”Lyssna inte på domedagsprofeterna utan på dem som vill bygga vidare på det vi har”Helle Klein, chefredaktör.

”Sänk pensionsåldern i stället för att höja den”Mikael Orshammar, V-tab i Göteborg, om hur nästa regering borde förändra arbetslivet.

DEN GLOBALA TEXTILINDUSTRIN

Foto: David Lundmark.
Här ligger ett av Mauritius största textilföretag. Migrantarbetarna bor inne på fabriksområdet. Söndagar är enda ledig dagen. Foto: David Lundmark.
En av Madagaskars textilfabriker. Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.
Farah och Atif reste hit från Bangladesh. De hamnade på olika fabriker. Veckans lediga dag träffas de under ett paraply utanför personalbostäderna. Foto: David Lundmark.
På Mauritius bor migrantarbetarna i personalbostäder. Här delar 38 män rum i tre år. Foto: David Lundmark.
Josianes hus i Antananarivos slum som hon delar med sina föräldrar. Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.
Josiane har ett ärr i pannan som vittnar om en allvarlig arbetsplatsolycka där hon slogs medvetslös men ändå inte tilläts fullfölja sin sjukskrivning. Hon tvingades gå tillbaka till jobbet för att inte få sparken. Foto: David Lundmark.
Nils Sundström-tröjor tillverkas på Madagaskar. Märket är tyskt. Foto: David Lundmark.
Josiane med ett av sina två barn. Den yngre sonen sover. Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.
108 textilarbetare fick sparken från Accord Knits på Madagaskar. De har samlats utanför fabriken för att få ut sina slutlöner. Foto: David Lundmark.
Vakterna tillåter ingen fotografering på fabriksområdet. Foto: David Lundmark.

Livet bortom lyxen

Fast i klädfabriken Varje år lockas en miljon turister till Mauritius vita stränder. Men paradisön har en mörkare sida, textilfabrikerna. Migrantarbetarnas pass samlas in, de får inte träffa sina familjer på flera år och de jobbar 70 timmar i veckan. En del av dem kommer från grannön Madagaskar.

Så fungerar textilindustrin

Mauritius
På Mauritius finns ungefär 40 000 migrantarbetare från länder som Bangladesh, Madagaskar och Indien. Flest återfinns i textilsektorn men även på byggarbetsplatser och på bagerier. Enligt fackförbundet CTSP
omfattas inte migrantarbetarna av kollektivavtal, det avtalas bort när arbetsgivarna skriver kontrakt med arbetarna.

Madagaskar
Textilindustrin har haft några svåra år men är på väg att återhämta sig och förutspås bli viktig för Madagaskars ekonomiska utveckling. De låga lönerna gör att många har svårt att klara sig, enligt fackliga organisationer. En utväg är att åka som migrantarbetare till grannlandet ­Mauritius.

Den gyllene sanden är mjuk mellan tårna och korallerna lagom rundade. Stora båtar ligger ankrade en bit ut i det 25-gradiga vattnet i väntan på att ta ut turisterna på dykning och fisketurer. En korpulent fransman brer ut sig över en solstol. Han ligger på sidan så det delvis hårprydda och rödflammiga ryggpartiet pekar bort från solen.

Mannen lyfter armen och vinkar åt två vitklädda kypare som kommer åkande i en elektrisk golfbil med en bar på flaket. På femstjärniga lyxresorten Sugar beach behöver inte gästerna resa sig för att få i sig något svalkande. Baren kommer till dem.

Mauritius i södra Indiska oceanen är till ytan lite större än halva Gotland och har inbjudande stränder och hotellanläggningar runt hela kusten. Varje år reser över en miljon turister från främst Frankrike, Storbritannien och Sydafrika till ön som den amerikanske författaren Mark Twain besökte i slutet på 1800-talet. En Mauritiusboende ska då ha sagt till Mark Twain: ”Mauritius gjordes först, och sedan himlen; och himlen kopierades efter Mauritius.” Men den lyxiga fasaden döljer en annan verklighet, den ska vi återkomma till.

