Industriarbetarnas tidning

Högt över jobbet

24 september, 2020

Skrivet av

Hobbypiloterna. När processteknikerna Patrik Carlsson och Erdin Caliskan får flyga tänker de inte på någonting annat. Kanske allra minst på tvätt- och blekeriavdelningen på Värö, där de annars arbetar.

Patrik Carlsson och Erdin Caliskan står utanför grindarna till halländska Värö, Södras jättelika komplex strax norr om Varberg. De berättar hur det är att jobba där inne. Men på grund av den pågående pandemin råder besöksförbud, och därför får DA inte se anläggningen på nära håll, inifrån.

Utsikt över bruket. Foto: Pontus Ohlin.

Men vi kan göra det från ovan. Femhundra meter upp i luften i alla fall. Ja, både Patrik och Erdin har nämligen flygcertifikat, och på bara någon kvarts bilavstånd härifrån – på gräsfältet vid Varbergs flygklubb – står en fyrsitsig liten Piper Cheroki Archer III och väntar på oss. 

Vädret i dag är idealiskt för flygning, förklarar Patrik entusiastiskt i bilen. God sikt, lätt vind och med endast lite harmlösa molntussar uppe på den klarblå himlen.
– Cumulusmoln. Platt undersida och bullig topp. Perfekt!

Jag försätter mig heller aldrig i situationer där jag riskerar att bli rädd.

Patrik Carlsson

Han kan det där med meteorologi, Patrik. Moln, vindar, temperatur, lufttryck. Liksom alla flygtermer, alla snajdiga ord som piloter använder. Han kan rent av rabbla dem i sömnen som det verkar, och så fort han vaknar kollar han också alltid vad det är för väder, hur det skulle vara att flyga. 
– Mina arbetskamrater är nog ganska trötta på mig, skrattar han.

– Men att flyga är min hobby och stora passion. Och väder är extremt viktigt att kunna om man ska flyga, eftersom de allra flesta flygolyckor är väderrelaterade. 

Så länge Patrik kan minnas har han varit intresserad av flygplan och velat flyga. Känna friheten där uppe, som han säger.
– Du är liksom helt fri där i lufthavet. Du kan flyga uppåt, nedåt, vänster, höger … Det är en fantastiskt skön känsla! 

Är du aldrig rädd?
– Nej, och jag försätter mig heller aldrig i situationer där jag riskerar att bli rädd. Jag planerar alltid mina flygningar väldigt noggrant. 

När Patrik var tretton år tog han sin första lektion i segelflyg och på den
vägen är det. I dag, tjugo år senare, är han ordförande i Varberg flygklubb och flyger cirka 100 timmar per år. Bland annat den där Pipern som han alltså snart ska gasa upp oss i luften med. 
– Vad man kan göra med ett sånt plan? Tja, antingen kan man flyga till Gotland och äta lunch. Eller så gör man som jag och Erdin. Till exempel att leta efter skogsbränder här över norra Halland och sedan hjälpa räddningstjänsten att ta sig dit på bästa sätt.

Sådana uppdrag utför Patrik och Erdin i egenskap av att de är medlemmar i Frivilliga Flygkåren, en organisation som vilar under Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, samt Försvarsmakten.
– Det gör vi helt ideellt. Men soppa och andra omkostnader står de för, så vid de tillfällena får vi i gengäld flyga gratis.

Annars är det väl en rätt så dyr hobby? 
– Det beror på. Jämför man med att klättra eller spela fotboll – ja, då är det ganska dyrt. Men om man jämför med att äga häst eller köra motocross, då är det faktiskt inte det.

Erdin Caliskan. Foto: Pontus Ohlin.

– Men den här sommaren har det inte varit så mycket bränder. Inte som 2018, då man kunde få flyga tre fyra gånger om dagen för att spana. 

Även Erdin har varit intresserad av flyg sedan barnsben, och för några år sedan började han själv lära sig att flyga. I början bestod lektionerna mest av teori,
berättar han, senare alltmer praktik.
I dag, vid 23 års ålder, har han dels ett segelflygcertifikat, dels ett så kallat LAPL-certifikat (Light Aircraft Pilot License).

– Jag vet faktiskt inte varför jag började, säger han. Jag såg det nog mest som en stor utmaning, tyckte att det verkade så kul och spännande. Det är en helt annan känsla än att sätta sig bakom ratten i en bil.

– Dessutom är det väldigt avkopplande att flyga. Ens tankar på allt annat försvinner på något sätt, eftersom man är tvungen att fokusera så mycket på planet och själva flygningen.

Det är en helt annan känsla än att sätta sig bakom ratten i en bil.

Erdin Caliskan

Klockan närmar sig fyra. När vi så småningom har klivit ombord på det lilla planet, spänt fast oss i stolarna och fått varsitt headset på skallen, går Patrik och Erdin tillsammans igenom en lång checklista och stämmer av med kontrollpanelens alla mätare, knappar och reglage.

Och sedan så – efter klartecken från en kontrollant på Landvetter – bär det äntligen av. Fot för fot, meter för meter, stiger vi och runt omkring oss breder åkrar, Varberg, byar, stränder och hela Kattegatt ut sig i eftermiddagssolen.

Patrik kör ett par varv runt Värö. Industrianläggningen vid Viskans utlopp som består av både ett sulfatmassabruk och ett sågverk, och som tillsammans sysselsätter omkring 600 personer – merparten på massabruket. 

Här, liksom på andra bruk, har man naturligtvis vidtagit vissa försiktighetsåtgärder som en följd av pandemin. Infört strängare hygienregler och stängt manöverrummen för yttre besök, bland annat.
– Man kanske isolerar sig lite mer, men annars har vi jobbat på som vanligt, säger Erdin. Jag har i alla fall inte märkt någon större skillnad.

