Från lastpall till ishall
Helst vill de bara spela hockey. Kunna leva på sin sport. Bli proffs. Men än så länge behövs pengarna från jobbet på lastpallsfabriken i Vimmerby.
Industriarbetarnas tidning
3 januari, 2019
Skrivet av Anna Julius
Profilen.Vad gör man i Vimmerby en onsdagskväll i november? Går på hockey så klart. Anita Westerback ser till att det blir möjligt. Här berättar hon om:
”Om jag inte varit tjej och född fel årtionde hade jag säkert spelat. Hockey är väldigt mycket fart på liten yta. Det är fysiskt, jag tycker man ska tacklas men göra det schyst.
1993 bildade vi Vimmerby Hockey, jag har varit aktiv i föreningen sen dess. Det började med att mina grabbar spelade. Jag var lagledare och satt i styrelsen. Det var häftiga år, att se hur de utvecklades. Nu har mina barnbarn börjat, så det blir väl 25 år till …”
”Vid varje match är vi ungefär 40 frivilliga. Jag har hand om digitala matchprotokollet med laguppställningar och statistik. Du kan följa matchen direkt på nätet. Jag har också koll på att det finns publikvärdar och lottförsäljare. Det är mycket jobb, men aldrig tråkigt.
Vi är många kvinnor som är med och styr i hockeyn, fyra i styrelsen. I år drog föreningen i gång tjejhockeyn. Tidigare har det inte varit så stort intresse, men nu kom det jättemånga.”
”Hockey är rätt stort här. Vi har ett publiksnitt på 700–800 personer per match. Det är kul i lilla, lilla Vimmerby. Nu är det en kille som ska vara med i Tre kronors J18-lag. Vi har en från oss i Djurgården och två som spelar Tv-pucken i år.
Vi spelar jättemånga matcher i serien, så det blir mycket hockey. I fjol tog det sen plötsligt tvärstopp i playoff. När det inträffar blir jag alldeles tom. Vad ska jag nu göra med all tid?”
Berättat för Anna Julius
Ålder: 58 år.
Gör: Huvudskyddsombud på Ljunghäll i Södra Vi.
Bor: Vimmerby.
Familj: Två vuxna söner, fem barnbarn och en katt.