Industriarbetarnas tidning

Högt över jobbet

24 september, 2020

Skrivet av

Hobbypiloterna. När processteknikerna Patrik Carlsson och Erdin Caliskan får flyga tänker de inte på någonting annat. Kanske allra minst på tvätt- och blekeriavdelningen på Värö, där de annars arbetar.

Patrik Carlsson och Erdin Caliskan står utanför grindarna till halländska Värö, Södras jättelika komplex strax norr om Varberg. De berättar hur det är att jobba där inne. Men på grund av den pågående pandemin råder besöksförbud, och därför får DA inte se anläggningen på nära håll, inifrån.

Utsikt över bruket. Foto: Pontus Ohlin.

Men vi kan göra det från ovan. Femhundra meter upp i luften i alla fall. Ja, både Patrik och Erdin har nämligen flygcertifikat, och på bara någon kvarts bilavstånd härifrån – på gräsfältet vid Varbergs flygklubb – står en fyrsitsig liten Piper Cheroki Archer III och väntar på oss. 

Vädret i dag är idealiskt för flygning, förklarar Patrik entusiastiskt i bilen. God sikt, lätt vind och med endast lite harmlösa molntussar uppe på den klarblå himlen.
– Cumulusmoln. Platt undersida och bullig topp. Perfekt!

Jag försätter mig heller aldrig i situationer där jag riskerar att bli rädd.

Patrik Carlsson

Han kan det där med meteorologi, Patrik. Moln, vindar, temperatur, lufttryck. Liksom alla flygtermer, alla snajdiga ord som piloter använder. Han kan rent av rabbla dem i sömnen som det verkar, och så fort han vaknar kollar han också alltid vad det är för väder, hur det skulle vara att flyga. 
– Mina arbetskamrater är nog ganska trötta på mig, skrattar han.

– Men att flyga är min hobby och stora passion. Och väder är extremt viktigt att kunna om man ska flyga, eftersom de allra flesta flygolyckor är väderrelaterade. 

Så länge Patrik kan minnas har han varit intresserad av flygplan och velat flyga. Känna friheten där uppe, som han säger.
– Du är liksom helt fri där i lufthavet. Du kan flyga uppåt, nedåt, vänster, höger … Det är en fantastiskt skön känsla! 

Är du aldrig rädd?
– Nej, och jag försätter mig heller aldrig i situationer där jag riskerar att bli rädd. Jag planerar alltid mina flygningar väldigt noggrant. 

När Patrik var tretton år tog han sin första lektion i segelflyg och på den
vägen är det. I dag, tjugo år senare, är han ordförande i Varberg flygklubb och flyger cirka 100 timmar per år. Bland annat den där Pipern som han alltså snart ska gasa upp oss i luften med. 
– Vad man kan göra med ett sånt plan? Tja, antingen kan man flyga till Gotland och äta lunch. Eller så gör man som jag och Erdin. Till exempel att leta efter skogsbränder här över norra Halland och sedan hjälpa räddningstjänsten att ta sig dit på bästa sätt.

Sådana uppdrag utför Patrik och Erdin i egenskap av att de är medlemmar i Frivilliga Flygkåren, en organisation som vilar under Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, samt Försvarsmakten.
– Det gör vi helt ideellt. Men soppa och andra omkostnader står de för, så vid de tillfällena får vi i gengäld flyga gratis.

Annars är det väl en rätt så dyr hobby? 
– Det beror på. Jämför man med att klättra eller spela fotboll – ja, då är det ganska dyrt. Men om man jämför med att äga häst eller köra motocross, då är det faktiskt inte det.

Erdin Caliskan. Foto: Pontus Ohlin.

– Men den här sommaren har det inte varit så mycket bränder. Inte som 2018, då man kunde få flyga tre fyra gånger om dagen för att spana. 

