”Vilka ges en röst och på vilkas bekostnad?”

Även om ryktet om demokratins död är kraftigt överdrivet är hoten i högsta grad hotfulla, skriver Alexandra Pascalidou.

”Värna asylrätten. Jobbinvand­ringen måste stramas åt.”

Helle Klein om hur generösa regler för arbetskraftsinvandring utnyttjas av kriminella.

DEN GLOBALA TEXTILINDUSTRIN

Foto: David Lundmark.
Här ligger ett av Mauritius största textilföretag. Migrantarbetarna bor inne på fabriksområdet. Söndagar är enda ledig dagen. Foto: David Lundmark.
En av Madagaskars textilfabriker. Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.
Farah och Atif reste hit från Bangladesh. De hamnade på olika fabriker. Veckans lediga dag träffas de under ett paraply utanför personalbostäderna. Foto: David Lundmark.
På Mauritius bor migrantarbetarna i personalbostäder. Här delar 38 män rum i tre år. Foto: David Lundmark.
Josianes hus i Antananarivos slum som hon delar med sina föräldrar. Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.
Josiane har ett ärr i pannan som vittnar om en allvarlig arbetsplatsolycka där hon slogs medvetslös men ändå inte tilläts fullfölja sin sjukskrivning. Hon tvingades gå tillbaka till jobbet för att inte få sparken. Foto: David Lundmark.
Nils Sundström-tröjor tillverkas på Madagaskar. Märket är tyskt. Foto: David Lundmark.
Josiane med ett av sina två barn. Den yngre sonen sover. Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.
108 textilarbetare fick sparken från Accord Knits på Madagaskar. De har samlats utanför fabriken för att få ut sina slutlöner. Foto: David Lundmark.
Vakterna tillåter ingen fotografering på fabriksområdet. Foto: David Lundmark.

Livet bortom lyxen

Fast i klädfabriken Varje år lockas en miljon turister till Mauritius vita stränder. Men paradisön har en mörkare sida, textilfabrikerna. Migrantarbetarnas pass samlas in, de får inte träffa sina familjer på flera år och de jobbar 70 timmar i veckan. En del av dem kommer från grannön Madagaskar.

Så fungerar textilindustrin

Mauritius
På Mauritius finns ungefär 40 000 migrantarbetare från länder som Bangladesh, Madagaskar och Indien. Flest återfinns i textilsektorn men även på byggarbetsplatser och på bagerier. Enligt fackförbundet CTSP
omfattas inte migrantarbetarna av kollektivavtal, det avtalas bort när arbetsgivarna skriver kontrakt med arbetarna.

Madagaskar
Textilindustrin har haft några svåra år men är på väg att återhämta sig och förutspås bli viktig för Madagaskars ekonomiska utveckling. De låga lönerna gör att många har svårt att klara sig, enligt fackliga organisationer. En utväg är att åka som migrantarbetare till grannlandet ­Mauritius.

Den gyllene sanden är mjuk mellan tårna och korallerna lagom rundade. Stora båtar ligger ankrade en bit ut i det 25-gradiga vattnet i väntan på att ta ut turisterna på dykning och fisketurer. En korpulent fransman brer ut sig över en solstol. Han ligger på sidan så det delvis hårprydda och rödflammiga ryggpartiet pekar bort från solen.

Mannen lyfter armen och vinkar åt två vitklädda kypare som kommer åkande i en elektrisk golfbil med en bar på flaket. På femstjärniga lyxresorten Sugar beach behöver inte gästerna resa sig för att få i sig något svalkande. Baren kommer till dem.

Mauritius i södra Indiska oceanen är till ytan lite större än halva Gotland och har inbjudande stränder och hotellanläggningar runt hela kusten. Varje år reser över en miljon turister från främst Frankrike, Storbritannien och Sydafrika till ön som den amerikanske författaren Mark Twain besökte i slutet på 1800-talet. En Mauritiusboende ska då ha sagt till Mark Twain: ”Mauritius gjordes först, och sedan himlen; och himlen kopierades efter Mauritius.” Men den lyxiga fasaden döljer en annan verklighet, den ska vi återkomma till.