En dryg timmes flygresa västerut stirrar Josiane in genom en glugg i en plåtdörr till ett textilföretag på Madagaskar. Vakterna innanför täcker för hålet. Samtidigt drar mörka moln in över Madagaskars huvudstad Antananarivo. Inom några minuter börjar det regna häftigt. Landet har precis hämtat sig från en pestepidemi där mer än 2 000 personer insjuknade och över 200 avled. Nästan varje år härjar pesten på Madagaskar, årets utbrott var värre än vanligt då smittan spred sig från landsbygden till större städer.

Josiane klarade sig från pesten. Tillsammans med hundra utslängda och utblottade textilarbetare plockar hon luttrat fram ett paraply som skydd för regnet. Under senhösten är det vanligt med plötsliga och kraftiga regnoväder på ön. Arbetarna samlas i små grupper och väntar. Väntar på att bli inkallade på fabriksområdet för att få sin sista löneutbetalning.

”I perioder har jag jobbat både dag och natt. Dubbla skift.”

Ingen hade förutsett vad som skulle hända när de blev inkallade till cafeterian inne på fabriken, en eftermiddag en vecka tidigare. Företagsledningen meddelade att arbetsstyrkan skulle minskas med 108 textilarbetare. De blev av med sina passerkort och måste lämna fabriksområdet. Själva menar de att ledningen gjort sig av med dem som har flest barn. Varken anställningsår eller kompetens ska ha haft någon betydelse.

Josiane är en av dem som fick sluta. För sex år sedan klev hon in på fabriken. Arbetet startade klockan sju på morgnarna och hon kom ofta hem sent på kvällarna när de två små barnen hunnit somna. Månadslönen på ungefär 400 kronor som med övertid växte till cirka 600 kronor gjorde att hon hade råd att anlita en barnvakt. Barnens far hade lämnat familjen och bidrog inte alls till försörjningen. Emellanåt när ordrarna från kunder som Marc O’Polo, Marks & Spencer och de svenskklingande märkena Nils Sundström och Christian Berg hopade sig beordrades nattskift vid stickmaskinerna.

– I perioder har jag jobbat både dag och natt. Dubbla skift.

Här ligger ett av Mauritius största textilföretag. Migrantarbetarna bor inne på fabriksområdet. Söndagar är enda ledig dagen. Foto: David Lundmark.

Textilarbetarna som samlats utanför grindarna förklarar att företaget har brutit mot lagen. Egentligen ska uppsägningstiden vara en månad. De fick knappt två veckor. Planen är att vända sig till domstol för att få ut de pengar de anser att företaget är skyldigt.

Ett första steg är att få den slutlön som företaget räknat fram. Men det drar ut på tiden. Vakterna innanför plåtdörren och taggtrådsstängslet är uppenbart irriterade. Enligt Barsom DD Rakotomanga, generalsekreterare för det globala facket Industriall på Madagaskar, är det ovanligt med den här typen av uppmärksamhet runt textilfabriken.

Plötsligt dras plåtdörren åt sidan och två män störtar ut mot oss. En av männen uppges vara säkerhetschef. Han skriker högt på franska och vevar med armarna. Han är förbannad över att bilder tagits över fabriksområdet.

Barsom DD Rakotomanga som hört och sett hela incidenten tonar ner händelsen.

– Säkerhetschefen är uppenbarligen mycket pressad över att ni är här och rapporterar och tar bilder, säger han.

Ingen ansvarig chef vill komma ut och svara på frågor och vi tillåts inte komma in på området. Ett lugn sänker sig och små grupper av textilarbetare börjar släppas in för att få sin slutlön.

För de uppsagda återstår att försöka hitta försörjning på andra textilfabriker i Madagaskar. Skattelättnader för export till Europa och USA kombinerat med låga lönekostnader har gjort att textilindustrin beskrivs som motorn för utveckling på den fattiga ön.

