Iwan Larsson, 73: ”Har inte haft semester sedan 2005”

Långt efter den ålder då det är dags att flitigt besöka mina sidor på pensionsmyndigheten jobbar Iwan Larsson fortfarande heltid på Swedpaper utanför Gävle. Som en av över 250 000 jobbonärer kallas han ”pappersmästare” av sina yngre arbetskamrater.

Det var inte riktigt tanken att Iwan Larsson skulle jobba heltid vid 73 års ålder, men när han fyllde 67 sade arbetsgivaren att han fick jobba ”hur fan så länge han vill”. Och efter det har det bara rullat på. År efter år, pass efter pass. Han trivs bra. Han är knappt ledig och har aldrig haft semester som andra. Och inte heller i år kommer det bli så. Om man bortser från tre och en halv klämdag runt första maj. Då hade han sagt till chefen att han lika gärna kunde vara hemma hela veckan när det redan var en hel och en halvdag ledigt.

– Nej, jag har väl inte haft semester sedan 2005. Men de gillar ju när jag är här och jag brukar säga det: Det är mer jobb hemma.

Pensionsmyndigheten: Hundratusentals pensionärer knegar fortfarande

Inom Pappers är 159 personer över 65 år fortfarande yrkesverksamma. 17 av dem har passerat 68 år. Totalt i Sverige finns ungefär 261 000 pensionärer som fortfarande jobbar, antingen heltid eller deltid, enligt Pensionsmyndighetens senaste mätning från 2022. De kallas ”jobbonärer”, ett ord som seglade upp på nyordslistan för tre år sedan.

Nu är Iwan Larsson nyligen 73 år fyllda och kallas ”pappersmästare” av arbetskamraterna. Men det har han inte alltid gjort. Han började på Swedpaper som operatör under somrarna i gymnasiet och efter lumpen i början av 70-talet började han jobba skift.

Men det tog inte lång tid innan han tröttnade på det och bytte blöt pappersmassa mot läroböcker i matte, fysik och kemi. Efter lärarutbildningen var tanken att han skulle jobba i gymnasieskolan, och de ringde efter honom från skolorna inne i stan. Men han tackade nej och gick tillbaka till bruket.

– Det var väl att man skaffade familj och jag trivdes bra här. Och jag tänkte att nej, här skulle jag ha det lugnare och man tjänar ju bättre här.

Jag gillar samlarprylar, det är små lastbilar och de kostar ju 2 000 styck. Sedan har jag köpt mycket mynt med. Och skog.

Iwan Larsson.

Både heltidsjobb och lägre skattetabell som pensionär: ”Nästan för bra”

Som heltidsarbetande i industrin och med pensionsutbetalningarna har Iwan Larsson det bra ekonomiskt. Nästan för bra, enligt honom själv.

– Det blir ganska bra om man jobbar så länge som jag. Då ökar ju pensionen vartenda år samtidigt. Och så har du jobbskatteavdrag och så är det jävligt låg skatt för företagen att ha en kvar på jobbet.

– Jag är jävligt billig, vet du. Företaget betalar ju nästan inga sociala avgifter heller. Så det är lite mygel på det sättet.

Med både heltidslönen och pensionsutbetalningarna har han det nästan bättre ekonomiskt än någonsin. Så vad gör han då med pengarna?

– Jag gillar samlarprylar, det är små lastbilar och de kostar ju 2 000 styck. Sedan har jag köpt mycket mynt med. Och skog.

Iwan Larsson

Ålder: 73 år.

Arbetsplats: Swedpaper i Gävle.

Jobbar som: Pappersmästare.

Tid på bruket: Sedan gymnasiet med avbrott för studier.

Om att vara jobbonär: ”Du måste skriva att jag trivs så bra här på jobbet, för det gör jag.”