En dryg timmes flygresa västerut stirrar Josiane in genom en glugg i en plåtdörr till ett textilföretag på Madagaskar. Vakterna innanför täcker för hålet. Samtidigt drar mörka moln in över Madagaskars huvudstad Antananarivo. Inom några minuter börjar det regna häftigt. Landet har precis hämtat sig från en pestepidemi där mer än 2 000 personer insjuknade och över 200 avled. Nästan varje år härjar pesten på Madagaskar, årets utbrott var värre än vanligt då smittan spred sig från landsbygden till större städer.

Josiane klarade sig från pesten. Tillsammans med hundra utslängda och utblottade textilarbetare plockar hon luttrat fram ett paraply som skydd för regnet. Under senhösten är det vanligt med plötsliga och kraftiga regnoväder på ön. Arbetarna samlas i små grupper och väntar. Väntar på att bli inkallade på fabriksområdet för att få sin sista löneutbetalning.

”I perioder har jag jobbat både dag och natt. Dubbla skift.”

Ingen hade förutsett vad som skulle hända när de blev inkallade till cafeterian inne på fabriken, en eftermiddag en vecka tidigare. Företagsledningen meddelade att arbetsstyrkan skulle minskas med 108 textilarbetare. De blev av med sina passerkort och måste lämna fabriksområdet. Själva menar de att ledningen gjort sig av med dem som har flest barn. Varken anställningsår eller kompetens ska ha haft någon betydelse.

Josiane är en av dem som fick sluta. För sex år sedan klev hon in på fabriken. Arbetet startade klockan sju på morgnarna och hon kom ofta hem sent på kvällarna när de två små barnen hunnit somna. Månadslönen på ungefär 400 kronor som med övertid växte till cirka 600 kronor gjorde att hon hade råd att anlita en barnvakt. Barnens far hade lämnat familjen och bidrog inte alls till försörjningen. Emellanåt när ordrarna från kunder som Marc O’Polo, Marks & Spencer och de svenskklingande märkena Nils Sundström och Christian Berg hopade sig beordrades nattskift vid stickmaskinerna.

– I perioder har jag jobbat både dag och natt. Dubbla skift.

Här ligger ett av Mauritius största textilföretag. Migrantarbetarna bor inne på fabriksområdet. Söndagar är enda ledig dagen. Foto: David Lundmark.

Textilarbetarna som samlats utanför grindarna förklarar att företaget har brutit mot lagen. Egentligen ska uppsägningstiden vara en månad. De fick knappt två veckor. Planen är att vända sig till domstol för att få ut de pengar de anser att företaget är skyldigt.

Ett första steg är att få den slutlön som företaget räknat fram. Men det drar ut på tiden. Vakterna innanför plåtdörren och taggtrådsstängslet är uppenbart irriterade. Enligt Barsom DD Rakotomanga, generalsekreterare för det globala facket Industriall på Madagaskar, är det ovanligt med den här typen av uppmärksamhet runt textilfabriken.

Plötsligt dras plåtdörren åt sidan och två män störtar ut mot oss. En av männen uppges vara säkerhetschef. Han skriker högt på franska och vevar med armarna. Han är förbannad över att bilder tagits över fabriksområdet.

Barsom DD Rakotomanga som hört och sett hela incidenten tonar ner händelsen.

– Säkerhetschefen är uppenbarligen mycket pressad över att ni är här och rapporterar och tar bilder, säger han.

Ingen ansvarig chef vill komma ut och svara på frågor och vi tillåts inte komma in på området. Ett lugn sänker sig och små grupper av textilarbetare börjar släppas in för att få sin slutlön.

