Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Låt parterna ta hand om las

21 maj, 2020

Skrivet av Per-Olof Sjöö

Per-Olof Sjöö är förbundsordförande för GS-facket.

Krönika En av de få saker vi vet säkert just nu är att arbetslösheten stiger, och väntas stiga ännu mer. Därför måste regeringen också ompröva kravet på ändringarna i anställningsskyddet.

Samtidigt som vi är mitt i den värsta krisen i modern tid arbetar den statliga utredningen om ett förändrat anställningsskydd på som om inget hänt.

Utredningen kom som en följd av januariöverenskommelsen och är präglad av den borgerliga felsynen att lagen om anställningsskydd är förlegad. Därför är utredningen tillsatt med direktiv att komma med förslag på hur arbetsrätten kan moderniseras och anpassas efter dagens arbetsmarknad.

Utredningen tillsattes förra året. Det som hänt efter detta med alla följdverkningar i coronans spår borde få regeringen och samarbetspartierna att fundera.

I början på maj hade Arbetsförmedlingen fått in 69 000 varsel om uppsägning. Vi vet också att antalet förlorade jobb är långt fler eftersom en stor del av anställningarna är tidsbegränsade och därför avslutas utan varsel, eller jobb som tar slut när inringning via telefonen upphör. Allt sammantaget räknar bedömare med att vi är på väg mot en arbetslöshet på över 10 procent. När det gäller jobbförlust är alltså covid-19 alla krisers okrönta mästare. Allt detta har dessutom skett på mindre än två månader.

Ingen levande människa, inte ens en så rutinerad jurist som las-utredaren Gudmund Toijer, vet vad det är för verklighet som en ny lagstiftning ska anpassas till.

Så tillbaka till utredningsdirektivet. Hur kan arbetsrätten moderniseras och anpassas efter dagens arbetsmarknad?

För det första, vilken typ av anpassning krävs av en lagstiftning som hanterar en fördubbling av arbetslösheten på några månader? Mer flexibilitet? Det givna svaret borde vara att dagens lagstiftning mycket väl klarar av att hantera en snabb efterfrågeförlust. Det är väl snarare så att krisen har uppenbarat det motsatta. Statens skyddsnät har varit för dåligt och måste uppgraderas, vilket regeringen också vidtagit (tillfälliga) åtgärder för.

För det andra: Är det någon som över huvud taget kan svara på hur dagens arbetsmarknad ser ut? Eller för den delen hur den kommer att se ut imorgon? Ingen levande människa, inte ens en så rutinerad jurist som las-utredaren Gudmund Toijer, vet vad det är för verklighet som en ny lagstiftning ska anpassas till.

Det här leder mig fram till slutsatsen att regeringen, för sin egen trovärdighets skull, behöver ompröva den här delen av januariöverenskommelsen.

  • Låt arbetsmarknadens parter få fånga upp de förändringar och behov som flyter upp i spåren av coronakrisen.
  • Låt oss få skönja och analysera hur arbetsmarknaden kan komma att se ut i framtiden.
  • Låt oss få förhandla fram breda lösningar till gagn för både företag och löntagare.
  • Låt oss göra det utan hot om en lag­stiftning som riskerar att svara på gårdagen­s frågor.

En kommentar till “Låt parterna ta hand om las

  • Om vi inte åtminstone försöker använda fackets enda motmakt när grundläggande intressen hotas så kommer allt fler att ställa sig frågan varför de alls ska vara organiserade, skriver Volvoarbetaren och skribenten Lars Henriksson.

    Har inte fackföreningsrörelsen tagit intryck av ovanstående eller har ni blivit helt handlingsförlamade och slutat lyssna på era medlemmar?

    Medbestämmandelagen var mest omdebatterad, de uttalade ambitionerna att kraftigt öka de anställdas makt fick mången borgerlig ledarskribent att tugga fradga. Rätt obefogat skulle det visa sig, snart döptes lagen till ”Tutan” i fackliga kretsar; vi blev överkörda som vanligt, arbetsgivaren var bara tvungen att tuta först…

    Detta har aldrig lämnat arbetsgivarna och deras politiska representanter någon ro. Inte främst för att den kostar pengar – de svenska företagens vinster har inte direkt skämts för sig sedan 70-talet – det är själva inskränkningen i ägarmakten som svider.

    Krypskyttet mot anställningsskyddet har pågått i decennier, inte utan framgångar och det var inget att förvånas över att kraven på ytterligare urholkning av las fanns med i Januariöverenskommelsen.
    Ingen tycks tänka den självklara tanken – att när nu arbetsgivaren ska få tillbaka en del av sin makt att godtyckligt sparka arbetstagare, så är ju det en tillbakagång hela vägen till en tid då demokratin motarbetades. Vi förflyttar oss alltså ett helt sekel bort från nuet.

