Politiker: Lär er jobbet på jobbet!

Krönika Det borgerliga förslaget om instegsjobb är bara ytterligare ett i raden av försök att sänka lönerna.

Till den långa listan av borgerliga lönesänkarpåhitt kan nu även läggas inträdesjobb. Det är ett begrepp som beskriver en ny anställningsform som i teorin ska skapa nya jobb för människor som står långt ifrån arbetsmarknaden.

När detta förs fram kan man höra alla klassiska omskrivningar för lägre löner. Det som är innovativt i det nya förslaget om inträdesjobb är argumentet ”man måste få lära sig jobbet på jobbet”. Detta argument talar alltså för att lönen måste vara lägre än gällande kollektivavtal.

För den som har någon form av erfarenhet från svensk arbetsmarknad reser det ett antal frågetecken.

Det första och mest grundläggande torde vara att ställa sig frågan om det överhuvudtaget finns någon som inte lärt sig jobbet på jobbet. Det är ju till och med så att alla kollektivavtal på svensk arbetsmarknad tagit höjd för att man inte är fullärd som nyanställd och därmed inte heller är fullbetald. Detta enkla faktum hade något av de borgerliga partierna lätt kunnat ta reda på om viljan funnits.

Den andra frågan som dyker upp är hur de borgerliga tänker sig att lönerna ska sättas i Sverige. Vi har en lång tradition av att arbetsmarknadens parter träffar kollektivavtal i fria förhandlingar. Om det nu ska till lagstiftning som i princip upphäver träffade kollektivavtal är det ett kraftfullt brott mot den arbetsmarknadsmodell som tjänat Sverige väl genom åren.

Den tredje frågan handlar om hur en sådan modell påverkar lönenivåerna generellt. Det är ett känt faktum att lägre ingångslöner tenderar att pressa hela lönebilden neråt. Även om högern paketerar in sina idéer i jobbskapande kan man inte bortse från att det också ligger i deras intresse att pressa ner lönenivåer.

Till syvende och sist handlar det återigen om människosyn. Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson har någon gång sammanfattat detta i en retorisk fråga: Ska vi sänka priset på arbete eller höja värdet på människor?

För oss i facket är svaret självklart. Det är utbildning, omställning och kompetensutveckling som leder framåt. Det är starka parter på arbetsmarknaden som bäst kan hantera de inbyggda intressemotsättningar som finns och som också är bäst skickade att hantera framtidens utmaningar.

Alla LO-förbund har nu begärt förhandlingar med respektive arbetsgivare om hur vi kan hitta lösningar för en bättre etablering på arbetsmarknaden. Vi får se vad det blir för utfall i dessa förhandlingar men utifrån fackens utgångspunkt är utbildning högt på dagordningen.

Låt mig avsluta med en önskan. Tänk om de som på den borgerliga kanten har ansvaret för arbetsmarknadsfrågor faktiskt kunde göra som de säger; nämligen lära sig jobbet på jobbet.

Per-Olof Sjöö