Enligt Pappers avdelningsordförande Peter Tärnberg, som jag talade med ett par dagar tidigare, tycks verksamheten där nere på Södra Cell heller inte lidit någon ekonomisk skada under covid-19-tiden. Åtminstone inte hittills. Ingen anställd har vare sig varslats eller permitterats.

DA:s utsände Pontus Ohlin fick hänga med på en tur.

I början av coronan – när alla skulle bunkra toalettpapper – var det till och med extra tryck på försäljningen. I dag har den visserligen sjunkit något på grund av lägre massapriser, men Peter Tärnberg befarar ändå inte att några jobb är i fara. Tvärtom. Fabriken går fortfarande på plus och så sent som i juni fattade man till exempel beslut om att investera ytterligare 650 miljoner kronor i den, vilket tyder på en viss framtidsoptimism. 

Men jobbet på Värö – någon halvkilometer nedanför oss – är inget som skiftarbetarna Patrik och Erdin tänker särskilt mycket på just nu. De tänker på flygningen. Att den ska bli så bra, kul och säker som möjligt.

Och båda säger att de önskar att de kunde leva på detta, på sin hobby. Att arbeta som piloter. Men Patrik har ett medfött hjärtfel och får inte.
– Men jag är nöjd med livet. Jag brukar säga att jag jobbar heltid på bruket och halvtid på flygklubben.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Kampen för liv

Kampen för liv

Bildreportage Nora Lorek och Maria Loewen skildrar barnmorskornas arbete i Bangladesh. Mödradödligheten i Bangladesh har legat på skyhöga siffror, men i och med satsningar från världssamfundet och politiken har fler liv kunnat räddas. Barnmorskor utbildas och sprids över landet. I byar, storstäder och i världens största flyktingläger Kutupalong utför ambitiösa barnmorskor en intensiv kamp för […]

Här sköljs oron bort

Här sköljs oron bort

Rädslan för att bli uppsagd. Coronapandemin. Den grå vardagen. Alla tankar på sådant löses upp och försvinner så fort Roger Broman kliver ner i det iskalla vattnet.

”Älskade mamma kallar jag den”

”Älskade mamma kallar jag den”

Pappersarbetaren Rainer Paakinen fortsätter teckna, ge ut böcker, och har tagit sitt livs första högskolepoäng.

Inför återvinningen är vi alla lika

Inför återvinningen är vi alla lika

I sin första seriebok skildrar Ulrika Linder en arbetsplats som är som samhället är mest – men ändå inte.

Far och son tog svart bälte ihop

Far och son tog svart bälte ihop

Pappersarbetaren Stefan Ekdahl och hans pappa Rolf har tagit svart bälte i karate tillsammans.

Kylig spänning på hemmaplan

Kylig spänning på hemmaplan

DA:s deckarexpert Lennart Lund tipsar om snörika platser för den som inte tar sig hemifrån.

Störst kom först

Störst kom först

Ingen jul utan peppar i kaka.
Men vilken är bäst om man får välja och vraka?
DA lät fyra metallare i Avesta smaka.

En djungel där ute

En djungel där ute

Fotografen Helge Skodvin hittar oäkta djur mitt ibland oss.

Det sista proffset

Det sista proffset

Johan Thorslund är Sveriges enda tunnbindarmästare.

När världen stängde

När världen stängde

Fotografen Joakim Eneroth betraktar coronakrisen på sitt eget vis.

Sjuka Samhall

Otryggt att jobba helg med hjärtfel

Otryggt att jobba helg med hjärtfel

Per har ett medfött hjärtfel. I åtta år har han försökt få Samhall att satsa på att utbilda de anställda i hjärt- och lungräddning.

Samhall i Umeå:  Vi följer Folkhälso­myndighetens riktlinjer

Samhall i Umeå: Vi följer Folkhälso­myndighetens riktlinjer

Andreas Zittra, områdeschef och affärschef på Samhall i Umeå, svarar på kritiken om bristande skyddsutrustning och utbildning för de anställda.

Dagens Arbete granskar Samhall

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Larmade om brister – ärendet lades ner

Larmade om brister – ärendet lades ner

Richard Fredriksson slog slår larm om arbetsmiljön på Samhall redan i april 2020. Åtta månader senare lades ärendet ner.

Hon städar äldreboenden utan skydd

Hon städar äldreboenden utan skydd

Lulu städar flera olika äldreboenden. Utan skydd. Hon är orolig både för den egna hälsan och för att smitta de gamla.

Nettan: Vi väntar fortfarande på riktiga masker

Nettan: Vi väntar fortfarande på riktiga masker

Nettan städar i polishuset, men får bara ett visir som skydd. ”Vi städar ju med vatten. Det stänker”, säger hon. Som skyddsombud känner hon sig motarbetad av företaget när hon påpekar brister.

Får inte desinficera bilarna – ”ratten torkar ut”

Får inte desinficera bilarna – ”ratten torkar ut”

Samhalls bilar får under pandemin inte rengöras med något annat än en fuktad trasa. Medel förstör interiören.

Samhall i Sörmland: Vi har gjort så mycket vi kan

Samhall i Sörmland: Vi har gjort så mycket vi kan

Anställda på Samhall i Sörmland kritiserar att de skickats ut under coronapandemin utan rätt skyddsutrustning. Fredrik Nilsson, distriktschef Sörmland/Gotland, svarar.

Samhall har städat bort sin själ

Samhall har städat bort sin själ

Människovärdet offras på vinstmaximeringens altare, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.