”Fackföreningar är en del i människovärdets självförsvar”Helle Klein om civilsamhällets roll i motståndet mot nazismen.

”Demokratin styrs av det som klickar bra”Jan Scherman efterlyser fler tråkiga och seriösa politiker och mindre yta. Men då måste vi väljare också ta vårt ansvar och lyssna, skriver han.

Syskonen Peter och Lena Nilsson med Lenas son Jimmie Lämsä vid familjegraven precis intill bruket i Billingsfors. Foto: Adam Daver

En familj, ett bruk, ett sekel

När jobbet går i arv. Familjen Nilsson vet hur det är att arbeta inom industrin. Hela släkten har gjort det – i hundra år eller mer. Här på Billingsfors bruk eller på en fabrik i närheten. Lena, Peter  och Jimmie är fjärde och femte generationen.

Lyssna eller ladda ner reportaget:

5 generationer

1. Axel

1861–1930

2. Valdemar

1902–1986

3. Bosse

1939–2008

4. Lena      Peter

1967–     1965–

5. Jimmie

1988–

Nilsson står det inhugget i graniten. En gravsten över en familjegrav där tre generationer industriarbetare vilar mellan en cypress och en hösttrött syren. Fäder och mödrar, systrar och bröder. Döpta här, konfirmerade, gifta, begravda. Bara ett stenkast ifrån kyrkan och två ifrån bruket där de annars arbetade och levde sina liv.

Lena Nilsson tittar på stenen, på blommorna som planterats för deras skull. Begonian, silvereken, lobelian. Hon är också döpt och konfirmerad i kyrkan och arbetar på detta bruk. Likaså hennes bror och son, Peter Nilsson och Jimmie Lämsä, som står bredvid henne här på kyrkogården och gräver ur minnet efter namn, årtal och händelser som vuxna släktingar gör när de påminns om sina gemensamma rötter.

Det blev liksom bara naturligt för mig att börja här. Jag ville jobba, tjäna pengar.

Som Axel, till exempel. Han som fick anställning här för hundra år sedan, långt innan sådana som han och hans kamrater också fick rätt till två veckors semester. Då, på Hjalmar Brantings tid. Statarsystemets. Motbokens.

Varje dag gick han ett par tre mil till och från jobbet, oavsett väder. Bil var förstås inte att tänka på. Än mindre sådant som ob–tillägg, pappadagar och personlig skyddsutrustning. Men han hade i alla fall ett jobb, Axel, och  strax innan den stora depressionen hade mörklagt halva världen hade han även lyckats bygga sig ett hus i Billingsfors.

Från vänster: Valdemar; Bosse och Margareta  gifter sig i Billingsfors kyrka 1964: diverse körkort, anteckningar och fotografier från förr.

Och så Valdemar. Ett av Axels tretton barn som inte emigrerade till Amerika, utan valde att stanna kvar i Billingsfors och arbeta på bruket i stället. Som sin far.

Maskinförare på PM2, det blev hans lott. Pappersmaskinen som han enligt ryktet ställde in så bra för ett halvsekel sedan, att den inte har behövt justeras sedan dess.

Valdemar – en pappersarbetare mitt i det blågula folkhemsbygget som fick se Billingsfors IK gå upp i Allsvenskan en säsong. Fiskeentusiast på fritiden, portvakt efter pensioneringen.

Och så Bosse. Ett av Valdemars fyra barn. Han som 1953 – blott 14 år gammal, samma år som Sverige fick sin första motorväg och första obligatoriska sjukförsäkring – stack till sjöss, men som sedermera seglade hem igen och började jobba på bruket även han. Som sin far.

Lena, Bosses dotter, hade en annan dröm när hon var i tonåren. Hon ville bli barnskötare, ta hand om barn som hon alltid varit så förtjust i. Men så blev det inte. Skoltrött som hon var hoppade hon av gymnasiet, och så snart hon blev myndig började hon att tillverka dekorpapper på brukets konverteringsavdelning i stället.

