Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Livets gång syns bara från sidan

6 oktober, 2020

Skrivet av

Krönika. Det är hjärtat som visar oss vägen. Och hundar, skriver Carl-Einar Häckner.

Carl-Einar Häckner är trollkarl och artist.

Långsamt framåt. Sover med öppet fönster. Tar in naturen. Promenerar med hunden och hundens matte. Hjärtat visar vägen. År läggs till år i lager på lager. Vi är kvar men förändras.

Som att se sig själv från sidan. Framifrån är livet en platt bild som täcker för det som redan hänt. Framifrån syns inte livets gång. Från sidan får jag perspektiv.
De senaste tjugo åren har dundrat på.

Hunden Matshka, som är ett nytillskott i familjen, hjälper till med nya perspektiv. När jag ser henne blir jag varm. Hon bara är.

Får erbjudanden om att vara med i talangtävlingar i Bulgarien. Vad tycker du? Frågar jag Matshkelina. Som är mitt smeknamn på henne.

Hon säger inget. Bara tittar på mig. Sen glömmer jag av vad jag just frågat. Börjar klappa henne i stället. Hon är lugn och stressar aldrig men kan springa väldigt fort. Hon är supersnäll men morrar om någon hotar hennes flock eller om katten kommer för nära hennes mat.

Vad mer kan jag begära? Massor, men det är bra som det är.

Hon sover på golvet bredvid sängen. En gullig luden fluffbomb. Typisk berner sennen-schäfer-collie-björn-räv- varg-blandning. Med en helikopter-snurrande vilda västern-svans när hon är glad.

Jag har fokuserat mig på Matshkas matte också. Henne har jag känt länge nu. Vi fortsätter att vara nära varann.

Vad är det för något? Kärlekens mysterium? Eller livets stelhet? Man blir rund som en sten bredvid en annan sten. Slipade. Av åren, havet och luften, vinden och gemensamheten i kärleken.

Fast vi inte är ihop är vi tillsammans. Vad spelar det för roll vilken rubrik vi har om det känns bra.

Intalar jag mig.

Känns det bra? Ja för det mesta. Vad mer kan jag begära? Massor, men det är bra som det är. Tror jag. Vet inte. Hur som helst vill jag inte till Las Vegas längre. Det är så konstigt.

Försöker reda ut trådar. Då när jag var 23 var mitt liv i versaler. Då var jag på gång. Då var jag ett moln i byxor. Nu blir det mer tvekande.

Vill har mer luft. Vill vara med henne och hunden. Svävar fortfarande ibland upp bland molnen, men tittar oftare på dem underifrån. Undrar hur det är att vara där uppe hela tiden? Det går inte längre. Jag är för tung.

Det är rätt skönt här nere på jorden med.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Vi måste ta till oss av kritiken, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson om den besvikelse på facket som anställda på Samhall gett uttryck för.

Skapa ett Samhallfack

Alltför många Samhallarbetare far illa. Det är en politisk skandal men också en facklig, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.