För de uppsagda återstår att försöka hitta försörjning på andra textilfabriker i Madagaskar. Skattelättnader för export till Europa och USA kombinerat med låga lönekostnader har gjort att textilindustrin beskrivs som motorn för utveckling på den fattiga ön.

För vissa finns möjlighet att dryga ut lönen genom att åka som gästarbetare till grannön Mauritius. Flera företag har textilfabriker på båda öarna. Skillnaden är att där väntar fleråriga kontrakt med få om ens några möjligheter att träffa familjerna på hemön.

Varje år reser över en miljon turister till Mauritius. Från Sverige kommer över 10 000 personer per år till paradisön. Foto: David Lundmark.

Trots att Mauritius har långt bättre ekonomi än Madagaskar är det snarlika arbetsförhållanden i textilbranschen. En man vi kan kalla Ahmad använder underarmen för att torka svetten från pannan. Han tittar ner på en Levis-t-shirt som passerar hans händer på textilfabriken i Mauritius inland. Ännu en tolv timmars dag innan han får lämna industriområdet och åka till sovsalen som han delar med 38 arbetskamrater.

Ute sänker sig solen och bidrar till svalka på fabriksgolvet. Det omtalade varma och sköna vädret på Mauritius ser han sällan. Söndagar är enda lediga dagen. Då brukar Ahmad passa på att sova och tvätta. Det svalkande havet har han knappt sett under sina två år på ön.

Enligt samstämmiga uppgifter från flera olika textilarbetare på Tropic Knits ligger grundlönen på drygt 1 600 kronor i månaden som med övertid ökar till 2 200 kronor. Utöver lönen står arbetsgivaren för mat och husrum.

Mauritius textilsektor bygger på migrantarbetare från länder som Bangladesh, Indien, Madagaskar och Sri Lanka. Den ständigt ökande turismen på ön har bidragit till ökat välstånd hos den egna befolkningen – de behöver inte ta de låg­betalda och tunga jobben på textilfabrikerna.

”Jag orkar inte. Jag behöver sova inför nästa arbetsvecka.”

Migrantarbetare bor ofta tillsammans i personalbostäder som kan ligga både innanför och utanför fabriksområdena. Personalbostäderna känns igen på att det hänger mängder med tvätt på tak och utanför fönstren. Däremot är det svårare att få komma in och prata med arbetarna. Vi möts av skrikande säkerhetspersonal som inte vill släppa in obehöriga. Men inte där Ahmad bor.

Ledig söndag på Mauritius. Många textilarbetare orkar inte gå ut. De vilar inför kommande arbetsvecka.
Foto: David Lundmark.

En sur lukt slår emot oss. Lite som gymnastiksal och svettiga träningskläder. Eller ett militärt logement, bortsett från den fräna doften av militära persedlar.

En våning upp i en sovsal står 19 våningssängar uppställda. De flesta har skärmat av sängplatsen med tygbitar, för att få lite privatliv. Några duschar och toaletter delas av dem alla. I tre år är sovsalen deras hem. Det är söndag och ledig dag men förvånansvärt många ligger i sina sängar i stället för att ta vara på ledigheten.

– Jag orkar inte. Jag behöver sova inför nästa arbetsvecka, säger Ahmad.

Förut fanns en tv i det lilla köksutrymmet men den gick sönder flera månader tidigare och har inte ersatts eller lagats av företaget.

Textilarbetarna berättar att de producerar t-shirts för olika märken, bland annat amerikanska Levis. Flera uppger att de jobbar kontraktslösa och beklagar sig över att teamledare samlar in deras pass när de landar på Mauritius.

– Här har vi jobb och tjänar pengar. Jag försörjer många i Bangladesh, säger Ahmad.
Männen är fria att göra vad de vill när de inte jobbar. Vill de ta bussen till kusten eller gå ut och handla så gör de det.

På Mauritius bor migrantarbetarna i personalbostäder. Här delar 38 män rum i tre år. Foto: David Lundmark.

