Hoppfullt möte i Rosenbad
24 oktober, 2017
Skrivet av Helle Klein
Jag hör till de journalister och opinionsbildare som under många år drivit frågan om att hot och hat mot medier, journalister och kulturutövare är ett hot mot demokratin. Länge kändes det som att tala inför döva öron men faktum är att på senare tid har både politiska beslutsfattare och polisen börjat att ta frågan på mycket stort allvar.
I dag var jag tillsammans med kollegor i mediebranschen inbjuden till Rosenbad. Det var representanter från de stora Mediekoncernerna, Public Service, TU och Journalistförbundet men också representanter för frilansjournalisterna, lokaltidningarna och jag själv från tidskriftsbranschen/fackförbundspressen. Demokratiminister Alice Bah Kunke och justitieminister Morgan Johansson bjöd in till rundabordssamtal med oss och företrädare för Polisen.
Regeringen satte igång ett arbete för ett år sedan som resulterade i en handlingsplan som kom i juni i år – ”Till det fria ordets försvar”. Fokus i denna handlingsplan är framförallt tre områden:
- Stöd till dem som utsätts för hot och hat
- Ökade kunskaper om problemet
- Rättsväsendet, polisens arbete
Faktum är att om det är något den annars så kritiserade polischefen Dan Eliasson ska ha heder av är det hans prioritering av hatbrott och hot och hat mot journalister. 2015 inrättade Polisen särskilda hat- och demokratibrottsenheter i storstadsregionerna. Jag har själv erfarenhet av denna verksamhet inom Stockholmspolisen och det är ett stort lyft jämfört med tidigare erfarenheter av polisarbetet.
Likväl kvarstår de regionala skillnaderna, något som lokaltidningarna kan vittna om. Här lovar nu Polisen att förstärka sina regioner i detta arbete. Men det är också en skriande ojämlikhet mellan de stora Mediehusen och oss som är på mindre tidningar utan säkerhetsansvariga eller HR-personal etc. Polisen har upparbetade kontakter med de större Mediehusen men vi andra blir hänvisade till privata säkerhetsbolag som kostar skjortan.
Det behövs också ett bättre samarbete mellan Säpo och mediebranschen och den vanliga polisen. Framförallt i dessa tider då de högerextrema rörelserna flyttar fram sina positioner. Dessa krafter hatar allt vad det demokratiska samhället står för – politik likaväl som journalistik. Skillnaden är att skyddet för beslutsfattarna är betydligt bättre än det är för oss som är satta att granska och bilda opinion.
Jag uppskattar att både justitieministern och demokratiministern särskilt ser det växande hotet från nazismen. Här behövs en särskild analys och ett särskilt uppdrag till polis och säkerhetspolis som kanske lite väl enögt har ägnat åratal åt det islamistiska terrorhotet och blundat för den våldsamma högerextremismen.
Mötet i Rosenbad var hoppfullt i det att två ministrar tog sig tid att lyssna och det finns uppenbart en vilja att lägga konstruktiva förslag framöver. Regeringen har redan lagt en proposition om näthat och förslag om att se det som ett brott att hindra människor i deras yrkesutövning, som exempelvis blåljuspersonal och vårdpersonal men också journalister, är på väg, enligt justitieministern. Det är bra men det räcker inte.
I grunden måste polisen satsa utredningsresurser och få till fällande domar som kan statuera avskräckande exempel och få oss att inte tappa hoppet. Samtidigt måste politikerna skärpa straffvärdet. Om man på allvar anser att hot mot medier och journalister är ett hot mot demokratin bör man formulera ett demokratibrott i lagen med högt straffvärde. Bara så kommer polis och säkerhetspolis att prioritera frågan framöver.