    Precis som när inskränkningar av strejkrätten avtalades fram i fjol ska nu fack och arbetsgivare ”frivilligt” sluta avtal som uppfyller kraven från politikerna. Och precis som i fjol sägs det att det är ett sätt att värna ”den svenska modellen”, som om denna vore något evigt, skapat på 30-talet och opåverkat av tiden. Så är det naturligtvis inte.

    Det märkligaste är ändå att det från fackligt håll nu framhålls att förhandlingarna om las måste vara klara innan september då den avbrutna avtalsrörelsen ska återupptas. Det vill säga att dessa förhandlingar, som kan komma att påverka arbetsförhållandena i många år framåt, ska föras under fredsplikt, utan rätt till stridsåtgärder.

    Är det politiska trycket så starkt på våra fackliga ledningar att de helt glömt bort vad som är det mest grundläggande i den svenska modellen och varje annan facklig modell för den delen: att den fackliga styrkan ligger i vår förmåga att strejka?

    Och för att ytterligare sätta igång hjulen borde även andra ärenden tas upp. Som till exempel Taleförbudet!
    De arbetssjuka är förlorare i 2000-talets arbetsliv. 72 procent av alla som drabbades av en så kallad arbetssjukdom (till exempel förslitning) 1990 fick skadan godkänd. Femton år senare var siffran 16 procent.

    Det räcker inte att få sjukdomen godkänd. Försäkringen kan täcka den inkomst du förlorar i framtiden om du inte kan jobba som förut. Det kallas för livränta. Men för att få det måste man också igenom en särskild nämnd som prövar arbetsgivarens ansvar. År 2014 fick bara 31 personer rätt i denna nämnd.

    Så hur viktig är försäkringen för den som råkar riktigt illa ut?
    Den är ju livsavgörande för ett dräglig liv efter arbetsskada. En som har funderat mycket på det här är Lennart Stéen, 76. Han är en av Sveriges främsta experter på den avtalade arbetsskadeförsäkringen. Redan under tidigt 70-tal var han, som utredare och ombud, med och hjälpte skadade och sjuka på arbetsplatserna.
    Han säger att anledningen till att försäkringen växte fram är enkel: det statliga skyddet var för dåligt, och kraven från facken handlade om att arbetsgivarna måste vara med och betala. Företagen fick sitt, de skulle slippa bli stämda av sjuka anställda. Och arbetarna skulle på ett smidigt och enkelt sätt få ersättning.

    Försämringen av den statliga försäkringen borde, enligt Stéens synsätt, ha lett till att facken pressat arbetsgivarna att ta ett större ansvar. Så har det inte blivit.
    Det skapar stora luckor i skyddet. Om inte samhället tycker sig ha råd, och om arbetsgivaren är skyldig till skadorna – då ska arbetsgivaren självklart betala för dem.
    I rättvisans namn borde skadade åtminstone ha möjligheten att dra företaget inför domstol.

    För med den fackliga rörelsen goda minne får 99% av arbetsskadade ingen rättssäkerhet eller rättstrygghet då Möjligheten att driva försäkringsärenden mot arbetsgivarna förhandlades i stort sett bort 1973. Parterna kom då överens om ett så kallat taleförbud: arbetarna fick inte stämma företaget på skadestånd.

    Det betyder inte att Afa Försäkring håller på att tömmas. Tvärtom. Bolaget har sedan flera år tillbaka fått allt generösare undantag från Finansinspektionen, och får lägga extra pengar i en ”reserv”. När undantaget inte räcker till måste pengarna antingen beskattas eller ta vägen någon annanstans. Och då kan det bli som för några år sedan. Stora belopp går i retur till företagen. Afa har betalat tillbaka 40 miljarder kronor till arbetsgivarna de senaste fem åren.

    Det här är en stor sak för alla som skadat sig på arbetet/jobbet men det är det inte för LO-Centralt enligt Torbjörn Jansson. Vid den förra avtalsrörelsen gick LO tvärtom med på att i fortsättningen förhandla om försäkringarna för sig. Det betyder enligt kritiker att de muskler som LO kunnat spänna för de arbetssjuka har försvagats.