Ett arbete som hon har utfört i 32 år nu. Och det ångrar hon inte. Arbetet är bra, berättar hon, även om det har satt sina spår. Hon visar upp sina händer, vrider och vänder på dem ett par gånger och konstaterar sedan:

– Det går nästan inte ett pass utan att jag har klämt eller rivit mig. Men äsch, man sätter bara på sig ett plåster och sen är det bra med det!

Peter Nilsson, Lena Nilsson och Jimmie Lämsä inne på fabriken. Den här pappersmaskinen ska Peters och Lenas farfar Valdemar ha ställt in så bra för femtio år sedan att den inte har behövt ­justeras sedan dess. Foto: Adam Daver

Peter Nilsson, Lena Nilsson och Jimmie Lämsä inne på fabriken. Den här pappersmaskinen ska Peters och Lenas farfar Valdemar ha ställt in så bra för femtio år sedan att den inte har behövt ­justeras sedan dess. Foto: Adam Daver

Det är en gråmulen onsdag och luften är full av sulfat och nyslaget gräs, och vi lämnar kyrkan som dåtidens brukspatron lät uppföra i början på 1760-talet.

Ja, bruket ägde inte bara kyrkan utan i princip allt som stod och rörde sig här i området en gång i världen – ända in i modern tid. Från kyrkbygget till hoppingivande lägenhetsbyggen två sekel senare. Länge kretsade allt kring bruket.

– Pengarna gick bara runt och tillbaka till företaget, som Peter Nilsson säger medan vi går den minutenkorta promenaden till bruket.

I likhet med sin lillasyster Lena och de övriga i släktträdet började även Peter jobba på bruket. Han var nitton år då och han minns hur det lilla samhället såg ut på den tiden, 1984 och tidigare. Långt innan välfärden började krackelera och någon skulle peka ut Dalsland som ett rostbälte präglat av nedläggning och utflyttning.

– Det var barn överallt då, på varenda gata. Två affärer hade vi. Och postkontor, bank, barnavårdscentral … Nä, i dag är det stor skillnad. Ett par hundra lägenheter tror jag att man har rivit.

Peter minns också när han som barn fick följa med någon av sina släktingar in på bruket, hur spännande han tyckte att det var. Maskinerna, röken, processerna, alla knappar och vred. Nästan som en gigantisk ångmaskin i en liten pojkes ögon.

– Det blev liksom bara naturligt för mig att börja jobba här sedan. Plugga vidare, det fanns inte. Jag ville jobba, tjäna pengar. Fast farfar varnade mig när jag berättade att jag skulle börja i indunstningen. ”Nä, där är det farligt!” sa han.

– Men det var det inte. Arbetsmiljön där var ju inte alls densamma som när han eller hans pappa var unga. Rena katastrofen. Som en dödsdom.

Huset som Axel byggde i Billingsfors.

Billingsfors bruk grundades 1738, ett tjugotal år innan kyrkan började byggas, och alltsedan dess har alltså människor levt och arbetat här intill Laxsjön. Först var det ett järnbruk i många år, men under 1880-talet lade man ner den alltmer olönsamma verksamheten och började satsa på pappersmassa i stället.

– Från och med då har nog vår släkt alltid funnits här, säger Peter och stannar till vid en plats där det tidigare tillverkades wellpapp, där pappa Bosse jobbade ett tag.

– Ja, vad jag vet har alla jobbat inom pappersindustrin. Om inte här så på något annat ställe här i närheten. Och själv tillhör jag den fjärde generationen.

– Det är faktiskt rätt fascinerande när man tänker efter.

Efter 24 år på bruket sade Peter upp sig och flyttade till Varberg, nästan lika många mil bort. Ett operatörsjobb på halländska Värö lockade. Men i våras – när han blev vald till Pappers lokala ordförande där – lade han det jobbet på hyllan på obestämd tid för att enbart ägna sig åt fackliga frågor.

