Industriarbetarnas tidning

”Gott om jobb finns det ju”

20 november, 2017

Skrivet av

Under första läsåret av den treåriga utbildningen är det mycket teori, sedan blir det allt mer praktik. Foto: David Lundmark.

De nya pappersarbetarna Varför flisar man ved och hur går det till? DA besökte det nystartade lärlingsprogrammet i Gävle och träffade elever som pappersbruken skriker efter.

2 800

Så många poäng omfattar programmet. Utbildningen ger grundläggande högskolebehörighet.

Polhem – är inte det..?

Stämmer, Polhemsskolan är upp­kallad efter industrialisten och uppfinnaren Christopher Polhem, även kallad ”den svenska mekanikens ­fader”. Skolan är också Gävles största gymnasieskola med cirka 1 600 elever.

Några spridda viskningar, men annars är det tyst. Förvånansvärt tyst. Kanske beror det på ren kunskapstörst, jag vet inte. Här, i en liten teorisal på kommunala Polhemsskolan i Gävle, sitter i alla fall tio sextonåriga killar böjda och koncentrerade över var sin laptop och söker svar på 32 olika frågor som bara har med skogsavverkning och vedhantering att göra. Typ:

”Varför flisar man ved?”
”Hur går flisningen till?”
”Vad gör man efter flisningen?”

Kort sagt, allt sådant som en framtida pappersarbetare bör veta.
Och det vill de, allihop. Veta, lära sig. Ja, det var ju därför de sökte den här utbildningen – industritekniska programmet med processteknisk inriktning.

Med hälften teori, hälften praktiskt lärande. På ömsom skola ömsom fabrik. Treårig. Som skräddarsydd för morgondagens pappersarbetare.

Utbildningen – som efter flera år i träda nu har väckts till liv igen – kan i korthet beskrivas som ett samarbete mellan Gävle kommun och de tre omkringliggande storföretagen Stora Enso, Billerud Korsnäs och Smurfit Kappa. Tre jättar som i likhet med övrig svensk industri är i stort behov av utbildad arbetskraft, i dag likväl som under de närmast kommande åren. Inte minst mot bakgrund av alla pensionsavgångar som väntar.

– Vi behöver mellan 10 och 15 nya medarbetare per år, förklarar till exempel Lars Eriksson, utbildningsansvarig på Stora Enso.

Men tillbaka till Polhemsskolan, till teorisalen och de tio eleverna som alltså tycks göra sitt bästa för att beskriva de olika delarna på en trädstam, hur man matar ut flisen från stacken och mycket annat.

”För det första är lönen är bra. För det andra verkar det roligt att jobba skift.”

August Wieser heter en av dem. En och en halv timme har han och hans klasskamrater på sig att beta av frågorna, därefter är det svenska på schemat. För att inte störa alltför mycket ber jag honom att följa med mig till korridoren utanför, och där intill elevskåpen frågar jag honom sedan varför han vill bli pappersarbetare.

– För det första är lönen bra, säger han. För det andra verkar det roligt att jobba skift, det tror jag i alla fall skulle passa mig bra. Jag gillar inte att kliva upp samma tid, göra samma sak och sedan samma sak dagen efter.

August Wieser. Foto: David Lundmark.

Utbildningen i sig lockade också, fortsätter August Wieser. Mycket tack vare att just den här inriktningen faktiskt ger grundläggande behörighet till högskolan.

– Så om jag vill plugga vidare kan jag göra det. Till ingenjör kanske, jag funderar på det.

Och hur trivs du här på skolan, då?

– Bra, även om det mesta fortfarande är väldigt nytt för mig. Jag lär mig mycket. Svenska, engelska och matte är våra grundämnen, men sedan är det också mycket praktiskt och det gillar jag. Jag gillar att jobba praktiskt.

Med vad då, till exempel?

– Att få koppla ihop slangar och ventiler, arbeta med tryckluft, använda sig av olika datorprogram som hjälpmedel … Ja, sådant tycker jag är kul!

Men det går bara killar i din klass?

– Ja, och jag är väl inte direkt förvånad. Fast det är förstås tråkigt att inga tjejer sökte.

Vad tror du om industrins framtid?

– Den är bra, tror jag. Sverige har ju väldigt mycket skog, vilket många andra länder saknar. Dessutom är vi ju världsledande i processen att göra papper.