De kvinnliga migrantarbetarna på ett före­tag i närheten bor på fabriksområdet innanför ett två och en halv meter högt stängsel. Fabriken ligger mellan en motorväg och uppodlade gröna fält. På baksidan sitter en ung kvinna under ett träd och pratar i telefon. När hon avslutar samtalet går hon med på att bli intervjuad genom stängslet. Vakterna vid huvudingången vägrar släppa in besökare till personalbostäderna.

Kvinnan tittar sig ideligen över axeln. Hon berättar att hon är 25 år och har jobbat här i sex år. Under den tiden har hon varit hemma i Bangladesh för att träffa sin familj en enda gång. I bakgrunden syns ett flera våningar högt komplex med loftgångar där migrantarbetarna bor 14 personer i varje rum.

– Om några månader går kontraktet ut igen, jag vill stanna. Här tjänar jag pengar, säger hon.

Hon berättar att arbetstiden är elva–tolv timmar om dagen med något färre timmar på lördagar. Söndagar är den enda lediga dagen. Hur mycket hon tjänar vill hon inte avslöja.

En äldre kvinna uppenbarar sig i bakgrunden, hon låter bestämd på rösten när hon säger något till sin yngre väninna. Utan att yttra något mer gör de sällskap tillbaks mot personalbostaden som ger ett färgglatt intryck. En stor mängd tvätt hänger på tork överallt.

Farah och Atif reste hit från Bangladesh. De hamnade på olika fabriker. Veckans lediga dag träffas de under ett paraply utanför personalbostäderna. Foto: David Lundmark.

På andra sidan fabriksområdet finns en smal remsa gräs mellan motorväg och stängsel. Bakom ett paraply, lutade mot en betongvägg, sitter ett par vi kan kalla Farah och Atif. De var nygifta hemma i Bangladesh när de fick höra talas om agenterna som kunde fixa jobb på Mauritius textilfabriker sex hundra mil hemifrån. Ett hopp tändes. Ett hopp om att tjäna pengar för att kunna bilda familj i framtiden. Vad det förälskade paret inte räknat med var att äventyret förde med sig att de bara kan ses några timmar en gång i veckan.

Farah kan inte bjuda in Atif till sin personalbostad. Och Atif, som jobbar på en annan textilfabrik, har bara möjlighet att komma hit på lediga söndagar. Det är då de möts under paraplyet. De sitter tätt ihop och håller varandras händer. Farah och Atif delar sitt öde med många andra som rest tillsammans till Mauritius men hamnat på olika fabriker.

Runt området strosar andra kärlekspar men också syskon och vänner som passar på att träffas.

Josiane med ett av sina två barn. Den yngre sonen sover. Foto: David Lundmark.

För Josiane på Madagaskar är Mauritius textilfabriker inget alternativ. Hon har små barn att ta hand om. För att komma fram till hennes lilla hus i Antananarivos slum som hon delar med föräldrarna har vi halkat på en lerig stig som slingrar sig fram mellan fallfärdiga ruckel längs en slags illaluktande våtmark där avloppsvatten samsas med sopor och en grönbladig växt som grisarna sägs uppskatta.

Joisane bor med sin två barn på 15 kvadratmeter. Där ryms sängen som de delar, en soffa, ett litet bord och ett hyllsystem med fotografier. En smal trappa leder till övervåningen där föräldrarna huserar.

Josiane stryker med handen över den stickade tröjan med namnet Nils Sundström som vi köpt på en fabriksshop. Hon fingrar lite på ett illa ihopsytt ärr i pannan innan hon börjar berätta.

Just den här sortens tröja minns hon särskilt. Det var lördag och Josiane räknade med att kunna gå hem redan halv fyra. Hon såg fram emot att se sina barn. Då uppenbarade sig en chef och beordrade övertid. Det var viktigt att just Nils Sundström-modellen blev klar i tid.

Nils Sundström-tröjor tillverkas på Madagaskar. Märket är tyskt. Foto: David Lundmark.

