Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Då och då blixtrar sorgen till

7 november, 2019

Skrivet av

Pontus Georgsson
Pontus Georgsson är förbundsordförande för Pappers.

KRÖNIKA Saknaden när en kär har dött ser olika ut för alla människor. Men vi drabbas alla djupt. Att människor ska dö en onödig död på sitt arbete – det ska bara inte få hända.

Vi är på jobbet, tar en paus i skrivandet och ser att det är ytterligare en som inte kommer hem igen, på grund av att han förlorat livet i en arbetsplatsolycka. Sorgen som nu drabbar de anhöriga är obeskrivlig och något ingen ska behöva uppleva.

Ibland känns det som att vad vi än gör så går det åt fel håll. Trots det lägger många skyddsombud, utsedda av Pappers medlemmar eller något annat förbund, ner sin själ i att förhindra det. De ger aldrig upp, det är deras arbetskamraters hälsa och liv det gäller. De kämpar varje dag för att arbetsplatserna ska bli säkrare och att ingen ska behöva dö på jobbet.

Ångest, inte vet jag men ibland blir behovet av frisk luft, vind i ansiktet så stort. Som om luften inomhus inte räcker till.

Jag har själv upplevt sorgen när en nära anhörig lämnat. En tid efter hans död försökte jag beskriva den:

”Dalarna är djupa, topparna är inte lika höga som förr. Livet är förändrat. Efter sju månader av sorg är det fortfarande svårt att beskriva hur det känns. Jag tror att sorg ser ganska lika ut för alla människor men variationen i hur vi hanterar den oändlig.
Vi har alla olika liv innan, det påverkar också hur vi bär den.”

För mig blixtrar sorgen till då och då. Bilden av honom, leende, dyker upp i minnet, verklig som när han levde. Ibland är det bilden av honom när han är död och precis lämnat oss.

Minnena gör att jag tappar fokus på det jag gör. Kanske tycker någon att jag är dålig på att lyssna när mina tankar glider iväg. För det märks väl, antar jag.

Sorgen väcker mig ibland. Bästa sättet att hantera det för mig är att ta in, ta emot och låta det göra ont. Som ett stort hål i kroppen, större än kroppen själv, upplever jag. Ångest, inte vet jag men ibland blir behovet av frisk luft, vind i ansiktet så stort. Som om luften inomhus inte räcker till. Rastlös men orkar ändå inte göra något. Och sedan, nästa dag jobbar jag oerhört effektivt, koncentrationen på topp och sorgen är utestängd. Skönt.

Jag kan bara påminna mig om att två personer sagt att de förstår hur jag känner. De båda har varit med om samma sak. ”Sorgen och saknaden försvinner aldrig”, säger de. Det handlar om att lära sig leva med den. Acceptera att sorgen alltid kommer att gå bredvid mig, att den gör sig påmind då och då är nu livet.

Jag saknar min son.

Pappers skyddsombud är hjältar som försöker förhindra att människor far illa på grund av sitt arbete. I det arbetet samverkar de med arbetsgivarna, pressar dem när de tar för lätt på de arbetsmiljörisker som påpekas. De lägger ner mycket tid på att tjata på och berätta för sina arbetskamrater om hur viktigt det är att inte riskera liv och hälsa för att arbetet ska göras snabbare.

Ibland är det ett otacksamt arbete, arbetskamraterna blir sura när skyddsombudet inte är på arbetsplatsen utan i stället går en skyddsrond eller sitter i möte för att få till en ny plan för hur antalet olyckor ska minimeras. Så stötta ditt skyddsombud – eller bli skyddsombud själv. Då gör du en insats för livet. Förhindra att någon dör och förhindra att hela familjer drabbas av den här obeskrivliga sorgen.

Pontus Georgsson är förbundsordförande för Pappers.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Pappers är kollektivet som skapar vinnare

Pappers är kollektivet som skapar vinnare

Tillsammans och med nytänkande tar vi oss an de utmaningar vi står inför, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

”Petters och Saras död skapar inga rubriker”

”Petters och Saras död skapar inga rubriker”

Pandemin har fått oss att verkligen bry oss om varandra. Bra! Samtidigt får det mig att tänka på en annan, ständigt bortglömd epidemi – drogdöden, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Anständiga utnyttjar inte krisen

Det finns tyvärr företag som använder krisen för att trycka tillbaka facket. Som tur är ser vi också många exempel på där parterna i stället varit ödmjuka för situationen – och hittat bra lösningar, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Nu bygger vi ett ännu starkare fack

Det är många som redan är med i Pappers ute på bruken. Men för att säkra vår styrka i framtiden ska vi bli ännu fler. Är du med, skriver Pappers förbundsordförande Pontus Georgsson.

Smörgåsbordet är dukat, varsågoda!

Arbetsgivarna vill minska fackets inflytande över lönen, tiden och arbetsmiljön. Nu är det viktigt att vi håller ihop så vi får tyngd bakom våra krav, skriver Pappers förbundsordförande Pontus Georgsson.

Du har faktiskt rätt att åka till fjällen

Det är dags att ge individerna mer makt över arbetstiden. Och där kan du ge dig på att arbetsgivarna inte håller med.

Kvinnornas löner ökar för sakta

Lönerna i kvinno- och mansdominerade jobb måste värderas lika. Men det får inte innebära att vi ger avkall på våra krav mot att få större del av företagens vinster, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

”Ta hand om de nya på jobbet”

Jag är nyvald förbundsordförande, det är på riktigt, inte ens när jag nyper mig i armen försvinner det, skriver Pontus Georgsson, förbundsordförande för Pappers.

Tack, Svanskogs fackliga hjältar

En nedläggning drabbar både individen och hela orten. Det är fackets hjältar som kämpar, och särskilt hårt kan det vara på en liten avdelning, som Svanskogs, skriver Pontus Georgsson.

”Nu är det tid för försoning i LO”

Las-överenskommelsen som IF Metall och Kommunal anslutit sig till gynnar inte oss som fackförbund. Men nu måste vi – enade – gå vidare i kampen, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Vi måste ta till oss av kritiken, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson om den besvikelse på facket som anställda på Samhall gett uttryck för.

Skapa ett Samhallfack

Alltför många Samhallarbetare far illa. Det är en politisk skandal men också en facklig, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.