Vid katedern. Lasse Pettersson jobbade tidigare inom industrin i många år. Foto: David Lundmark.

Ni hör. ”Världsledande”, ”processen”, ”jobba i skift”. Trots att läsåret knappt har börjat så märks det ganska tydligt att August Wieser redan har hunnit med ett par studiebesök ute på bruken och att han är mer invigd i massa- och pappersrelaterade frågor än många andra jämnåriga – äldre också för den delen.

En som vet det mesta om yrket är hans lärare, Lasse Pettersson. Innan han bestämde sig för att växla spår och bli yrkeslärare mitt i livet, hade han arbetat inom industrin i många år – bland annat på massa- och pappersbruk. Från Örnsköldsvik i norr till Mörrum i söder, som han säger.

– Men när jag var i 50-årsåldern tyckte jag att det var dags att sluta och i stället överföra de kunskaper jag har till de yngre, ungdomarna. Jag gillar att utbilda och arbeta med ungdomar, det har jag alltid gjort. Bland annat under mina år som idrottsledare.

Och vad gör dig till en bra lärare?

– Förutom min yrkeserfarenhet? Mitt engagemang, tror jag. Och att jag är bra på att bygga relationer med ungdomar. Deras kompis, det blir jag aldrig, men jag tror att jag är en sådan som många känner att de kan lita på.

Inga tjejer. Många lockades av den nystartade utbildningen, men bara killar … Foto: David Lundmark.

Under det första läsåret sker utbildningen till stor del här på skolan. Men sedan, i tvåan och trean – efter att eleverna har lärt sig de teoretiska och praktiska grunderna – kommer de att tillbringa alltmer tid med sina handledare ute på sina respektive praktikplatser.

Vem som hamnar var, det vet inte Lasse Pettersson än. Men i likhet med många andra är han övertygad om att den här stegvisa övergången från skola till industri kommer att fungera utmärkt och att alla elever så småningom också kommer att bli erbjudna fasta jobb – direkt efter avslutad utbildning.

Om knappt ett år tas det första stora klivet, fortsätter Lasse Pettersson.

– Redan då kommer i princip all undervisning i yrkesämnena att ske ute på industrin. Och då blir min roll också en annan. Då får jag åka ut till företagen och fråga handledarna: ”Hur går det för August? Har han fått lära sig det här och det här momentet?”

Du ska ha koll på att industrin sköter sig alltså?

– Lite så, ja, ha ha! Nämen skämt åsido, eftersom det är jag som sätter betygen på eleverna så är det ju viktigt att jag har ett bra samarbete med handledarna och kan stämma av med dem.

Isak Lein, Arvid Thorén, Gustav Larsson och Robin Gravström i samarbete. Eleverna uppmuntras att lösa uppgifter gemensamt. Det är ju så det går till i arbetslivet, menar läraren Lasse Pettersson. Foto: David Lundmark.

Men dessförinnan ska eleverna alltså lära sig grundkunskaperna. Lära sig hur det går till på en skogsavverkningsplats, på ett vedupptag, vid en flisstack, ett kokeri, ja, allt.

För att se hur de enskilda processerna går till inte bara i teorin, utan också rent praktiskt så åker klassen ut på studiebesök varannan tisdag. Under dessa besök får eleverna ställa de frågor som de har förberett, för att sedan rapportera vad de lärt sig när de är tillbaka i klassrummet igen.

Lasse Pettersson tittar på klockan.

– Vi kommer liksom att snirkla oss fram, men med en tydlig ordning; först skogsavverkning och vedhantering, sedan flisstacken, kokeriet och så vidare. Framåt jul tror jag att de nog har fått en ganska god uppfattning om hur hela kedjan ser ut och fungerar.

Varför vill du bli pappersarbetare?

Robin Gravström:

– Gott om jobb finns det ju, och dessutom verkar det så kul att jobba med maskiner.

Kul?
– Ja, jag är väldigt fascinerad av maskiner, hur de funkar. Och ju mer avancerade de är desto bättre. Jag hoppas att jag får jobba på en avdelning där man får röra sig mycket.

Vad tror du om industrins framtid?
– Det beror på vilken industri man pratar om. Men papper … okej, tidningar läser ju inte folk längre. Men kopieringspapper, förpackningar och sådant – det kommer nog att finnas ganska länge till. Än har inte datorerna tagit över allt.