– Det var en stor omställning. Att bara jobba dagtid och så. Men samtidigt tycker jag att det är väldigt roligt.

Även Jimmie Lämsä har lämnat Billingsfors och det bruk som hans förfäder på såväl mors- som farssidan arbetat på. Numera bor han hos sin flickvän i Kungälv.

Men kanske han kommer tillbaka. Mamma Lena hoppas åtminstone det. Att han ska flytta ”hem till Billingen” igen och jobba på bruket. På det bruk som han ändå har jobbat på så mycket, senast nu i somras.

– Vi får se, säger han. Min farfar sa  att jag inte skulle börja här, för att han tyckte att det var så tungt.

Foto: Adam Daver

”Hoppas att han får fast här i Billingen snart, så att han kan flytta hit och köpa sig ett hus”, säger Lena Nilsson om sonen Jimmie. Foto: Adam Daver

Två timmar och tre koppar kaffe senare. Vi sitter på trätrappan utanför Pappers fackexpedition, Lena och jag, med utsikt över ett par skorstenar och en samling slitna tegelbyggnader. Jimmie och Peter är upptagna med något annat.

Lena tänder en cigarett, backar tillbaka tiden till 1986 igen.

– Hit fick jag gå första dagen. Till facket. Så fort jag hade skrivit på papperen sa han som anställde mig att jag skulle gå hit. Det var det första jag gjorde!

Hon skrattar, det gör hon ofta, och hennes skratt är av den smittsamma sorten. Hon morsar på en kollega som passerar förbi, sedan fortsätter hon:

– Nä, ett tag anordnade de barnsköterskeutbildningar för arbetslösa i Bengtsfors, men det fick jag inte gå. Men jag trivs bra här, har alltid gjort. Min man jobbar också här. På sulfatfabriken. Det har han gjort i 36 år nu.

Vad är det som gör att du trivs, tror du?
– Oj, jag vet inte … Jo, trevliga arbetskamrater. Dessutom är det lättvindigt. Man behöver inte tänka så mycket på vad man ska göra, man bara gör det. Och så är det nära, jag kan gå hit om jag vill – fast jag har tre bilar!

Ni hör. Till skillnad från de äldre generationerna Nilsson har Lena haft möjlighet att sätta lite guldkant på tillvaron. Tre bilar alltså, däribland en guldfärgad Chevrolet Star Chief från 1957. Plus utlandsresor, årliga Lisebergsbesök och en villa som hon knappt betalar någonting alls för längre.

Men tröttnar hon aldrig på att se och träffa sina släktingar hela tiden?

Hon skakar på huvudet.

– Vi jobbar ju inte på samma ställe. Jo, jag och en kusin jobbade ihop i många år, men han gick bort i cancer när han bara var fyrtiotvå eller något sånt. Usch, det var hemskt. Han dog före sin mamma, som också jobbade här.

Har du aldrig velat göra som din bror – flytta härifrån?

Hon skrattar.

– Nä! Vi har nära till vattnet, nära till skogen, nära till städer. Det tar faktiskt bara en timme att köra till Uddevalla och …

Bakom oss hör hon plötsligt Jimmies röst närma sig, vilket genast får henne att växla spår.

– Hoppas att han får fast här i Billingen snart, så att han kan flytta hit och köpa sig ett hus. Jag har väntat på att han ska få barn i tio år nu.

Hon vänder sig om och spricker upp i ett stort leende:

– Hörru Jimmie, blir det inga barnbarn snart?

Billingsfors bruk ­grundades 1738. Lena Nilsson har­ ­jobbat här sedan 1986. Foto: Adam Daver

Billingsfors bruk ­grundades 1738. Lena Nilsson har­ ­jobbat här sedan 1986. Foto: Adam Daver


po@da.se

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

Robotiseringen av arbetslivet

Robotarm samt Ove Leichsenring

Robotiseringen som kom av sig

IndustrirobotarSvensk industri satsar allt mindre på robotar. I fjol sjönk försäljningen av industrirobotar till de svenska företagen med 20 procent. Det kan stå oss dyrt nu när vi går mot sämre tider, varnar branschen.