För vissa finns möjlighet att dryga ut lönen genom att åka som gästarbetare till grannön Mauritius. Flera företag har textilfabriker på båda öarna. Skillnaden är att där väntar fleråriga kontrakt med få om ens några möjligheter att träffa familjerna på hemön.

Varje år reser över en miljon turister till Mauritius. Från Sverige kommer över 10 000 personer per år till paradisön. Foto: David Lundmark.

Trots att Mauritius har långt bättre ekonomi än Madagaskar är det snarlika arbetsförhållanden i textilbranschen. En man vi kan kalla Ahmad använder underarmen för att torka svetten från pannan. Han tittar ner på en Levis-t-shirt som passerar hans händer på textilfabriken i Mauritius inland. Ännu en tolv timmars dag innan han får lämna industriområdet och åka till sovsalen som han delar med 38 arbetskamrater.

Ute sänker sig solen och bidrar till svalka på fabriksgolvet. Det omtalade varma och sköna vädret på Mauritius ser han sällan. Söndagar är enda lediga dagen. Då brukar Ahmad passa på att sova och tvätta. Det svalkande havet har han knappt sett under sina två år på ön.

Enligt samstämmiga uppgifter från flera olika textilarbetare på Tropic Knits ligger grundlönen på drygt 1 600 kronor i månaden som med övertid ökar till 2 200 kronor. Utöver lönen står arbetsgivaren för mat och husrum.

Mauritius textilsektor bygger på migrantarbetare från länder som Bangladesh, Indien, Madagaskar och Sri Lanka. Den ständigt ökande turismen på ön har bidragit till ökat välstånd hos den egna befolkningen – de behöver inte ta de låg­betalda och tunga jobben på textilfabrikerna.

”Jag orkar inte. Jag behöver sova inför nästa arbetsvecka.”

Migrantarbetare bor ofta tillsammans i personalbostäder som kan ligga både innanför och utanför fabriksområdena. Personalbostäderna känns igen på att det hänger mängder med tvätt på tak och utanför fönstren. Däremot är det svårare att få komma in och prata med arbetarna. Vi möts av skrikande säkerhetspersonal som inte vill släppa in obehöriga. Men inte där Ahmad bor.

Ledig söndag på Mauritius. Många textilarbetare orkar inte gå ut. De vilar inför kommande arbetsvecka.
Foto: David Lundmark.

En sur lukt slår emot oss. Lite som gymnastiksal och svettiga träningskläder. Eller ett militärt logement, bortsett från den fräna doften av militära persedlar.

En våning upp i en sovsal står 19 våningssängar uppställda. De flesta har skärmat av sängplatsen med tygbitar, för att få lite privatliv. Några duschar och toaletter delas av dem alla. I tre år är sovsalen deras hem. Det är söndag och ledig dag men förvånansvärt många ligger i sina sängar i stället för att ta vara på ledigheten.

– Jag orkar inte. Jag behöver sova inför nästa arbetsvecka, säger Ahmad.

Förut fanns en tv i det lilla köksutrymmet men den gick sönder flera månader tidigare och har inte ersatts eller lagats av företaget.

Textilarbetarna berättar att de producerar t-shirts för olika märken, bland annat amerikanska Levis. Flera uppger att de jobbar kontraktslösa och beklagar sig över att teamledare samlar in deras pass när de landar på Mauritius.

– Här har vi jobb och tjänar pengar. Jag försörjer många i Bangladesh, säger Ahmad.
Männen är fria att göra vad de vill när de inte jobbar. Vill de ta bussen till kusten eller gå ut och handla så gör de det.

På Mauritius bor migrantarbetarna i personalbostäder. Här delar 38 män rum i tre år. Foto: David Lundmark.

De kvinnliga migrantarbetarna på ett före­tag i närheten bor på fabriksområdet innanför ett två och en halv meter högt stängsel. Fabriken ligger mellan en motorväg och uppodlade gröna fält. På baksidan sitter en ung kvinna under ett träd och pratar i telefon. När hon avslutar samtalet går hon med på att bli intervjuad genom stängslet. Vakterna vid huvudingången vägrar släppa in besökare till personalbostäderna.

