Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.
Varje dag är Alla hjärtans dag!
14 februari, 2019
Skrivet av
Dela:
Tony Fridh. Foto: Sacharias Källdén
Krönika Låt inte emojis ersätta att vi möts på riktigt. Släpp mobilen skippa rosor och choklad. Industriarbetaren Tony Fridh vill att vi släpper fram kärleken alla dagar på året, och att vi vågar kramas mer.
Om skribenten:
Tony Fridh arbetar på Emballator Melleruds Plast, och drev tidigare bloggen Metallskallen där han skrev om att vara utbränd. Det här är hans andra gästkrönika i Dagens Arbete.
Kärlekens tid! Man undrar var den befann sig före Alla hjärtans dag, den fjortonde februari. Nu för tiden är kalendern full av mer eller mindre obskyra bemärkelsedagar. Allt från Semmeldagen till Ansiktsbehåringens dag. (Två dagar som bör fortsätta att vara separerade – vispgrädde och ansiktsbehåring äro icke goda lekkamrater.)
Men i alla dessa bemärkelsedagar har det inte bara uppstått inflation. Det har även vridit våra värderingar ur led.
No Shave November får en hel månad. Jämför då detta med Alla Hjärtans dag. Hjärtat är den plats i vår kropp där kärleken sägs bo. Kärlek – en känsla som startat krig, stoppat krig, befolkat planeten, lockat flyttfåglar att flyga över halva planeten. En känsla som driver vissa till stordåd och andra över vansinnets gräns. Hur värderar vi då hjärtat, platsen som huserar denna fantastiska drivkraft?
Jo, med en sketen dag.
Är det inte dags att vi tar tillbaka kärleken? Att vi ger den dess rättmätiga plats varje dag i almanackan?
Kärlek är mångfald och kaos. Den är tårar av glädje och ilska. Känslor som håller oss vakna hela natten och får oss att söka någon att dela den med.
Den kräver att vi är minst två, som kan gjuta liv i kärleken och hålla den levande. Är man fler kan kärleken ge otrolig styrka och glädje. Men även två räcker hela dagen. Två kan räcka ett helt liv!
Vi människor är kapabla till så otroligt mycket i kärlekens namn. Vi skapar tidlösa konstverk. Skriver andlöst vackra musikstycken till varandra. För varandra, och åt varandra. Donerar inre organ och torkar varandras tårar. Krossar sorg och helar brustna hjärtan.
Men om vi inte är försiktiga kommer vi också finna att kärlek till slut dör. Torkar ihop och sprids likt sotflagor från en brasa som brunnit slut.
I dag lever vi mycket av vår tid i cyberrymden. Vi uttrycker oss via olika plattformar och appar. Emojis har fått ersätta allt mer av den fysiska närheten.
Skulle inte tekniken föra oss närmare varandra? I stället har den ställt sig likt en grind framför den egna kroppen, och utesluter människorna kring oss.
Men för att skapa kärlek – och hålla liv i den som finns – så handlar det om att göra tvärt om: släpp mobilen eller surfplattan. Lyft blicken och se var det finns eller saknas kärlek.
Skit i att köpa blommor eller choklad. Låt i stället kramen bli isbrytaren som ger kärleken plats. En kamratlig kram eller en eldigt passionerad omfamning. Kramen behövs för att kärleken ska överföras. Dessutom är det vetenskapligt bevisat att kramar är bra för oss. Den stärker till exempel immunförsvaret.
Börja nu! Och låt sedan Alla Hjärtans Dag få leva varje dag. Överraska med kärlek som inte kräver en påminnelse i almanackan. Leta fram den inom dig själv och se den blomma hos andra.
För det är i kontakten med varandra som vi blommar. Här kan vi bygga upp sådant som blivit trasigt, här kan vi räta ut missförstånd. Ofta utan att yttra ett enda ord.