Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Livets gång syns bara från sidan

6 oktober, 2020

Skrivet av

Krönika. Det är hjärtat som visar oss vägen. Och hundar, skriver Carl-Einar Häckner.

Carl-Einar Häckner är trollkarl och artist.

Långsamt framåt. Sover med öppet fönster. Tar in naturen. Promenerar med hunden och hundens matte. Hjärtat visar vägen. År läggs till år i lager på lager. Vi är kvar men förändras.

Som att se sig själv från sidan. Framifrån är livet en platt bild som täcker för det som redan hänt. Framifrån syns inte livets gång. Från sidan får jag perspektiv.
De senaste tjugo åren har dundrat på.

Hunden Matshka, som är ett nytillskott i familjen, hjälper till med nya perspektiv. När jag ser henne blir jag varm. Hon bara är.

Får erbjudanden om att vara med i talangtävlingar i Bulgarien. Vad tycker du? Frågar jag Matshkelina. Som är mitt smeknamn på henne.

Hon säger inget. Bara tittar på mig. Sen glömmer jag av vad jag just frågat. Börjar klappa henne i stället. Hon är lugn och stressar aldrig men kan springa väldigt fort. Hon är supersnäll men morrar om någon hotar hennes flock eller om katten kommer för nära hennes mat.

Vad mer kan jag begära? Massor, men det är bra som det är.

Hon sover på golvet bredvid sängen. En gullig luden fluffbomb. Typisk berner sennen-schäfer-collie-björn-räv- varg-blandning. Med en helikopter-snurrande vilda västern-svans när hon är glad.

Jag har fokuserat mig på Matshkas matte också. Henne har jag känt länge nu. Vi fortsätter att vara nära varann.

Vad är det för något? Kärlekens mysterium? Eller livets stelhet? Man blir rund som en sten bredvid en annan sten. Slipade. Av åren, havet och luften, vinden och gemensamheten i kärleken.

Fast vi inte är ihop är vi tillsammans. Vad spelar det för roll vilken rubrik vi har om det känns bra.

Intalar jag mig.

Känns det bra? Ja för det mesta. Vad mer kan jag begära? Massor, men det är bra som det är. Tror jag. Vet inte. Hur som helst vill jag inte till Las Vegas längre. Det är så konstigt.

Försöker reda ut trådar. Då när jag var 23 var mitt liv i versaler. Då var jag på gång. Då var jag ett moln i byxor. Nu blir det mer tvekande.

Vill har mer luft. Vill vara med henne och hunden. Svävar fortfarande ibland upp bland molnen, men tittar oftare på dem underifrån. Undrar hur det är att vara där uppe hela tiden? Det går inte längre. Jag är för tung.

Det är rätt skönt här nere på jorden med.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Döden på jobbet

Varje år dör runt 50 människor i olyckor på jobbet. Genom de anhöriga visar vi vilka de omkomna var. I snitt tar det tusen dagar innan åtal väcks. En lång väntan för de sörjande.

De kom inte hem från arbetet

Förra året omkom 46 personer i olyckor på jobbet. Här berättar anhöriga om människorna bakom statistiken.

Föräldrarna: Man vittrar sönder

Olle Andersson Larsson och Christina Andersson fick vänta ett och halvt år innan åtalet lades ner. Ingen ställs till svars för deras son Robins död.

Utdragen väntan för de anhöriga

Efter en dödsolycka tar det i snitt 1000 dagar innan åtal väcks, visar Dagens Arbetes genomgång. Sedan kan det dröja över ett år innan domen kommer.

Åklagaren: Förstår att det kan upplevas som lång tid

Dödsolyckor är svåra att utreda, säger Jörgen Lindberg, vice kammarchef och vice chefs­åklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, Rema.

Kammaråklagaren: De här ärendena måste prioriteras upp

Varken polis eller politiker prioriterar dödsolyckor i arbetslivet. ”De långa utredningstiderna är oacceptabla”, säger Kammaråklagare Christer Forssman.

Ministern: Företag ska inte leka med människors liv

Straffa företag som försummar säkerheten, och ge skyddsombuden rätt förutsättningar. Så vill arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) förhindra att människor dör på jobbet.

Osäkert anställda vågar sällan larma

Ryckigheten i det nya arbetslivet är en stor för­klaring till varför dödsolyckorna sker. Hur arbetet är organiserat, skriver Elinor Torp.

Kamratstödet behövs – mer än någonsin

Facket måste bli det sammanhang där sorgen kan bearbetas, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.