Kvinnan tittar sig ideligen över axeln. Hon berättar att hon är 25 år och har jobbat här i sex år. Under den tiden har hon varit hemma i Bangladesh för att träffa sin familj en enda gång. I bakgrunden syns ett flera våningar högt komplex med loftgångar där migrantarbetarna bor 14 personer i varje rum.

– Om några månader går kontraktet ut igen, jag vill stanna. Här tjänar jag pengar, säger hon.

Hon berättar att arbetstiden är elva–tolv timmar om dagen med något färre timmar på lördagar. Söndagar är den enda lediga dagen. Hur mycket hon tjänar vill hon inte avslöja.

En äldre kvinna uppenbarar sig i bakgrunden, hon låter bestämd på rösten när hon säger något till sin yngre väninna. Utan att yttra något mer gör de sällskap tillbaks mot personalbostaden som ger ett färgglatt intryck. En stor mängd tvätt hänger på tork överallt.

Farah och Atif reste hit från Bangladesh. De hamnade på olika fabriker. Veckans lediga dag träffas de under ett paraply utanför personalbostäderna. Foto: David Lundmark.

På andra sidan fabriksområdet finns en smal remsa gräs mellan motorväg och stängsel. Bakom ett paraply, lutade mot en betongvägg, sitter ett par vi kan kalla Farah och Atif. De var nygifta hemma i Bangladesh när de fick höra talas om agenterna som kunde fixa jobb på Mauritius textilfabriker sex hundra mil hemifrån. Ett hopp tändes. Ett hopp om att tjäna pengar för att kunna bilda familj i framtiden. Vad det förälskade paret inte räknat med var att äventyret förde med sig att de bara kan ses några timmar en gång i veckan.

Farah kan inte bjuda in Atif till sin personalbostad. Och Atif, som jobbar på en annan textilfabrik, har bara möjlighet att komma hit på lediga söndagar. Det är då de möts under paraplyet. De sitter tätt ihop och håller varandras händer. Farah och Atif delar sitt öde med många andra som rest tillsammans till Mauritius men hamnat på olika fabriker.

Runt området strosar andra kärlekspar men också syskon och vänner som passar på att träffas.

Josiane med ett av sina två barn. Den yngre sonen sover. Foto: David Lundmark.

För Josiane på Madagaskar är Mauritius textilfabriker inget alternativ. Hon har små barn att ta hand om. För att komma fram till hennes lilla hus i Antananarivos slum som hon delar med föräldrarna har vi halkat på en lerig stig som slingrar sig fram mellan fallfärdiga ruckel längs en slags illaluktande våtmark där avloppsvatten samsas med sopor och en grönbladig växt som grisarna sägs uppskatta.

Joisane bor med sin två barn på 15 kvadratmeter. Där ryms sängen som de delar, en soffa, ett litet bord och ett hyllsystem med fotografier. En smal trappa leder till övervåningen där föräldrarna huserar.

Josiane stryker med handen över den stickade tröjan med namnet Nils Sundström som vi köpt på en fabriksshop. Hon fingrar lite på ett illa ihopsytt ärr i pannan innan hon börjar berätta.

Just den här sortens tröja minns hon särskilt. Det var lördag och Josiane räknade med att kunna gå hem redan halv fyra. Hon såg fram emot att se sina barn. Då uppenbarade sig en chef och beordrade övertid. Det var viktigt att just Nils Sundström-modellen blev klar i tid.

Nils Sundström-tröjor tillverkas på Madagaskar. Märket är tyskt. Foto: David Lundmark.

Hon suckade tyst för sig själv, visste av erfarenhet att det inte var någon idé att visa sitt missnöje. Axlarna och ryggen värkte efter veckans tolvtimmarsdagar vid den tunga stickmaskinen. Enda möjligheten att sitta ner var under lunchrasten mitt på ­dagen. Toalettbesöken, en gång på förmiddagen och ytterligare ett tillfälle på eftermiddagen räknades inte. De var så stressiga, arbetsledarna kontrollerade hur länge det tog för personalen att uträtta sina behov.

