DA:s reporter kan få pris för bevakningen av Skugg­samhället

Tidskriftspriset Elinor Torp kan bli Årets journalist. Hon nomineras för sitt envisa arbete med att belysa den underbevakade skuggvärlden på en bitvis helt laglös arbetsmarknad.

Vad betyder nomineringen för dig?

– Jag tycker det är arbetet som är det viktigaste, att skriva om ämnen som är underrapporterade i allmän press och att få upp dem på agendan – och få till en samhällsförändring på sikt. Då kan nomineringar och priser vara betydelsefulla, för då börjar andra journalister skriva om frågorna, det leder till medvetenhet och aktion.

Tror du att din journalistik kan leda till verklig förändring?

– Jag tror det, men det är väldigt långsiktigt. När jag började skriva för länge sedan om Gustaf och Johan och det som hände på Nordkalk i Luleå, ledde det till att tidningar som Dagens Nyheter, Aftonbladet och andra större redaktioner började skriva om arbetsmiljöfrågor och dödsolyckor. Nu är det en debatt om det. Jag tror faktiskt att det ledde till en förändring att jag skrev den boken och höll fast vid ämnet så pass mycket som jag gjorde, och visade människorna.

De ingår inte i den officiella siffran över vilka som mister livet på jobbet. De har inte räknats och därmed osynliggörs de. […] Jag tycker inte det ska vara på det sättet.

Vad kännetecknar dig som journalist?

– Det står i motiveringen att jag är envis, och det får jag väl skriva under på. Envis och uthållig. Jag har testat alla möjliga genrer inom journalistiken och kommit fram till att det som passar mig bäst är Dagens Arbetes sätt att bedriva journalistik. Vi har en chef, Gunilla Ericson, som under många år har gett oss möjlighet att ha en framförhållning som gör att man kan jobba långsiktigt och sätta en egen agenda, inte bara följa med drevet.

– Själva skrivandet, ord och text är viktiga. Jag är noga med tonen, också för att det är viktigt för dem man skriver om att det är rätt ton. På Dagens Arbete finns eftertanke i det vi gör.

Hur kommer det sig att du riktat in dig på arbetsmiljö och dem som far illa på jobbet?

– Jag tycker det är viktigt att ge röst åt de människor jag skriver om. De hörs sällan i media i dag, framförallt inte i Stockholmsmedier. Jag kommer själv från ett mindre samhälle och vet att det kan vara andra frågor som är viktiga där än vad som är viktigt i innerstan i Stockholm. Det finns frågor som får en undanskymd plats och tillåts bli ett jättestort problem för att media och andra makthavare inte belyser dem.

– Vad gäller Skuggsamhället har jag sett, under den tid jag granskat andra frågor om arbetsmiljö som rör svenska medborgare, att den utländska arbetskraften har rapporterats som ”utanför arbetskraften” i Arbetsmiljöverkets statistik. De ingår inte i den officiella siffran över vilka som mister livet på jobbet. De har inte räknats och därmed osynliggörs de. Det har under alla år irriterat mig. Jag tycker inte det ska vara på det sättet.

Nu har du skrivit en bok även om dem. Hur skiljer sig det skrivandet från det du gör i Dagens Arbete?

– När man skriver en bok sitter man ner för sig själv och begrundar, vänder och vrider, och man kommer ännu närmare människorna som man skriver om. Då kan det bli mycket mer levande. Det bygger på att man jobbar väldigt nära dem och att de måste känna sig trygga med att man förvaltar deras berättelse, och att de verkligen vill det.

Jag kommer själv från ett mindre samhälle och vet att det kan vara andra frågor som är viktiga där än vad som är viktigt i innerstan i Stockholm.

Om du får göra lite reklam, varför ska man läsa din nya bok?

– Förhoppningsvis för att förstå varför arbetslivskriminaliteten finns i Sverige i dag, varför den vuxit sig så stor, och framförallt för att se hur människor i vårt land lever idag. Jag vänder på perspektiven, det är därför boken heter Vi, skuggorna. Det handlar om deras perspektiv, att de ser på oss utifrån.

Du har blivit nominerad till priser flera gånger det senaste året. Har du även vunnit något?

– Det senaste året har jag suttit på ett flertal middagar och haft ont i magen, och sen har det inte utmynnat i att jag har vunnit. Det är fint att bli nominerad också. Men jag fick Hiertastipendiet i början av året för min bevakning av arbetslivskriminaliteten. Så just det var ett erkännande.

Om Elinor Torp får nöja sig med nomineringen den här gången eller om hon får pris får vi svar på den 6 november, då tidskriftspriserna delas ut.

Lotta Holmström