Även Erdin har varit intresserad av flyg sedan barnsben, och för några år sedan började han själv lära sig att flyga. I början bestod lektionerna mest av teori,
berättar han, senare alltmer praktik.
I dag, vid 23 års ålder, har han dels ett segelflygcertifikat, dels ett så kallat LAPL-certifikat (Light Aircraft Pilot License).

– Jag vet faktiskt inte varför jag började, säger han. Jag såg det nog mest som en stor utmaning, tyckte att det verkade så kul och spännande. Det är en helt annan känsla än att sätta sig bakom ratten i en bil.

– Dessutom är det väldigt avkopplande att flyga. Ens tankar på allt annat försvinner på något sätt, eftersom man är tvungen att fokusera så mycket på planet och själva flygningen.

Det är en helt annan känsla än att sätta sig bakom ratten i en bil.

Erdin Caliskan

Klockan närmar sig fyra. När vi så småningom har klivit ombord på det lilla planet, spänt fast oss i stolarna och fått varsitt headset på skallen, går Patrik och Erdin tillsammans igenom en lång checklista och stämmer av med kontrollpanelens alla mätare, knappar och reglage.

Och sedan så – efter klartecken från en kontrollant på Landvetter – bär det äntligen av. Fot för fot, meter för meter, stiger vi och runt omkring oss breder åkrar, Varberg, byar, stränder och hela Kattegatt ut sig i eftermiddagssolen.

Patrik kör ett par varv runt Värö. Industrianläggningen vid Viskans utlopp som består av både ett sulfatmassabruk och ett sågverk, och som tillsammans sysselsätter omkring 600 personer – merparten på massabruket. 

Här, liksom på andra bruk, har man naturligtvis vidtagit vissa försiktighetsåtgärder som en följd av pandemin. Infört strängare hygienregler och stängt manöverrummen för yttre besök, bland annat.
– Man kanske isolerar sig lite mer, men annars har vi jobbat på som vanligt, säger Erdin. Jag har i alla fall inte märkt någon större skillnad.

Enligt Pappers avdelningsordförande Peter Tärnberg, som jag talade med ett par dagar tidigare, tycks verksamheten där nere på Södra Cell heller inte lidit någon ekonomisk skada under covid-19-tiden. Åtminstone inte hittills. Ingen anställd har vare sig varslats eller permitterats.

DA:s utsände Pontus Ohlin fick hänga med på en tur.

I början av coronan – när alla skulle bunkra toalettpapper – var det till och med extra tryck på försäljningen. I dag har den visserligen sjunkit något på grund av lägre massapriser, men Peter Tärnberg befarar ändå inte att några jobb är i fara. Tvärtom. Fabriken går fortfarande på plus och så sent som i juni fattade man till exempel beslut om att investera ytterligare 650 miljoner kronor i den, vilket tyder på en viss framtidsoptimism. 

Men jobbet på Värö – någon halvkilometer nedanför oss – är inget som skiftarbetarna Patrik och Erdin tänker särskilt mycket på just nu. De tänker på flygningen. Att den ska bli så bra, kul och säker som möjligt.

Och båda säger att de önskar att de kunde leva på detta, på sin hobby. Att arbeta som piloter. Men Patrik har ett medfött hjärtfel och får inte.
– Men jag är nöjd med livet. Jag brukar säga att jag jobbar heltid på bruket och halvtid på flygklubben.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

”Klart man vill ha mer”

”Klart man vill ha mer”

Hur mycket mer i lön blir det nästa år? Det är förstås omöjligt att svara på. Men nu ska detta och mycket annat stötas och blötas en lång tid framöver.

”Jakt är som semester för mig”

”Jakt är som semester för mig”

Till vardags jobbar Claes Werninger som processoperatör på massabruket i Vaggeryd. På fritiden jagar han och tävlar i prickskytte.

Första kvinnan på gjuteriet

Första kvinnan på gjuteriet

1960-talet hade precis börjat när småbarnsmamman Anna-Lisa Misker klev in på Pentaverken i Skövde. ”Jobba på fabrik fanns inte på min karta”, berättar hon. Men hon blev kvar i 32 år.