Josiane koncentrerade sig på att tömma huvudet från tankar. Fokusera på arbetsuppgiften. För hon fick ofta ta sig an komplicerade mönster som krävde avancerade inställningar av maskinen. Josiane visste vad som kunde hända om hon började att dagdrömma. Ett enda litet misstag skulle leda till skäll från chefer. Att börja om innebar att arbetsdagens skulle förlängas ytterligare.

– En av cheferna trakasserade mig också.

Josiane ville inte vara otrevlig och såg till en början mellan fingrarna trots arbetsledarens obehagliga kommentarer och kladdande. Trakasserierna blev värre och till slut sade hon ifrån. I stället för en befrielse inleddes ett helvete. Den manliga chefen hade blivit förorättad. Och Josiane hade fått en fiende. En fiende som såg varje möjlighet att beordra övertid, klaga på prestation och förse henne med de svåraste arbetsuppgifterna.

– Jag ville inte gå till jobbet. Men vem skulle försörja mina barn?

En första tår glänser till i Josianes öga. Trots det tunga ämnet har hennes ansikte utstrålat styrka och beslutsamhet. När hon väntat på att frågorna ska översättas av tolken har hon nickat och haft ett leende på läpparna. Sorgen utlöses när barnen kommer på tal.

– Jag vet inte hur det ska gå nu. Kanske försöker jag att öppna en liten affär.

Josiane har ett ärr i pannan som vittnar om en allvarlig arbetsplatsolycka där hon slogs medvetslös men ändå inte tilläts fullfölja sin sjukskrivning. Hon tvingades gå tillbaka till jobbet för att inte få sparken. Foto: David Lundmark.

Ärret i pannan syns tydligt när Josiane viker under håret. Ett minne från jobbet som hon bär med sig resten av livet. Ärret kom till efter att en vikt från stickmaskinen föll på hennes huvud. Hon svimmade och fick åka ambulans till sjukhuset där läkarna konstaterade att det vara nära att skallbenet sprack. Fyra dagar senare var Josiane tillbaka på jobbet. Doktorn hade ordinerat två veckors vila i hemmet, men företaget tyckte att hon kunde börja jobba. Josiane vågade inte säga nej.

– Det jag tjänade på en månad är hälften av vad en tröja kostar i butiker i Europa. Ni måste berätta om hur de behandlar oss. Själv är jag är bara en fånge i systemet.

Fotnot: Reportageresan till Madagaskar och Mauritius har delvis betalats genom ett stipendium från biståndsorganisationen Union to union. IF Metall och Unionen stöttar , via Industriall, olika fackförbund på Maritius och Madagaskar.


md@da.se

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer på samma tema:

Våra kläder är ohållbara

Ledare”Bakom varje klädesplagg finns en livshistoria som alltför ofta handlar om rena slavarbetet. Vi måste börja fråga vem som sytt vår tröja”, skriver chefredaktör Helle Klein.

 

Stuck in the clothes factory

We in the West wear the expensive designer clothes – but they are made in quite a different environment. The Swedish magazine Dagens Arbete reports from Mauritius and Madagascar about employees suddenly fired and migrant workers who have to hand in their passports in order to get a job.

 

Läs mer från Dagens Arbete:

Veteranmaskinen vid forskningsfronten

TestverkstadHit till ett gult hus i centrala Stockholm skickar all världens företag råvara för att experimentera. Nån vill kapa materialåtgången i konventionellt papper, nån annan vill testa att göra papper av avlagda textilier, en tredje vill göra det elastiskt som gummi.

Val uppåt väggarna

VAL 2018Nu råder valbudskapsfeber runt om i Sverige. DA visar hur affischerna historiskt gått från propaganda till ironi, hur både moderater och socialdemokrater lockat väljare med hjälp en cabriolet – och vem var egentligen Lennart?

