MEDELTIDSVECKAN I början av augusti inleds Medeltidsveckan i Visby med fartfyllda och historiska aktiviteter. Svetsaren Kerstin Kilpatrick Stråhlesköld har ridit tornerspel i över trettio år.

Här berättar hon om…

…Hur det började:

– Jag har haft häst sedan jag var liten och har alltid gillat Ivanhoe. När mitt intresse för medeltiden växte och jag även träffade han som startade riddarspel i Sverige, bestämde jag mig för att bli bäst i landet på det. Jag skaffade en yster hingst och vann en SM-titel första gången jag ställde upp. Mitt bästa minne var när jag skulle trä fem ringar på svärdet. Jag lyckades kasta upp dem i en perfekt båge över huvudet.

– Därefter startade jag en lokal förening som jag fortfarande är engagerad i. Jag är nu den som hållit på längst i Sverige och har inga planer på att sluta. 

När jag rider in på borggården kan jag förstå hur det kändes att vara riddare.

Kerstin Kilpatrick Stråhlesköld.

…Tjusningen

– Jag älskar farten och adrenalinet! När jag rider in på borggården kan jag förstå hur det kändes att vara riddare. Det är en mäktig känsla. Jag gillar utmaningen och njuter av publikens jubel. Vi ger barnen som hejar en riktig upplevelse. 

– Min karaktär är den Svarta Riddaren. Det låter kanske som en elak figur men jag är god. Jag försvarar slottet mot inkräktare. 

– Roligast är att rida man mot man. Efteråt har jag träningsvärk överallt.

…Stridsdräkten

– Hjälmen som jag har över brynjehuvan är handnitad och gjord av duralaluminium. Det är som en flygplansplåt. Lika stark som vanlig plåt men väldigt mycket lättare. Min väger bara något kilo, andras kan väga fem. Den har hängt med mig i 33 år nu. 

– Benskydden jag bär är av läder och ska se ut som drakskinn. 

– På fötterna brukar jag ha mina svetsarkängor. I Australien har jag ett handsmitt svärd men det var för krångligt att ta med i tullen. Det jag lånat nu är bluntat och alltså inte vasst.