Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

”Petters och Saras död skapar inga rubriker”

21 maj, 2020

Skrivet av Pontus Georgsson

Pontus Georgsson
Pontus Georgsson är förbundsordförande för Pappers.

Krönika Pandemin har fått oss att verkligen bry oss om varandra. Bra! Samtidigt får det mig att tänka på en annan, ständigt bortglömd epidemi – drogdöden.

Covid-19 har varit här ett tag nu, och det är fortfarande högst osäkert när vi kan återgå till det sociala liv vi önskar. Nästan alla tänker på hur vi ska agera för att begränsa spridningen av smittan, och all den smärta och tragik den för med sig. Vi kan inte på långa vägar andas ut, men kanske ser vi nu en bra trend.

När epidemier härjar tar Sverige fram det bästa i vårt land gällande tydlighet, ansvar och målbilder. Vi engagerar, vi utreder, vi rekommenderar, vi spårar smitta, vi skyddar. Allt det där som måste göras för att få rätt nivå på kurvorna så sjukvården ska hinna med. Det är dagliga presskonferenser med alla inblandade, det är kritiska frågor från media. I tv-studior analyserar experter från alla håll och kanter. Bra!

Samtidigt finns epidemier som vi inte uppmärksammar. Jag kommer ihåg när Petter berättade för mig hur det började. Han var runt 13 år och det var mest en slump vilka han hängde med på rasterna. Att han träffade de där äldre killarna och för första gången rullade en spliff (marijuanacigarett). Sedan gick det fort och han tyckte det var häftigt, spännande och kul. Han blev snabbt en i gänget.

Sara berättade om missbruket i familjen och hur hon blev kär i en äldre kille som hon ville hjälpa. Han introducerade henne till drogerna. För henne gick det också fort.
Petters och Saras död skapade inte några rubriker. Kring missbruk finns många åsikter, men hur har vi det med smittspårning, kontroll och förebyggande arbete? Hur tänker vi kring smärta och tragik som följer i spåren?

Gällande Petter och Sara analyserades inte smittovägarna. Där mobiliserades inte samhället och krisberedskapen lyste med sin frånvaro. Inga ungdomar i riskgrupper hölls under ständig uppsikt. Möjligen skickades en polispatrull ut.
Kort sagt, knarket tycks inte vara en samhällelig fråga som rör oss alla.

Petter och Sara var unga människor. Och unga människor är vår framtid. Vi känner till drogernas epidemiska spridning. Varför mobiliserar vi inte mer? Frågan fastnar i tekniska återvändsgränder gällande vikten av personlig integritet, ersättningspreparat och andra mindre viktiga frågor. Samtidigt får knarket härja fritt.

Många har kunskap om vad som behöver göras men mobiliseringen uteblir. Tanken slår mig att det är anledningen till döden som är skillnaden. Ett samhälle där någon är mindre värd än en annan är inte tillräckligt bra.

Pappers ska i alla fall inte göra skillnad på människor. Allas lika värde är inte bara ord, det är något vi står för varje dag.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Pappers är kollektivet som skapar vinnare

Pappers är kollektivet som skapar vinnare

Tillsammans och med nytänkande tar vi oss an de utmaningar vi står inför, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Tack alla kämpar – vi behöver er

Tack alla kämpar – vi behöver er

Kraften i vår organisation har stegrats, fler och fler har fått veta vad Pappers gör och vad vi står för. Engagemanget från UNG 2020 finns med oss till efter coronakrisen, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Anständiga utnyttjar inte krisen

Det finns tyvärr företag som använder krisen för att trycka tillbaka facket. Som tur är ser vi också många exempel på där parterna i stället varit ödmjuka för situationen – och hittat bra lösningar, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Nu bygger vi ett ännu starkare fack

Det är många som redan är med i Pappers ute på bruken. Men för att säkra vår styrka i framtiden ska vi bli ännu fler. Är du med, skriver Pappers förbundsordförande Pontus Georgsson.

Smörgåsbordet är dukat, varsågoda!

Arbetsgivarna vill minska fackets inflytande över lönen, tiden och arbetsmiljön. Nu är det viktigt att vi håller ihop så vi får tyngd bakom våra krav, skriver Pappers förbundsordförande Pontus Georgsson.

Du har faktiskt rätt att åka till fjällen

Det är dags att ge individerna mer makt över arbetstiden. Och där kan du ge dig på att arbetsgivarna inte håller med.

Då och då blixtrar sorgen till

Saknaden när en kär har dött ser olika ut för alla människor. Men vi drabbas alla djupt. Pappers skyddsombud är hjältar som försöker förhindra att människor far illa på grund av sitt arbete, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Kvinnornas löner ökar för sakta

Lönerna i kvinno- och mansdominerade jobb måste värderas lika. Men det får inte innebära att vi ger avkall på våra krav mot att få större del av företagens vinster, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

”Ta hand om de nya på jobbet”

Jag är nyvald förbundsordförande, det är på riktigt, inte ens när jag nyper mig i armen försvinner det, skriver Pontus Georgsson, förbundsordförande för Pappers.

Tack, Svanskogs fackliga hjältar

En nedläggning drabbar både individen och hela orten. Det är fackets hjältar som kämpar, och särskilt hårt kan det vara på en liten avdelning, som Svanskogs, skriver Pontus Georgsson.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Vi måste ta till oss av kritiken, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson om den besvikelse på facket som anställda på Samhall gett uttryck för.

Skapa ett Samhallfack

Alltför många Samhallarbetare far illa. Det är en politisk skandal men också en facklig, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.