Förhandlingar om Iggesund nästa vecka

NeddragningNästa vecka ska Pappers och de andra berörda facken på Holmens pappersbruk i Iggesund träffa arbetsgivaren för första gången sedan varslet.

Små vikningar löser stora problem

Konsten att vika papper till skulpturer är flera hundra år gammal. Nu har origami fått en annan roll – att designa rymdteleskop, operationsrobotar och krockkuddar i bilar.

”Sänk pensionsåldern i stället för att höja den”

Stämpla inMikael Orshammar, V-tab i Göteborg, om hur nästa regering borde förändra arbetslivet.

Korttidsarbete – så kan det bli

Gå ned 60 procent i arbetstid och behåll 80 procent av lönen när företaget krisar. Så kan det bli om det nya förslaget om korttidsarbete blir verklighet.

Återväxten i industrin

Här sitter Pappers framtid

NÄSTA GENERATIONNär många äldre går i pension försvinner också flera som är fackligt aktiva. Därför storsatsar Pappers nu på förbundets ungdomar.

Så ska unga lockas till bruken

GENERATIONSVÄXLINGDe närmaste tio åren kommer mer än var fjärde pappersarbetare att gå i pension. Nu gäller det att få in unga i branschen – frågan är bara hur. Vi frågade facket och arbetsgivarna.

1

Framtidens kontrollrum kartläggs

Ny teknikHur skapar man en bra arbetsplats när allt digitaliseras? Det ska forskare undersöka på SSAB.

Byggarbetsplats. Östrand har satsat nästan 8 miljarder på den nya fabriken. Snart kör man i gång. Foto: David Lundmark

Jättefabriken har rullat igång

Nu rullar SCA:s mångmiljardfabrik i Östrand. ”Förutom några mindre problem går det i stort sett som planerat”, säger Pappers ordförande Roger Boström.

Första malmtåget från Pajalagruvan

Northlands gamla gruva i Pajala är i gång sedan i somras – och nu rullar första malmtåget till Narvik sedan 2014. Gruvan drivs nu av Kaunis Iron och har gett cirka 200 personer jobb, den siffran kan stiga till 300 när produktionen är i full gång.

Fortfarande stopp i Svappavaara

LKAB-verken i Svappavaara är fortfarande stängda efter dödsolyckan för knappt två veckor sedan. Besiktningen pågår, LKAB har också satt igång ett projekt för att långsiktigt öka säkerheten.

Iggesund väntar på besked om uppsägningar

Nästa vecka kommer en löntagarrapport om neddragningarna på Iggesund, då blir det troligen också besked om det verkligen blir 150 anställda som varslas. Turordningsförhandlingarna inleds nästa månad.

Rullarna med etiketter som ska lyftas ur maskinen och packas i kartonger väger 14 kilo. Det låter inte så tungt – men 60 rullar på en dag blir 840 kilo. Foto: Anna Sigge

Ett lyft för Stefans rygg

ReportageI vintras trodde Stefan Svensson att det var kört med jobbet på Boxon etikettryckeri i Borås. Ryggen var trasig efter alla år på industrigolvet. Men arbetsgivaren ville annat.

poäng och nya världar ska ge arbetslust.

Skutskär blir till tv-spel

GamificationBruket i Skutskär har byggt upp en dataspelsvärld av sin arbetsplats, tanken är att göra jobbet mer lockande för unga. Med spelen får operatören bättre överblick, och beröm när läckan är tätad. Lyckas försöket kan det spridas till andra fabriker inom Stora Enso.

Alla är missnöjda – snart kan Las ändras igen

VAL 2018Både arbetsgivare och fackförbund är missnöjda med Lagen om anställningsskydd (Las), trots att den har filats på i decennier. Nu kan det vara dags igen - och anställningstryggheten har blivit en valfråga. DA reder ut hur lagen fungerar.