Ladda ner senaste e-DA här!

Dagens Arbete finns som gratis e-tidning. Här finns också ett sökbart arkiv två år bakåt, du når lätt våra inlästa reportage och kan länka till spännande vidareläsning. Här kan du ladda ner appen.

2

Pappersfeber

Inifrån Swedpapers fabrik.

Swedpaper rider på klimatvågen

Fler ratar plastSuget efter papper är enormt. Särskilt när allt fler företag nu väljer förnyelsebart material i stället för miljöfarlig plast i sina produkter. På Swedpaper i Gävle råder rena rama guldfebern.

Papper ett alternativ till den farliga plasten

PapperLarmrapporterna om plast i haven har fått länder att införa tuffa regler. Storföretagen tar fram andra lösningar – som papper.

Vi förväntar oss att skulden betalas

KRÖNIKAVi kliver nu in i en avtalsrörelse och det är dags för arbetsgivarna att infria sina löften. I bättre tider ska det också hamna mer pengar i lönekuvertet, skriver Pappers förbundsordförande Pontus Georgsson.

Döden på jobbet

Villkorlig dom efter dödsolyckan på Scania

RättegångEn 59-årig man döms för vållande till annans död efter dödsolyckan på Scania där hans närmaste arbetskamrat omkom i en robotcell. Domen är villkorlig och han slipper böter.

Robotcellen där dödsfallet inträffade

Åklagaren: Viktigt med individuellt ansvar om man gör fel

RättegångEn blå knapp och en grön. En stressig eftermiddag. En ljusbom som inte fick brytas. Det var huvudfrågorna under rättegången mot mannen står åtalad för att ha vållat sin arbetskamrats död på Scania i Södertälje för nästan exakt två år sedan.

Entrén till Scania Södertälje

Anställd åtalas för arbetskamrats död

RättsfallDet har gått två år sedan en 53-årig man klämdes till döds i en robotcell på Scania i Södertälje. Nu ställs hans närmaste arbetskamrat inför rätta – för att ha satt i gång maskinen.

2

Glöm globaliseringen – nu är närområdet viktigast

PerspektivGlöm globaliseringen. Den är på väg att mattas av. Nu blir produktion för närområdet desto viktigare, av många skäl. Efter globaliseringen kommer regionaliseringen, skriver DA:s Harald Gatu i en analys.

Per-Olof Sjöö

Ikea kritiseras i öppet brev

Facklig kritikIkea Industry kritiseras för att ha brutit mot internationella riktlinjer vid nedläggningen av sin fabrik i Danville, USA. Internationella trä- och byggarbetarfacket efterlyser en bättre social dialog.

Nu är det dags att visa vår styrka

KRÖNIKAVår sammanhållning är vårt starkaste vapen när det är dags att förhandla fram nytt avtal, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Vägen från hatet

Den avhoppade nazisten

Sven-Erik Källman trodde han lämnat hatet bakom sig. I stället kom samtalet som fick honom att förstå: han kunde inte längre fly. I dag är han fackligt förtroendevald och S-politiker. Men får man en andra chans och kan man förlåta sig själv?

Avtal 2020

Marcus Bohlin, Pappers avtalskoordinator

Här stolpar Pappers fler krav inför avtalsrörelsen

UpptaktBättre pensioner, utbyggd ATK och mindre övertid. Det är några av de krav som Pappers tycker är viktiga i avtalsrörelsen. Plus högre löner förstås.  

Pappers sätter press på LO

PerspektivDet var dagen då Pappers vände upp och ner på avtalsrörelsen – långt innan den ens hade hunnit börja. Ett oväntat utspel som tyder på att den kommande lönerörelsen inte blir lik någon annan, skriver DA:s Harald Gatu.