Det är inte givet att man får jobba hur länge man själv vill. Fram tills man fyller 69 år är arbetstagaren skyddad av lagen om anställningsskydd, las. Därefter krävs en överenskommelse med arbetsgivaren, vilket Iwan Larsson har.

– Vissa får sluta när de är 69 eller 70, så jag har ju haft lite tur liksom. Eller tur och tur, kanske är det bättre att vara hemma …

För hur är det egentligen att jobba när man är till åren? Nyckeln för Iwan Larsson har, enligt honom själv, varit att jobbet på pappersbruket inte varit så fysiskt krävande.

– Det går ju upp och ner med hur mycket man orkar. Men är jag på maskin och bara hjälper så är det inte så tungt. Men det är ju därför man orkar.
Själv säger han att han mår bra av att röra sig och tycker att det är roligt att sticka till jobbet.

– Men man vet ju aldrig, man kan ju få cancer eller någonting och det kan gå fort. Då har man jobbat hela livet, men det kan man ju inte göra något åt. Men det spelar väl ingen roll om jag är här när jag dör eller om jag är hemma. Dör man så dör man.

Men man vet ju aldrig, man kan ju få cancer eller någonting och det kan gå fort. Då har man jobbat hela livet, men det kan man ju inte göra något åt.

Iwan Larsson.

Samtidigt har jobbet fler aspekter som tillför livet för Iwan Larsson. Det är en stor del av en social gemenskap eftersom han inte längre har sin familj nära. Sonen bor och jobbar i Norge och trots att de pratas vid på telefon varje söndag så är de ändå inte en del av varandras vardag. Och när man jobbat på samma ställe i över 50 år så känner man ju alla och många av dem umgås han med även på fritiden.

– Det är inte så lätt att bara göra. Jag tänkte, man måste ju börja trappa ner, men det är inte bara att åka hem heller.

Han fortsätter:

– Har man ett bra jobb så kan man ju jobba hur länge man vill. Men har man familj så förstår jag att de inte vill jobba. Då är det bättre att åka till Spanien och spela golf än att vara här.

Men du golfar inte?

– Nej! Nej, nej. Jag har en bror i USA och jag har varit dit en gång, men jag åker inte dit nåt mer.

Vad var det för fel på USA då?

– Det var ju så jävla krångligt att komma in!

Generellt sett känner han sig till freds med hur yrkeslivet blev, men det finns kanske några saker han grämer sig lite över. Han hade tänkt läsa sista året på universitetet i Stockholm, men eftersom det var repmöte, repetition från lumpartiden, behövde hans ärende gå ända upp till kungen innan han slapp undan.

Och det där blev inte sista gången som repmötena satte käppar i hjulet för Iwan Larsson. Han fick stipendium för att plugga i England. När problemet med repmötet uppstod igen orkade han helt enkelt inte söka dispens igen.

– Ja, och så fick man barn, en liten kotte man skulle hålla reda på också. Tjejen jobbade på ett skift och jag på ett annat så när jag hade jobbat en natt så var jag barnpiga på dagen och så var det ut på natt igen.

– Det var ju slitigt, men det gick ju när man var 30, men det skulle jag ju aldrig orka nu.

Efter över 50 år på Swedpaper börjar Iwan Larsson ändå se mållinjen på arbetslivets maratonbana. Han har lovat sin chef att i vart fall vara kvar över sommaren eftersom typ alla förutom Iwan Larsson vill vara lediga då.

– Det har jag aldrig varit och det är skönt att jobba på sommaren för då är det rätt lite möten och så.

Och under sommaren händer det heller inte så mycket.

– Går maskinen bra så är det ju jävligt lugnt, men krånglar det …

Läs också

Forskare om jobb efter pensionen: ”Att vara behövd är inte tillräckligt för att stanna”

Personalbrist motiverar inte pensionärerna tillräckligt. De som fortsätter jobba efter 65 gör det för att de finner arbetet meningsfullt, enligt forskning från Göteborgs universitet.

Lisa Svensson