Kerstin får gå när jobben ska räddas

I coronakrisens spår är det som vanligt. De med osäkra anställningar blir av med jobbet först. Nu ska reglerna ändras och det finns en oro för att även de fasta jobben ska bli mindre trygga.

Sista gången Kerstin Bernhardssons kontrakt skulle förlängas fick hon höra att framtiden var oviss. Företaget skulle gå ner i takt och konsekvenserna av det nya coronaviruset började kännas av.

Hon förstod.

Nyheterna från Italien var skrämmande. Höga dödstal och en snabb smittspridning gjorde att landet var på väg att stänga ner. Självklart skulle det påverka henne. Hon jobbade som montör vid Fiatbanan på GKN i Köping. Där tillverkas växellådor åt det italienska bilmärket.

Några dagar senare bestämde företaget sig för att pausa produktionen. Hela fabriken måste stängas. Tillsvidareanställda permitterades och skickades hem. Kerstin Bernhardsson var en av de drygt tjugo visstidsanställda som sades upp.

– Nu är det bara att anmäla sig till arbetsförmedlingen och hoppas på att det lättar snart. Chefen sa direkt att han tyckte att jag hade gjort ett jättebra jobb och gärna ville att jag skulle komma tillbaka, säger hon.

2007 infördes en ny tidsbegränsad anställningsform: allmän visstid. Den innebär att en arbetsgivare kan visstidsanställa utan att uppge något särskilt skäl.

Anställningsformen har varit omdiskuterad sedan den infördes. Kritikerna menar att arbetsgivare kan stapla tillfälliga anställningar på varandra och på så sätt slippa fastanställa.

Förespråkarna pekar i stället på företagens behov av flexibilitet, att de måste kunna möta förändringar på världsmarknaden och svängningar i ekonomin.

Ändå är det som om ingen är riktigt nöjd, varken med reglerna för tillfälliga anställningar eller med lagen om anställningsskydd, las, i sin helhet.

Som en del av januariavtalet fick Centerpartiet och Liberalerna igenom att undantagen från turordningsreglerna ska utökas, alltså en uppluckring av ”sist in, först ut”. Regeringen har tillsatt en utredning för att ta fram ett förslag på hur lagen kan förändras. Den ska vara klar den sista maj.

Men än är inget bestämt. Fack och arbetsgivare har själva tillsatt flera utredningar och förhandlingarna mellan dem har bara påbörjats. Många av fackförbunden är oroliga för stora försämringar av anställningstryggheten.

Och under våren hände något som ingen hade räknat med: att en pandemi skulle stänga stora delar av samhället.

Ingen kan rå för det som händer nu. Det har drabbat hela världen.

Kerstin Bernhardsson.

I spåren av coronakrisen hänger osäkert anställda löst. Att både bemannings- och visstidsanställda kan permitteras enligt samma regler som tillsvidareanställda, förhindrar inte att många hårt ansatta företag måste spara pengar och därför säger upp tillfällig personal.

När inhyrda blir av med sina uppdrag har också bemanningsföretagen börjat säga upp anställda. Johan Nilsson, ombudsman på IF Metall i Mälardalen, ser hur personer som haft uppdrag i många år nu blir av med sin anställning.

– Vi har inte varit med om något liknande förut, krisen 2008 är ingenting mot det här, säger han.

Ytterligare en anledning till att företagen gör sig av med personal är ett av kraven för korttidsarbete, nämligen att de först måste ha minskat sina arbetskraftskostnader.

Flera fackklubbar som Dagens Arbete har pratat med säger att tillfälligt anställda har fått sluta i samband med krisen. Profilgruppen i Åseda har avslutat alla sina tillfälliga anställningar. Toyota i Mjölby förlänger inte kontrakten för sina 40-tal visstidsanställda. Och bemanningsföretaget Adecco varslade 200 bemanningsanställda i april, merparten av dem arbetade på Volvoföretagen i Göteborg.

Också de anställda på Volvo Construction Equipment i Eskilstuna har drabbats.

– De bemanningsanställda har gått hem. Och de visstidare vi har fullföljer sina kontrakt, men när de har löpt ut går också de hem. Vi hade drygt 80 bemanningsanställda och 10 visstidsanställda, säger Robert Fredriksson, IF Metalls klubbordförande på anläggningen.

– De som var visstidare skulle konverteras till tillsvidareanställda, det var viljan från företaget. Men när detta skedde blev det tyvärr snabba kontraorder.

Hur länge Kerstin Bernhardsson hade fått vara kvar på GKN om coronakrisen inte lamslagit världen är omöjligt att säga. Hennes sista anställning sträckte sig till den tionde maj. Nu fick hon i stället sluta den sista april.

Under det senaste året har hennes anställning förlängts flera gånger. Fyra månader, två månader, en månad – hon visste aldrig vilken som skulle bli den sista.

– Men det är inget konstigt. Jag är bara glad att jag har kunnat hålla mig kvar så länge som jag har gjort. Ingen kan rå för det som händer nu. Det har drabbat hela världen, säger Kerstin Bernhardsson.

Fram till för bara ett par år sedan arbetade hon som rehabassistent. Men förändringar på arbetsplatsen gjorde att hon sade upp sin tillsvidareanställning. Sedan dess har hon staplat tillfälliga anställningar på varandra.

En utbildning till CNC-operatör ledde till att hon återigen fick arbete inom industrin, en bransch hon arbetat i som ung på 70-talet. Hon började som bemanningsanställd på GKN förra året, men fick snart erbjudande om att bli visstidsanställd på företaget.

– Om jag gick över och blev GKN-anställd skulle jag åtminstone ha lite större möjlighet att bli tillsvidareanställd, tänkte jag.

Att anställningarna även fortsättningsvis var korta och osäkra var inget som bekymrade henne.

– Det är skillnad om du är ung och bor ensam eller precis har skaffat familj. Själv har jag ändå inte så många år kvar att jobba. Men som ung har du många år framför dig och vill kanske inte fortsätta vara visstidsanställd för alltid. Det är en väldig otrygghet.

Visst hade hon velat vara kvar. Ändå har hon förståelse för situationen. Såklart kan de inte ha kvar alla visstidsanställda när företaget, och hela världen, drabbas av en stor kris.
– Men jag är positiv, jag tror att jag blir inringd igen och sedan rullar det på.

Rasmus Lygner