Hon suckade tyst för sig själv, visste av erfarenhet att det inte var någon idé att visa sitt missnöje. Axlarna och ryggen värkte efter veckans tolvtimmarsdagar vid den tunga stickmaskinen. Enda möjligheten att sitta ner var under lunchrasten mitt på ­dagen. Toalettbesöken, en gång på förmiddagen och ytterligare ett tillfälle på eftermiddagen räknades inte. De var så stressiga, arbetsledarna kontrollerade hur länge det tog för personalen att uträtta sina behov.

Josiane koncentrerade sig på att tömma huvudet från tankar. Fokusera på arbetsuppgiften. För hon fick ofta ta sig an komplicerade mönster som krävde avancerade inställningar av maskinen. Josiane visste vad som kunde hända om hon började att dagdrömma. Ett enda litet misstag skulle leda till skäll från chefer. Att börja om innebar att arbetsdagens skulle förlängas ytterligare.

– En av cheferna trakasserade mig också.

Josiane ville inte vara otrevlig och såg till en början mellan fingrarna trots arbetsledarens obehagliga kommentarer och kladdande. Trakasserierna blev värre och till slut sade hon ifrån. I stället för en befrielse inleddes ett helvete. Den manliga chefen hade blivit förorättad. Och Josiane hade fått en fiende. En fiende som såg varje möjlighet att beordra övertid, klaga på prestation och förse henne med de svåraste arbetsuppgifterna.

– Jag ville inte gå till jobbet. Men vem skulle försörja mina barn?

En första tår glänser till i Josianes öga. Trots det tunga ämnet har hennes ansikte utstrålat styrka och beslutsamhet. När hon väntat på att frågorna ska översättas av tolken har hon nickat och haft ett leende på läpparna. Sorgen utlöses när barnen kommer på tal.

– Jag vet inte hur det ska gå nu. Kanske försöker jag att öppna en liten affär.

Josiane har ett ärr i pannan som vittnar om en allvarlig arbetsplatsolycka där hon slogs medvetslös men ändå inte tilläts fullfölja sin sjukskrivning. Hon tvingades gå tillbaka till jobbet för att inte få sparken. Foto: David Lundmark.

Ärret i pannan syns tydligt när Josiane viker under håret. Ett minne från jobbet som hon bär med sig resten av livet. Ärret kom till efter att en vikt från stickmaskinen föll på hennes huvud. Hon svimmade och fick åka ambulans till sjukhuset där läkarna konstaterade att det vara nära att skallbenet sprack. Fyra dagar senare var Josiane tillbaka på jobbet. Doktorn hade ordinerat två veckors vila i hemmet, men företaget tyckte att hon kunde börja jobba. Josiane vågade inte säga nej.

– Det jag tjänade på en månad är hälften av vad en tröja kostar i butiker i Europa. Ni måste berätta om hur de behandlar oss. Själv är jag är bara en fånge i systemet.

Fotnot: Reportageresan till Madagaskar och Mauritius har delvis betalats genom ett stipendium från biståndsorganisationen Union to union. IF Metall och Unionen stöttar , via Industriall, olika fackförbund på Maritius och Madagaskar.

Läs mer: DA rekommenderar | Internationellt


md@da.se

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer på samma tema:

Våra kläder är ohållbara

Ledare”Bakom varje klädesplagg finns en livshistoria som alltför ofta handlar om rena slavarbetet. Vi måste börja fråga vem som sytt vår tröja”, skriver chefredaktör Helle Klein.

 

Stuck in the clothes factory

We in the West wear the expensive designer clothes – but they are made in quite a different environment. The Swedish magazine Dagens Arbete reports from Mauritius and Madagascar about employees suddenly fired and migrant workers who have to hand in their passports in order to get a job.

 

Läs mer från Dagens Arbete:

Avtal 2020

IF Metall väljer samordning i avtalsrörelsen

IF Metalls avtalsråd har antagit både LO-samordningen och Facken inom industrins avtalsplattform.