Foto: David Lundmark

Utan smuts på arken

ÖgoblicketProcessoperatören Caroline Torbjörnsen Valberg arbetar vid torkmaskinerna på Östrands fabriker.

Grafik: THE NOUN PROJECT

Så snackar politikerna till sig din röst

Val 2018”Men du då?”, säger politikern som vill blanda bort korten i en debatt genom att svartmåla motståndaren. Kommunikationsforskaren Orla Vigsø ger dig råd för att kritiskt syna fem vanliga röstvärvningsknep.

Nollklassade får rätt till livränta

Även den som är arbetsskadad och har noll kronor i sjukpenninggrundande inkomst (SGI) kan ha rätt till livränta. Det slår Högsta förvaltningsdomstolen fast i en vägledande dom och kräver att Försäkringskassan gör en ny prövning.

Rätt livränta

Regeringen ändrar reglerna för nollklassning

Regeringen inför ett rådrum på 25 dagar för att arbetslösa inte ska åka ur sjukförsäkringen. "Det nuvarande systemet skapar helt orimliga konsekvenser", kommenterar socialminister Annika Strandhäll.

1
FOTO: TT NYHETSBYRÅN (BILDEN ÄR ETT MONTAGE)

Vågar du spetsa kaffet?

SkruvatI Sverige dricker vi 3,2 koppar om dagen, näst mest i världen. Men den genomsnittliga kaffedrickaren här i landet är inte så påhittig.

Foto: David Lundmark

Håller koll på kablarna

ÖgoblicketElektrikern Clas Saglind jobbar på på Windy Boats i Västervik.

DA GRANSKAR SKUGGSAMHÄLLET

En kvarts miljon människor dör av asbest årligen

RAPPORTDubbelt så många dör av cancerframkallande asbest i världen jämfört med vad man tidigare trott. Enligt en ny undersökning av Internationella arbetsmiljökommissionen ICOH är dödstalet snarare 230 000 årligen. Fortfarande är asbest bara totalförbjudet i drygt 60 länder.

"Det går inte att beskriva ruset jag känner.” säger Angelica Larsson. Foto: David Lundmark

Kärleken till stora motorer

LYSSNA PÅ DAAngelica Larsson har farten i blodet, från barndomens raggarträffar och biltävlingar. Nu tävlar hon själv i dragracing i bilar som gör 400 meter på nio sekunder och som servas av pappa Lollo. Läs eller lyssna på reportaget om den motorfrälsta familjen från Mora.

”Spelandet blev min snuttefilt”

Dilemmat134 000 svenskar beräknas vara problems­pelare, Anders var en av dem: "Många tror inte att spel kan leda till ett beroende, men det är som med alkohol – samma mekanismer i hjärnan sätts i gång." DA ger tips för dig i riskzonen och om hur du kan hjälpa en drabbad kollega.

Foto: Hasse Holmberg/TT

Våra bästa tips för lata dagar

DA gillarSemester kan betyda tid att lyssna på den där boken, spela det där spelet, eller se den där serien som vi inte hinner annars. Vi tipsar om några av våra egna favoriter.

Esab lägger ner

Först fest – sedan nedläggning

Personalen bjöds på fest för att fira 100 dagar med den nya ägaren. Men ingen visste att företaget redan då meddelat Arbetsförmedlingen att man tänkte lägga ner verksamheten.

”Finns alltid skäl att fira personal”

Personalen visste inte att de skulle få sparken när de firades. ”Det finns alltid skäl att fira personalen”, säger Henrik Calander, enhetschef för Esab i Sandviken.

Tullarna en risk för jobbslakt i USA

AnalysAmerikanska bilindustrin varnar nu för följderna av president Donald Trumps importtullar på europeiska bilar. Enligt en rapport riskerar tullarna att leda till jobbslakt – i USA

Ladda ner senaste DA här!

Du har väl inte missat att Dagens Arbete också finns som e-tidning, som man bläddrar i på sin mobil eller surfplatta. Nr 6 finns ute i appen nu.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.