Han som aldrig vill sitta still

Viktig närvaro. Tiden då folk gick med i facket av sig själva är förbi. Oscar Östlund har hittat sitt sätt att väcka intresset och värva många medlemmar. Men en grupp är svårare än andra – de inhyrda.

Oscar Östlund tror själv att han nog inte ser ut som en sån som folk ser framför sig när de tänker på en facklig klubbordförande. Han gillar i alla fall inte att sitta inne på fackexpeditionen. Där hänger han så lite som möjligt. Helst är han nere på golvet tillsammans med alla andra. Eller går en runda för att höra om allt är okej.

– Man måste vara ute och visa sig, säger han.

Det underlättar att han gillar att snacka med folk och nästan alltid är det någon som har en fråga.

”Hade jag inte varit ute och pratat med dem så hade de inte gått med. Det krävs att man är på och frågar och berättar.”

– Om allt mellan himmel och jord. Det har inte bara med facket att göra. Det blir en del fotboll också, erkänner han och visar upp Liverpooltröjan lite extra.

Han har bara hunnit vara klubbordförande på Moelven Byggmodul i Säffle i ett par år, men under de åren har han värvat runt 100 medlemmar till GS-facket. Inte så svårt kanske i husbranschen som lider av växtvärk, men man ska inte tro att folk går med i facket automatiskt, menar han.

– Hade jag inte varit ute och pratat med dem så hade de inte gått med. Det krävs att man är på och frågar och berättar.

Och just där finns en förklaring till att andelen arbetare som går med i facket generellt sett sjunker, tror han.

– Många har nog tagit för givet att folk går med av sig själva. Det blir lätt så när någonting har funnits väldigt länge. Man blir lite bekväm. Det som krävs är att fackets förtroendevalda är mer aktiva. Vi måste ut och visa oss.

När en ny medarbetare kommer till fabriken får de träffa Oscar och ett skyddsombud. Sedan väntar han ett par dagar så att de får en chans att landa lite innan han söker upp personen igen.

– Jag brukar börja med att fråga om de är med i a-kassan. Sedan facket. Vi har många unga som jobbar hos oss så jag kanske frågar om de har flyttat hemifrån och behöver en försäkring.

Han har aldrig upplevt att någon reagerat negativt på hans frågor. Tvärtom är intresset stort, tycker han.

– Det är de unga som är lättast att få med. Att de skulle vara svåra att locka till facket har jag inte märkt.

”Normen för facken i dag är att du är fastanställd på en arbetsplats, men så ser det inte alltid ut.”

Det är betydligt svårare att få med sig de som är inhyrda, berättar Oscar.

– Fast det är då man verkligen behöver vara med. Men jag tror att de känner sig som en ambulerande arbetskraft som kan försvinna härifrån när som helst. De vet inte vilket fack de ska vara med i.

Kanske skulle det vara enklare om man som bemanningsanställd blev medlem direkt i LO, resonerar han. Då kunde det LO-förbund som finns på arbetsplatsen – i Moelvens fall är det GS – vara de som hjälper medlemmen om det behövs.

– Hur det skulle fungera praktiskt vet jag inte. Normen för facken i dag är att du är fastanställd på en arbetsplats, men så ser det inte alltid ut.

För ett år sedan anställde Moelven Byggmodul en stor del av de cirka 130 inhyrda som då jobbade på golvet. Många av dem gick med i facket först då.

Emil Björk är en av dem. Fram till dess hade han varit inhyrd i nästan fyra års tid, utan att gå med i facket.

”Hade jag inte varit ute och pratat med dem så hade de inte gått med.”

– Det spelade ingen roll att jag var kvar på samma ställe i flera år. Man är ändå inte säker. De hade kunnat skicka hem mig när som helst. Det känns inte som att facket kan göra så mycket då, säger han.

Så fort han blev anställd av Moelven gick han med i facket.

– Jag kände på mig att många andra också skulle gå med. Då känns det som att jag kan göra skillnad genom att vara en av många som kan påverka.

Det finns fortfarande ett 40-tal inhyrda på fabriken. Oscar skulle önska att så många som möjligt var anställda i stället.

– Det är skillnad. Även om man är på ett bra företag så är man fortfarande rädd att föräldraledighet, sjukskrivning eller att man säger emot ska leda till att man inte får vara kvar. Den osäkerheten och pressen att alltid prestera till hundra procent finns så länge man är inhyrd.

I en annan del av fabriken arbetar Johan Blom, inhyrd i olika omgångar de senaste fyra åren. Han är inte med i något fackförbund.

– Det gör ingen skillnad att vara med. Jag har varit på möten där man får höra att det ser så fantastiskt ut och att allt går jättebra. Sedan två veckor senare så ska de göra sig av med folk. Då ryker vi som är inhyrda. Man har ingen trygghet.

Om Johan skulle få anställning på ­Moelven går han med i facket direkt, ­säger han.

– Jag skulle till och med kunna tänka mig att bli fackligt engagerad. Jag vill kunna påverka min arbetsplats.

Trots att han har valt att stå utanför facket tycker han att det är bra att Oscar ändå är på och frågar honom om det ibland.

– Det är positivt. Då vet man att facket bryr sig. Och det är klockrent att jag vet vart jag ska vända mig med frågor.

Det är så Oscar Östlund jobbar. Ett första nej kanske kan bli ett ja om han frågar igen eller berättar mer om vad facket kan göra. Visst känner han sig lite tjatig ibland, men det ingår i jobbet, resonerar han.

Hans arbetssätt verkar gå hem på golvet. På takavdelningen träffar vi Mats Johansson, som länge fortsatte att vara med i Unionen trots att han bytt bransch och borde gå över till GS.

– Unionen hade bättre inkomstförsäkring, förklarar han.

”Att Oscar är tillgänglig är a och o. Han visar sig, pratar, kommer med information. Man missar ingenting.”

När GS försäkring gjordes om och blev ännu bättre, såg han ingen anledning att vara kvar i Unionen. Men det var också något annat som avgjorde.

– Att Oscar är tillgänglig är a och o. Han visar sig, pratar, kommer med information. Man missar ingenting. Jag är supernöjd med GS. Jag har varit med i många olika fack, men aldrig fått sådan service förut.

När vi tar ett sista varv genom fabriken söker Kevin Klarström upp Oscar. Det är Kevins sista arbetsdag på Moelven och han vill passa på att ställa några frågor. Han hör till de inhyrda som har valt att gå med i facket, och gick över från IF Metall till GS när han kom till Moelven sju månader tidigare. Då upplevde han för första gången att facket fanns på arbetsplatsen.

– Om inte Oscar är här ute så vet man var man hittar honom. Det är jättebra att man kan fråga honom. Så har det aldrig varit på andra arbetsplatser som jag har varit på.

Kevin trivdes på Moelven och hade gärna stannat kvar om han hade sluppit vara inhyrd. Nu valde han i stället att säga upp sig för ett fast jobb på ett annat företag.

Läs mer:

”Viktigaste är att du är medlem i något fack”