Vallöften slaktas på löpande band
Det går inte att lägga ansvaret för kostnadskrisen på Sveriges löntagare. Politikerna måste ta sitt ansvar och bidra till att lindra den här svåra tiden, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.
Industriarbetarnas tidning
Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.
21 juni, 2018
Skrivet av Per-Olof Sjöö
Krönika Många av GS medlemmar får vika ner sig innan 65-årsdagen på grund av kroppens utslitning.
Bra arbetsmiljö är den viktigaste förutsättningen för ett tryggt arbetsliv. Det är inte bara för den självklara rätten att ta sig hem till familjen helskinnad efter jobbet utan också för att klara ett helt arbetsliv och kunna få några friska år som pensionär.
Tyvärr är detta inte alls en självklarhet i dag. Det är alltför få av GS medlemmar som klarar av att jobba hela arbetslivet ut. När jag började arbeta trodde jag naturligtvis i mitt ungdomliga övermod att inget skulle kunna hända mig. Det var innan jag fick jobba ihop med en äldre herre som hade axlar som, enligt honom, lät som en ”gisten lagårdsdörr”. Det var dock inget gnäll i rösten. Klagan ingick inte i den småländska vokabulären. Fördragsamhet var ett honnörsord.
Många var de gubbar (för det var mest gubbar) som fick vika ner sig inför kroppens utslitning innan 65-årsdagen kom. Det var så det var och inte så mycket att fundera över. Nu är detta länge sedan och mycket har hänt, men fortfarande i dag är det alltför många som drabbas av detta öde.
I takt med att andelen kvinnor ökat på våra arbetsplatser har också problemet förstärkts. De hamnar tyvärr ofta i monotona arbetsuppgifter och löper större risk för förslitningsskador.
Politikernas budskap om att vi måste jobba längre är tvetydigt. Det är lätt att förstå att ett pensionssystem måste anpassas till en högre genomsnittsålder i befolkningen. Men en högre genomsnittsålder är just ett genomsnitt. Det ryms stora klasskillnader i hur länge man lever och det ryms ett klassperspektiv i hur länge man orkar jobba.
Den enkla slutsatsen är väl då att man kan skruva väldigt mycket i pensionssystemets regelverk. Man kan skjuta till extra finansiering för att hålla uppe systemet. Men ett rättvist pensionssystem får vi inte förrän alla får möjlighet att ta sig igenom arbetslivet utan att slita ut sig i förtid.
Därför är arbetsmiljöfrågan viktigare än någonsin. Det är också det budskap som LO-förbunden skickade till regeringen när de annonserade förändringar i pensionssystemet i slutet på förra året.
För någon vecka sedan aviserade Socialdemokraterna en handlingsplan för tryggare jobb. Det är ett ambitiöst program som bland annat innehåller förslag om att stärka de regionala skyddsombudens ställning och skyddsombuds rätt till utbildning. Det är bra förslag, men för att ordna ett tryggt arbetsliv krävs det mycket fler och kraftfulla åtgärder.
Det vore ett nödvändigt steg framåt om stat, arbetsgivare och fack kunde samla sig till ett övergripande program för ett tryggt arbetsliv. Det är för sent för mina gamla arbetskamrater, men kan vi sluta att producera fler ”gistna lagårdsdörrar” ska vi naturligtvis göra det.
Per-Olof Sjöö är förbundsordförande för GS-facket.
Energikrisen slår hårt mot den svenska pappersindustrin. Flera bruk har börjat elda olja för att klara produktionen. Andra ändrar arbetstiderna för att få ner elräkningen. Samtidigt tjänar massaindustrin stora pengar på att sälja el.