Vi isolerar oss – men löser coronakrisen tillsammans

Ledare Coronakrisen är djupgående och det kommer att ta lång tid att bekämpa viruset och reparera samhället. Är det någon gång det lilla ordet solidaritet kan komma väl till pass är det nu, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Coronakrisen upptar nu varje minut av våra liv. Det är som om vi lever i en pågående mardröm som aldrig tycks ta slut. Allting avbokas, verksamheter ställs in, företag varslar, hela samhällen stänger ned och länder sluter sig för sig själv. Allt i en panisk rädsla för viruset.

Coronakrisen är inte bara en hälsokris utan i grunden en djup samhällskris.
Det är nu förstås helt avgörande att vi alla tar myndigheternas uppmaningar på största allvar. Smittan är spridd i hela samhället och nu är fokus att skydda riskgrupper som äldre och kroniskt sjuka för deras egen skull och för att inte alla ska bli sjuka samtidigt så att vården kollapsar. Därför är det synbart enkla rådet att arbeta hemma om du har möjligheter, undvika folksamlingar och strunta i att resa fortsatt väldigt viktigt. Och framförallt utsätt inte riskgrupper för eventuell smitta!

I isoleringens och distanslivets tid kommer nu uppfinningsrikedomen om hur vi kan hålla det relationella vid liv att prövas. Tack och lov är Sverige ett teknikvänligt land och stora delar av samhället kan använda digital teknik för att ändå ha sociala kontakter.

Men viktigt är att tänka på dem, kanske äldre, kanske nyanlända, kanske hemlösa som står utanför alla sådana möjligheter. Här måste frivilligorganisationerna få stöd att öka sina möjligheter att hjälpa till. Och vi alla behöver vara beredda på att hjälpa en sjuk granne med handling eller ringa till någon äldre som inte får några besök. Ofrivillig ensamhet under lång tid kan också vara ett dödshot.

Förtroendet för våra myndigheter är tack och lov fortsatt starkt trots försök till desinformationskampanjer och fake news på nätet. En del debattörer ifrågasätter den svenska strategin att öka skyddsåtgärderna pö om pö och ropar: se på andra länder hur de stänger ner allt! Ingen av oss lekmän vet förstås vad som är bäst men faktum är att politiska beslutsfattare och myndigheter inte bara har att ta hänsyn till EN risk utan flera.

Att stänga alla skolor direkt skulle skapa kaos i andra sektorer som vård och omsorg då föräldrar måste vara hemma med sina barn. Och hemarbetet blir inte enklare av att ha småbarn hemma samtidigt. Att totalt stänga ner ett samhälle gör att livsviktiga funktioner riskerar att upphöra.

Det är detta som håller på att ske i ett europeiskt perspektiv, när land efter land stänger gränserna utan någon som helst gemensam samordning. I en globaliserad ekonomi där ländernas produktions- och leverantörskedjor är integrerade med varandra är detta mycket illavarslande. Export av medicinsk utrustning och sjukvårdsmateriel hindras.

Komponenter till industrier kommer inte fram. Handeln bryter ihop. Och den europeiska ekonomin riskerar att totalt stagnera. Det är katastrofalt både mänskligt och samhälleligt sett.

För oss som är EU-vänner är det särskilt bedrövligt att än en gång bevittna denna uppvisning i total brist på gemensam krishantering. Precis som vid flyktingkrisen 2015. Tyvärr underlättar inte de starka nationalistiska och populistiska vindarna som nu blåser genom Europa idéer som att det är tillsammans man blir starkast.

EU verkar tyvärr kört just nu men i Sverige har vi ännu tid att bete oss som medmänniskor och samhällsmedborgare. Trots en del olustiga hamstringsbeteenden där roffarmentalitet framför rationalitet råder finns nu många exempel på att folk visar solidaritet.

Det är också skönt att notera att det vanliga politiska tjafset har upphört, att regeringen och oppositionen står samlade och tar de svåra besluten i bred politisk enighet. Löfven må vara en dålig debattör men är det något han äger är det förmågan att leda i kristid och förmågan att samarbeta.

Regeringen har därför snabbt kunnat sjösätta flera krispaket inte minst det enorma för företagen häromdagen som kan kosta uppemot 300 miljarder. Det lär komma fler krispaket. Samtidigt får man hoppas att inte näringslivet bara själviskt ropar på mer och mer hjälp utan tänker på att resurser behövs också till sjukvård och andra livsnödvändiga samhällssektorer.

Sverige har lyckligtvis en ledande industri som kan hjälpa till med att få fram nödvändig skyddsutrustning och medicinsk teknik. När Socialstyrelsen gläds åt att det har rasat in erbjudanden om hjälp med att få fram skyddsutrustning känns det mycket hoppfullt.

Nu prövas allas samhällssolidaritet. Som statsministern har uttryckt det behöver vi ta ansvar inte bara för oss själva utan för varandra, för Sveriges bästa.

Coronakrisen är djupgående och definitivt ingen quick fix. Det kommer att ta lång tid att bekämpa viruset liksom att reparera samhället. Är det någon gång det lilla ordet solidaritet kan komma väl till pass är det nu. Till Coronakrisens paradox hör just detta att om än isolering och distansliv är påbjudet heter lösningen TILLSAMMANS.

Helle Klein