Nu avgörs om LO får driva sina krav på bättre försäkringar

AvtalsförsäkringarDet låter som en byråkratisk detalj – men det kan vara avgörande för vad du får i pension eller ersättning om du blir sjuk av jobbet. Nu avgörs striden om förhandlingsordningen.

1
Ordföranden för Facken inom industrin

Industrifacken kräver 3,0 procent

Det finns ingen anledning att växla ned löneökningstakten. Det anser Facken inom industrin som kräver 3,0 procent på ett år.

Det är vi som får Sverige att funka

KRÖNIKADet råder ingen tvekan. Vi är redo för en kraftmätning med arbetsgivarna inför ett nytt avtal 2020, skriver Marie Nilsson, ordförande för IF Metall.

Från filmen om märket.

Striden om märket

VIDEO: MÄRKETIndustrins modell för lönesättning är under press. Dagens Arbete förklarar varför, och visar i en film vad märket är.

1

Här är kraven LO vill få igenom i avtalsrörelsen

Avtal 2020Låglönesatsning, slopad vållandeprövning för arbetssjukdomar och inbetalning av avtalspension från första arbetsdagen. Det är några av LO-kraven i avtalsförhandlingarna.

GS-facket: Väl värt att samordna sig kring

GS-fackets medlemmar berörs endast marginellt av låglönesatsningen, men den är oerhört viktig av solidariska skäl, tycker avtalssekreterare Madelene Engman.

Pontus Georgsson

Pappers lämnar LO-samordningen

I likhet med Kommunal väljer även Pappers att lämna LO-samordningen. ”Det finns ingen samordning att ställa sig bakom”, sa förbundsordförande Pontus Georgsson till DA på onsdagen.

IF Metall: Kommunal hade kunnat använda låglönesatsningen

LO-samordningenNär andra begär extra, begär Kommunal extra extra, tycker IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä. Därför kunde de inte ställa upp på kraven på extra satsningar till exempelvis barnskötare och undersköterskor.

1

Kommunal lämnar LO-samordningen

Kommunal väljer att dra sig ur LO-samordningen efter att inte fått igenom sina krav. Pappers: Det är djupt olyckligt.

Vad är viktigast i avtalsrörelsen?

DA frågarVilka frågor är viktigast att ditt fackförbund driver i avtalsförhandlingarna? Vi frågade några industriarbetare vad de tycker. Nu vill vi även höra DIN åsikt!

2

Sandra hittar de glömda försäkringspengarna

DA MÖTERSandra Särnholm älskar att prata försäkringar och hitta glömda pengar åt medlemmar. Det är inte alltid hon är välkommen till arbetsplatserna, men det gör henne bara mer beslutsam.

Riskerna som skapar dödsolyckor

ArbetsmiljöNär de högsta riskerna för alla åtta faktorer sammanfaller ökar sannolikheten att skadas och dö på jobbet 25 gånger.

Industrin och klimatet

Drönarbild över marken som förbereds för bygget av Northvoltfabriken

Vägen till en ny bilindustri

OmvandlingenI elbilssamhället är det de nya företagen som driver utvecklingen. Men vad händer med de tusentals anställda som är beroende av den gamla förbränningsmotorn?

Gustav Gustafsson med stor pappersrulle

Jakten på en fossilfri chipspåse

Plastens rykte har störtdykt. Suget efter förnybart material ökar och sätter press på förpackningsföretagen. OptiPack i Sunne satsar för att vara med i omställningen.

”Vi män måste helt enkelt rycka upp oss”

GÄSTKRÖNIKASe lite djupare på klimatfrågorna än skattesatsen på bränsle och plastkassar, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist från Umeå.

Ingen klaustrofobi. Varvs­arbetaren Johan Forsander är svetsare och perfektionist. Den här dagen jobbar han djupt inne i ångfartyget Bohusläns trånga ångpanna. Foto: Sören Håkanlind

Sista varvet

BildreportagetFotografen Sören Håkanlind skildrar verksamheten på Gotenius Varv. I dag är det enda varvet som finns kvar den gamla varvsstaden Göteborg.