Liam Tenser:

– Jag vet inte riktigt, men jag tyckte att utbildningen verkade intressant, mer intressant än de andra programmen som jag tittade på. En gång i tiden gick dess­utom min pappa den här utbildningen – industri mot process – och han har berättat en hel del om det som vi kommer att lära oss. Men han jobbar med it nu.

Hur är utbildningen, tycker du?
– Bra, jag tror inte att jag kommer ångra mig. Jag ser fram emot att få vara ute på praktik i tvåan och trean. Det är ju inte varje dag man får jobba med stora maskiner på ett stort industriföretag direkt.

Leder det till ett jobb i framtiden, tror du?
– Absolut, bara man sköter sig så får man garanterat jobb efteråt.

Isak Lein:

– Min pappa har jobbat på Korsnäs så länge jag kan minnas. Jag tycker att jobbet som pappersarbetare verkar kul. Pappa jobbar sexskift och kör truck, och jag är lite motorintresserad också.

Så det var solklart för dig att välja den här inriktningen?
– Nej, det var svårt faktiskt. Jag funderade länge på VVS-programmet.

Hur ser du på framtiden?
– Jobb kommer det finnas i alla fall, det är jag övertygad om. På Korsnäs kommer det att vara många som går i pension de närmaste fem åren.

Gustav Larsson:

– Jag tycker att det verkar vara en intressant bransch, som blir mer och mer energisnål. Min pappa jobbar på Stora Enso, så man har ju hört och sett en del.

Finns det någon framtid för ­papperet?
– O ja! Till exempel kommer det ju att fortsätta födas barn, och då behövs det också blöjor!

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

”Mycket man måste ha koll på”

”Mycket man måste ha koll på”

August Wieser gick i första kullen på pappersarbetarutbildningen på Polhemsskolan i Gävle. Nu har han fått jobb, och behovet av kompetent arbetskraft inom pappersindustrin är fortsatt stort. Men nu tar utbildningen paus – på grund av för få sökande.

Redo för framtiden

Redo för framtiden

August Wieser, som DA mötte 2017, har tagit studenten. Dessutom har han fått jobb på Billerud Korsnäs i Gävle. Men om han är pappersarbetare om tio år låter han vara osagt.

Klart att Stora Enso stänger Kvarnsveden

Klart att Stora Enso stänger Kvarnsveden

Nu är det klart att Kvarnsveden läggs ner senast sista september. Men facket ger inte upp.
”Vi tror fortfarande att det finns andra som kan vara intresserade.”

De anställda ger inte upp om Kvarnsveden

De anställda ger inte upp om Kvarnsveden

Än lever hoppet om Kvarnsveden, åtminstone bland de anställda på golvet. ”Det är som att alla spottat sig i nävarna,” säger huvudskyddsombudet Janne Grundelius.

Här sköljs oron bort

Här sköljs oron bort

Rädslan för att bli uppsagd. Coronapandemin. Den grå vardagen. Alla tankar på sådant löses upp och försvinner så fort Roger Broman kliver ner i det iskalla vattnet.

Så är dagsformen på bruken

Så är dagsformen på bruken

Hitta din arbetsplats i årets genomgång av Sveriges pappersbruk.

140 i Hylte kan förlora jobbet

140 i Hylte kan förlora jobbet

Stora Enso ska omorganisera och lägger då ner en tidningspappersmaskin i halländska Hylte.

Ont om tid när nya pappers­arbetare ska läras upp

Ont om tid när nya pappers­arbetare ska läras upp

Husum anställer och lär upp nya. Men fack och anställda är kritiska till på vilket sätt det görs. ”Ledningen verkar ta lite lättvindigt på den tid som det tar”, säger operatören Johan Östman.

Perfekt eller defekt?

Perfekt eller defekt?

Klockan är 12.30 på Stora Enso i Fors.

En dag på bruket

En dag på bruket

Dagens Arbete bad 16-åriga August Wieser att själv dokumentera en av sina första praktikdagar på Billerud Korsnäs.

Industrin och klimatet

Från alger i barnpooler till rening av tungmetaller

Från alger i barnpooler till rening av tungmetaller

Algodlingen på bakgården vid Bäckhammars pappersbruk blev framgångsrik. Nu har algerna renat metaller på Boliden – och forskarna vill satsa i stor skala.