1
Pontus Georgsson

Pappers kräver rejäla lönelyft

Kickstartar avtalsrörelsenEtt lönepåslag på fyra procent. Det kräver Pappers att deras medlemmar ska ha när lönerna ska omförhandlas nästa år. ”Vi tycker att arbetsgivarna är skyldiga oss mer pengar.”

1

”För tidigt att prata siffror”

IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä, om Pappers utspel för 4 procent i löneökningar.

Arbetsgivarna: Löneökningstakten måste ner

Pappers krav på fyra procent saknar verklighetsförankring, svarar Industriarbetsgivarna. ”Löneökningstakten måste ner om vi ska ha jobben kvar i Sverige i framtiden”, säger förhandlingschef Per Widolf.

1

Striden om märket

HYLLAD OCH HOTADIndustrins modell för lönesättning är under press. Dagens Arbete förklarar varför.

Fick sparken – ska ha avslöjat företagshemligheter

StämningEn verkstadsanställd anklagas för att ha avslöjat företagshemligheter och fick sparken. Nu stämmer IF Metall företaget och vill att avskedandet ogiltigförklaras.

Återvinning

Enklare återvinning kan hota jobben

KRITISERAD FÖRÄNDRING.Snart ska alla kunna återvinna utanför den egna porten. Enklare för hushållen och bättre för miljön, tror regeringen. Men kritiken är hård. Berörda branscher befarar att priset blir så högt att jobb hotas.

”Det blir väldigt mycket dyrare”

Kraftigt ökade papperspriser riskerar att leda till nedläggningar och förlorade jobb. ”Det drabbar den grafiska branschen som redan i dag har stora problem att överleva”, säger GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö.

”Redan tillräckligt pressat”

Enligt pappersbranschen gagnar det nya återvinningssystemet varken miljön eller affärerna. Men regeringen har inte tid att svara på Dagens Arbetes frågor om kritiken.

Metso i Ersmark

Metso lägger ner fabrik i Ersmark

Metso Sweden har för avsikt att lägga ner verksamheten i Ersmark utanför Skellefteå. Över 150 anställda drabbas.

DA GRANSKAR SKUGGSAMHÄLLET

Ylva Johansson: Regeringen borde agerat snabbare mot skuggsamhället

Skuggsamhället”Vi har varit naiva.” Det säger avgående arbetsmarknadsminister Ylva Johansson, och listar goda råd till sin efterträdare för att få bukt med kriminella aktörer och svartarbete.

SCA miljardsatsar i Obbola

”Det är fantastiskt. Jätteroligt!” Det säger Leif Berglund, samordnande huvudskyddsombud på Obbola, om SCA:s jättesatsning på bruket.

IF Metalls bild av framtidsresan samt foto på förbundssekreterare Anna Jensen Naatikka.

IF Metall vill få med alla på Framtidsresan

Kongress 2020Det är inte bara en stor avtalsrörelse i vår, det är också kongress för IF Metall. Just nu pågår det man kallar Framtidsresan. Målet är en vision för framtiden. En knäckfråga är att få medlemmarna engagerade i det arbetet.

Uppgörelse klar på V-Tab

Förhandlingarna mellan V-Tab och facken är klara. Beslutet att lägga ner i Västerås ligger fast. I mars ska produktionen vara avvecklad.

Värna framtidens pappers­arbetare

LedareBranschen står inför en gigantisk generationsväxling. Företag och fack måste hitta strategier för föryngring.

Återväxten i industrin

Tommy Ölund och Johan Östman

Ont om tid när nya pappersarbetare ska läras upp

ÅterväxtHusum anställer och lär upp nya. Men fack och anställda är kritiska till på vilket sätt det görs. ”Ledningen verkar ta lite lättvindigt på den tid som det tar”, säger operatören Johan Östman.

Panorama över Husums bruk

”Snart försvinner det en massa kunniga människor”

KompetensförsörjningMer än var fjärde pappersarbetare väntas gå i pension inom tio år. Vilka ska då ta över? Och har de kompetensen som krävs?

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.