1

DA GRANSKAR SKUGGSAMHÄLLET

Människoexploatering prövas i rätten för första gången

PerspektivDen nya lagen om människoexploatering sätts på prov i ett aktuellt rättsfall. En fällande dom kan bli vägledande, skriver DA:s Elinor Torp, som bevakar den utbredda arbetslivskriminaliteten i Sverige.

Politikernas svar om skuggsamhället

SkuggsamhälletDA ställde samma frågor till ledamöter från S, M och C i arbetsmarknadsutskottet. Läs deras reaktioner på avslöjandena om den utbredda arbetslivskriminaliteten och vad de vill se för åtgärder.

Arbetsgivaren som ville vara laglig

ArbetslivskriminalitetAnto försökte göra rätt. Men konkurrerades ut av kriminella. Bolaget som anlitat hans firma var skyldigt honom miljoner. Svensk domstol lyfte inte ett finger, vittnar han om. Skulderna växte. Än i dag har Anto svårt att höra ljudet av kuvert som öppnas.

2

Bortstädad: Mannen som försvann

BortstädadHan kom från Mongoliet, skadades allvarligt. Och försvann från landet. Han är bara en av många som mist eller nästan mist sitt liv i Sveriges nya laglösa arbetsliv.

Med satiren som livsstil

EWK-vinnareKarin Sunvisson är grundli­g i sitt arbete. I Stockholm kan hon inte bo. Det är för dyrt. Hon har valt en livsstil som ger henne frihete­n att låta bilderna ta den tid de behöver.

Micke Holm

”Lite pirrigt känns det”

MusikJulen närmar sig och nu tändas alla julshower igen. En av dem har premiär i Göteborg på fredagskvällen – med industriarbetaren Micke Holm på scenen.

Illustration, person som källsorterar

Vad gör jag med korken till mjölken?

PlaståtervinningHur plast ska återvinnas är inte alltid lätt att veta. Och hur mycket av den svenska plasten återvinns faktiskt? DA reder ut ett par oklarheter.

Debatt arbetsmiljö

Dödsolyckorna skulle bli fler med Svenskt Näringslivs förslag

DEBATT | ARBETSMILJÖVad händer om arbetsmiljöombudet utsätts för trakasserier, eller inte kan begära skyddsstopp eller arbetsmiljöåtgärder? Det frågar Stefan Lindahl, regionalt skyddsombud på IF Metall, efter Svenskt Näringslivs förslag med arbetsmiljöombud istället för fackligt tillsatta regionala skyddsombud.

1

Ladda ner senaste e-DA här!

Dagens Arbete finns som gratis e-tidning. Här finns också ett sökbart arkiv två år bakåt, du når lätt våra inlästa reportage och kan länka till spännande vidareläsning. Här kan du ladda ner appen.

3

Här är striderna vi måste utkämpa

KRÖNIKAVåra arbetsvillkor hotas just nu av flera olika politiska förslag. Nu gäller det att vi håller ihop och bemöter dem, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

1

Då och då blixtrar sorgen till

KRÖNIKASaknaden när en kär har dött ser olika ut för alla människor. Men vi drabbas alla djupt. Pappers skyddsombud är hjältar som försöker förhindra att människor far illa på grund av sitt arbete, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Slitigt men meningsfullt – så mår skyddsombud i industrin

Tre av tio skyddsombud har funderat på att avsäga sig sitt uppdrag på grund av svårigheter med att utföra det. Det visar en undersökning som Dagens Arbetsmiljö har gjort bland skyddsombud i industrin.

100 får gå från Lindbäcks

VarselTrähusproducenten Lindbäcks Bygg i Piteå drar ner kapaciteten tillfälligt. Men redan 2021 räknar vd Stefan Lindbäck med att behöva anställa igen.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.