GS-facket tror på avtal för global rättvisa

GS-facket ansluter sig till regeringens vision Global Deal för att bryta snedfördelningen i världen. Arbetsgivarsidan är dock tveksam till om satsningen leder framåt.

Under tisdagens förbundsmöte beslutade fackförbundet GS att ansluta sig till Global Deal – den vision som statsminister Stefan Löfven presenterade inför FN i september.

Då ordnades också en paneldiskussion om Global Deal. Bakgrunden till regeringens initiativ är att göra något åt de negativa effekter som kommer av globaliseringen, förklarade utrikesdepartementets ambassadör för hållbart företagande, Diana Madunic.

– Globaliseringen är i full gång och den går inte att stoppa. Den har positiva aspekter, bidrar till ekonomisk tillväxt till exempel. Men de negativa sidorna slår hårt.

Förlorarna i globaliseringen är till exempel alla de arbetare som skadas, utnyttjas eller förolyckas på jobbet på grund av dåliga arbetsvillkor, fortsatte Diana Madunic.

– Målet är att fler människor ska ha trygga jobb och att vi ska få en mer jämlik fördelning av de ekonomiska resurserna. Anständiga villkor kommer också leda att till ökad produktivitet.

I panelen deltog även Trä- och möbelföretagens vd David Johnsson och Grafiska företagens vd Ravindra Parasnis. De sympatiserar med visionen, men har svårt att se vad den kan göra för skillnad.

– Den svenska modellen bygger på svensk historia, Saltsjöbadsuppgörelsen, hög organisationsgrad. Den går inte bara att klistra in hos andra. Som branschorganisation jobbar vi med certifieringssystem som tar hänsyn till sociala faktorer. Vi driver frågan, men har inget tryck från våra medlemmar om att ansluta oss till Global Deal, sade David Johnsson.

Ravindra Parasnis betonade att det är viktigare än någonsin att jobba i samförstånd för att lösa framtidsutmaningarna, men att det har varit rätt tyst kring Global Deal sedan lanseringen i september.

– Stora globala företag jobbar mycket med de här frågorna, så var platsar just Global Deal in i detta?

Diana Madunic betonade att tanken inte alls är att föra ut den svenska modellen till resten av världen. Tvärt om, ska hänsyn tas till varje lands olikheter.

– Men vi ska inspireras av varandra och verka för en social dialog.

Intresset för hur det fungerar i Sverige är ändå stort, säger hon.

– Det är många som sneglar åt vårt håll. Jag var nyligen i Kina, och de undrar hur vi egentligen gör för att få det att fungera på arbetsplatserna. I Kina kan de styra över företagen och förbjuda strejker, men på kinesiska företag ute i världen vet de inte vad de ska göra när det blir konflikt.

Att tro att alla kan passa in i den svenska modellen är ett generalfel som facken självkritiskt kan ta till sig, erkände Per-Olof Sjöö, ordförande i GS. Men nu är tiden inne för att ta täten i rättvisefrågorna, menar han.

– Det har hänt någonting i den globala kontexten nu. Allt fler ser problemen med globaliseringens snedfördelning av resurser.

Det finns en större öppenhet i dag för att diskutera problemen med globaliseringen. Nyckeln till att konceptet Global Deal ska nå framgång är att fler internationella arbetsgivare ser värdet i att ansluta sig, tror han.

Att så få stora företag, och hittills inga arbetsgivarorganisationer, har anslutit tror David Johnsson och Ravindra Parasnis beror på att modellen känns lite vag och att det är svårt att förstå vad den rent konkret ska uppnå. Risken är att det bara blir ytterligare vackra ord och intentioner, tror de.

Diana Madunic invänder. Intresset är stort och det efterfrågas ett starkt politiskt tryck för att skapa förändring, säger hon.

– Och sen att det är vagt – det är en balansgång. Normalt får vi från företagen höra att man inte vill att det ska vara betungande och styrt. Därför har vi varit väldigt noga med att försöka göra det så enkelt och smidigt som möjligt. Inga rapporteringskrav till exempel utan man delar med sig av erfarenheter för att inspirera andra.

Marie Edholm