    Det finns mycket mer att kritisera i dessa socialförsäkringsfrågor och arbetsskadeförsäkringarna.
    Förman vet inte om man är försäkrad när olyckan väl är frame!
    Och dessa förhandlingar är ju väldigt ensidiga då dom kantrar över till motpartens fördel.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också vill läsa…

Dags för ett bättre normaltillstånd

När vi söker oss ur krisen måste vi ta tillfället i akt att stärka välfärden. Det är rimligt att de företag som tagit emot stöd tar ett större ansvar framöver, skriver GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö.

”Småföretagen kan inte vänta till 2022”

För att få fart på svensk ekonomi efter coronakrisen måste småföretagens kostnader för att säga upp personal minska redan före 2022, skriver Lise-Lotte Argulander, arbetsrättsexpert på Företagarna.

Så kan las ändras – detta säger parterna

Nästa måndag presenterar regeringens utredare sina förslag på hur las kan förändras. SVT har tagit del av dem redan nu – och varken fack eller arbetsgivare är nöjda

Så ser ditt anställningsskydd ut

Så ser anställningstryggheten ut i dag för visstidare, för inhyrda – och för den som chefen tycker är besvärlig. Här är förändringarna som politiker, fack och arbetsgivare vill se.

Kerstin får gå när jobben ska räddas

Nästa vecka kommer utredningens förslag på hur las ska ändras. Det finns en oro för att de fasta jobben ska bli mindre trygga. Men i coronakrisens spår är det som vanligt. De med osäkra anställningar blir av med jobbet först.

”Bra Karl-Petter, men ta ett steg till”

Jag saknar fortfarande en tydlighet från LO:s styrelse om turordningsreglerna i las, skriver Jan-Olov Carlsson, IF Metallklubben på Volvo Lastvagnar Umeå.

Vad är prislappen för folkhälsa?

Marknaden står handfallen inför den kris som coronaviruset skapat. De marknadsekonomiska instrumenten fungerar inte när det är andra värden än rent ekonomiska som ska in i ekvationen, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

”Nu är tid för solidaritet, inte höga aktieutdelningar”

Det är oerhört provocerande att företag tar del av ett krispaket finansierat av våra medlemmars skattepengar ena stunden för att sedan dela ut vinster till aktieägarna i nästa, skriver GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö.

GS sluter avtal om korttidsarbete

På onsdagen slöt GS ett central avtal om korttidsarbete med motparterna inom industrin. ”Vi betraktar det här som en tillfällig åtgärd”, säger GS förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

Årtiondets första utmaningar är här

Det är inte lätt att sia om framtiden. Men klart är att två stora fackliga utmaningar väntar oss redan i närtid. Ett nytt kollektivavtal och förhandlingarna om arbetsrätten, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Arbetsrätt Striden om las

”Använd strejken mot försämringarna som föreslås”

Det finns ingen anledning att sätta sig vid ett förhandlingsbord där försämringar kommer att bli vägledande, skriver sex tidigare förtroendevalda inom IF Metall.

”Vi förhandlar för att stärka tryggheten”

En stark industri kräver yrkesskickliga industriarbetare med uppdaterade kunskaper och trygga jobb, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

”Facklig självmordsstategi att förhandla las under fredsplikt”

Om vi inte åtminstone försöker använda fackets enda motmakt när grundläggande intressen hotas så kommer allt fler att ställa sig frågan varför de alls ska vara organiserade, skriver Volvoarbetaren och skribenten Lars Henriksson.

LO-förbunden eniga: Las-förhandlingarna återupptas

På ett extrainsatt representantskap på fredagen beslutades att förhandlingarna om las, lagen om anställningsskydd, ska fortsätta.

Pontus Georgsson

Pappers vill ha en ”tredje väg” i las-förhandlingarna

Pappers planerar att säga nej till fortsatta förhandlingar om anställningstryggheten. I stället föreslår förbundet en ”tredje väg” – att föra in frågan i avtalsrörelsen.

Industriarbetsgivarna: Vi ska inte förhandla utifrån politikernas förslag

Mer fokus på kompetens än turordning. Det hoppas Industriarbetsgivarnas förhandlingschef Per Widolf blir resultatet när parterna de närmaste månaderna ska förhandla om anställningsskyddet.

Öppnare förhandlingar ska lösa vårens LO-kaos

En rejäl omstart, mer insyn och inflytande och några röda linjer som inte får korsas – så hoppas LO läka ihop sprickan som uppstått under diskussionerna om arbetsrätten.

Kom två minuter för sent – fick inte jobba kvar på Textilia

Nebije kom några minuter för sent vid två tillfällen. Det räckte för att inte få ett nytt kontrakt på Textilia i Rimbo. Där är en tredjedel av arbetsstyrkan visstidsanställd – en otrygghet som tär.