod som tog sig ensam till Sverige från Iran hellre än att rekryteras till den syriska armén. Han har varit papperslös hela livet och önskar att få bli en människa någonstans. Lagen handlar om elvaåriga Zeinab som är i Sverige men som, precis som Samar, vaknar av bomberna varje natt.
Samar och Amir borde ha rätt att återförenas med sina föräldrar. Davod borde få gå i skolan och bli en samhällsmedborgare. Zeinab borde få trygghet för att återhämta sig. Men så kommer det inte att bli.
Vi håller på att införa en lag som förbjuder tusentals barn att återse sina föräldrar. De barn som är kvar i kriget får helt enkelt stanna där – eller ge sig ut med smugglarna med risk för livet. Samar och Amir får inte komma till sina pappor.
Vi håller på att införa en lag som gör att barn som kommit hit på flykt får stanna tills de fyller 18 och sedan utvisas. Davod kommer att vara bland dem och skickas till föräldrarnas land som han aldrig sett.
Vi håller på att införa en lag som bara ger krigsskadade och traumatiserade tillfälliga uppehållstillstånd, med minimal chans till återhämtning. Barnpsykiatrin kommer inte att nå Zeinab i hennes otrygga bubbla.
”Tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd”. Det låter inte så farligt. Men det är Samar, Amir, Davod och Zeinab det handlar om.
Jag var metallare i 25 år, liksom Stefan Löfven, och jag vet att många väljare vill ha ordning och reda i flyktingmottagandet. Men jag är också säker på att de inte vill att familjer ska splittras med berått mod. Att behandla barn illa bara i syfte att andra ska avskräckas, det är inte ordning och reda – det är panikåtgärder mot de svagaste. Vi metallare vet att man måste göra saker och ting tillsammans och ställa upp för varandra om det ska bli bra. En human flyktingpolitik hör till den svenska modellen.
Själva den internationella flyktingdagen 20 juni, då de vackraste orden om flyktingars rättigheter brukar uttalas och priser delas ut för humanitära insatser, denna dag har riksdagen valt för att diskutera lagen.
Många protesterar trots allt. Alla de stora humanitära organisationerna som Amnesty, Rädda Barnen och Röda korset vädjar i brev och upprop till riksdagen att inte anta lagen.
Det finns riksdagsmotioner om att bevara rätten till familjeåterförening och om permanenta uppehållstillstånd för barn. Inte mindre än fyra partier vill att ”ömmande omständigheter” ska finnas kvar. Ni som sitter i riksdagen, ni kan rösta för motionerna. Ni har ett val. Vilket Sverige vill ni ha?
Om det nu är fråga om ”flyktingar”.
När de kommer till Sverige är de enbart ”asylsökande”. Efter att ha passerat handläggningen på Migrationsverket blir man ”flykting” alternativt ”hemreseaspirant”, dvs inte godkänd som flykting.
Vi har sett t ex i Finland att många reser hem igen när hanteringen tar för lång tid eller man inser att ekonomiska skäl inte ger flyktingstatus.
En del fått avslag stannar kvar som ”papperslösa” men med en stor del av sitt liv betalt av svenska skattemedel.
Är det sådan vi vill ha? Är det kanske bulgariska chaufförer för 2700 i månaden vi vill ha?
Var finns alla de så omtalade ”enkla jobben”?
Vilka ska anställa dessa?
Har de råd med en svensk bostad? Vad kostar en 4:a idag?
Skattmedel ska bidra igen?
Vad blir (minimi)lönen för dessa? Facket har ju kämpat för högre minimilöner?
163 000 kom 2015. Bostad jobb skola vård etc. Var?
Man räknade på kostnaden i Malmö, +6 kronor i kommunalskatt.
Rimligt?
40 000 lgh byggdes 2014, hur många sk vi bygga nu? Vem/vilka sk bygga?
10 000-kronorsfrågan är:
VARFÖR komma hit? Man förstör sitt eget land och förväntar att VI ska sopa upp efter dem?
Likheten med skarvfågeln är slående.
Varför inte bygga upp sitt eget land? Där bekant kultur, bekanta seder, bekant mat etc redan finns?
Eller blev det R-ordet på mig nu?