Då och då blixtrar sorgen till

KRÖNIKA Saknaden när en kär har dött ser olika ut för alla människor. Men vi drabbas alla djupt. Att människor ska dö en onödig död på sitt arbete – det ska bara inte få hända.

Vi är på jobbet, tar en paus i skrivandet och ser att det är ytterligare en som inte kommer hem igen, på grund av att han förlorat livet i en arbetsplatsolycka. Sorgen som nu drabbar de anhöriga är obeskrivlig och något ingen ska behöva uppleva.

Ibland känns det som att vad vi än gör så går det åt fel håll. Trots det lägger många skyddsombud, utsedda av Pappers medlemmar eller något annat förbund, ner sin själ i att förhindra det. De ger aldrig upp, det är deras arbetskamraters hälsa och liv det gäller. De kämpar varje dag för att arbetsplatserna ska bli säkrare och att ingen ska behöva dö på jobbet.

Ångest, inte vet jag men ibland blir behovet av frisk luft, vind i ansiktet så stort. Som om luften inomhus inte räcker till.

Jag har själv upplevt sorgen när en nära anhörig lämnat. En tid efter hans död försökte jag beskriva den:

”Dalarna är djupa, topparna är inte lika höga som förr. Livet är förändrat. Efter sju månader av sorg är det fortfarande svårt att beskriva hur det känns. Jag tror att sorg ser ganska lika ut för alla människor men variationen i hur vi hanterar den oändlig.
Vi har alla olika liv innan, det påverkar också hur vi bär den.”

För mig blixtrar sorgen till då och då. Bilden av honom, leende, dyker upp i minnet, verklig som när han levde. Ibland är det bilden av honom när han är död och precis lämnat oss.

Minnena gör att jag tappar fokus på det jag gör. Kanske tycker någon att jag är dålig på att lyssna när mina tankar glider iväg. För det märks väl, antar jag.

Sorgen väcker mig ibland. Bästa sättet att hantera det för mig är att ta in, ta emot och låta det göra ont. Som ett stort hål i kroppen, större än kroppen själv, upplever jag. Ångest, inte vet jag men ibland blir behovet av frisk luft, vind i ansiktet så stort. Som om luften inomhus inte räcker till. Rastlös men orkar ändå inte göra något. Och sedan, nästa dag jobbar jag oerhört effektivt, koncentrationen på topp och sorgen är utestängd. Skönt.

Jag kan bara påminna mig om att två personer sagt att de förstår hur jag känner. De båda har varit med om samma sak. ”Sorgen och saknaden försvinner aldrig”, säger de. Det handlar om att lära sig leva med den. Acceptera att sorgen alltid kommer att gå bredvid mig, att den gör sig påmind då och då är nu livet.

Jag saknar min son.

Pappers skyddsombud är hjältar som försöker förhindra att människor far illa på grund av sitt arbete. I det arbetet samverkar de med arbetsgivarna, pressar dem när de tar för lätt på de arbetsmiljörisker som påpekas. De lägger ner mycket tid på att tjata på och berätta för sina arbetskamrater om hur viktigt det är att inte riskera liv och hälsa för att arbetet ska göras snabbare.

Ibland är det ett otacksamt arbete, arbetskamraterna blir sura när skyddsombudet inte är på arbetsplatsen utan i stället går en skyddsrond eller sitter i möte för att få till en ny plan för hur antalet olyckor ska minimeras. Så stötta ditt skyddsombud – eller bli skyddsombud själv. Då gör du en insats för livet. Förhindra att någon dör och förhindra att hela familjer drabbas av den här obeskrivliga sorgen.

Pontus Georgsson är förbundsordförande för Pappers.