Jan har hittat sitt eget sound

Jan har hittat sitt eget sound

Jazz är skapande i stunden. Och när man improviserar är det nästan terapeutiskt. Dagens Arbete har träffat saxofonisten och pappersarbetaren Jan Ottosson.

Udden sitter i detaljerna

Udden sitter i detaljerna

Satirtecknaren Julie Leonardsson tilldelas årets EWK-pris. I snart 50 år har han häcklat makten med sina vassa och innehållsrika bilder. Och den som tittar noga får sin belöning i skratt.

Bara First Aid Kit förstår amerikansk country

Bara First Aid Kit förstår amerikansk country

Vad konstiga ni är som lyssnar på musik från 1920-­talet, sa kompisarna till Klara och Johanna Söderberg. De brydde sig inte. First Aid Kit visste redan då var de har sina rötter. Här kan du lyssna på de som gick före!

”Det är kul att lösa svåra situationer”

”Det är kul att lösa svåra situationer”

Till vardags jobbar Sara Wiinikka som ombudsman på Pappers. På fritiden är hon fotbollsdomare i högsta division – damallsvenskan.

Året i samebyn

Året i samebyn

De här bilderna är tagna under ett år i Unna tjerusj, tidigare Sörkaitums sameby.

Nu berättas festivalkulturens historia

Nu berättas festivalkulturens historia

Sommar, sol och musikfestival. För tusentals svenskar är det en självklar kombination. Men festivalkulturens historia har tidigare varit oberättad. Det var innan industriarbetaren Roger Skoog gick på sitt tio år långa skift i musikhistoriens tjänst.

”För mitt brödjobb var det förödande”

”För mitt brödjobb var det förödande”

2021 berättade vi om Ulrika Linder som skildrade sin arbetsplats i boken Återvinningscentralen. Den uppskattades mer av läsarna än av arbetsgivaren.

Avtal 2023

GS säger ja till avtalskrav

GS säger ja till avtalskrav

GS ställer sig bakom de framlagda kraven inför kommande avtalsrörelse.

IF Metalls avtalsråd sa ja till plattformen

IF Metalls avtalsråd sa ja till plattformen

Många tyckte att avtalskraven var för låga men IF Metalls avtalsråd röstade ändå ja till att vara med i Facken inom industrins och LO:s plattformar. 

Intern kritik i IF Metall: Fick veta budet för sent

Intern kritik i IF Metall: Fick veta budet för sent

Många förtroendevalda blev tagna på sängen av fackens bud på 4,4 procent. Lars Ask, klubbordförande på Volvos Verkstadsklubb i Skövde, tycker att de borde fått veta budet i förväg.

”Nu tar vi lönekampen till IF Metalls kongress”

”Nu tar vi lönekampen till IF Metalls kongress”

Vi gick ner i lön vid krisen 2008, och lät oss permitteras under pandemin, samtidigt som företagen tog ut jättevinster. Vi måste visa ledamöterna på IF Metalls kongress att vi inte tänker nöja oss med luft i plånboken, skriver IF Metall-medlemmen Andreas Köhler.

Arbetsgivarna: Kraven är för höga

Arbetsgivarna: Kraven är för höga

Varken Industriarbetsgivarna eller Trä- och möbelföretagen tycker att Facken inom industrins lönekrav är rimliga. ”Vi betraktar världen ur olika perspektiv.”

Facken inom industrins avtalskrav: 4,4 procent

Facken inom industrins avtalskrav: 4,4 procent

Ett ettårigt avtal med löneökningar på 4,4 procent. Mer till de med lägst löner, och ytterligare avsättningar till flexpension. Det föreslår Facken inom industrin ska vara kraven i avtalsrörelsen.

Samordning inför avtalsrörelsen – här är LO:s krav

Samordning inför avtalsrörelsen – här är LO:s krav

LO har presenterat ett ”första steg” till samordning, som bland annat innehåller en satsning på lägstalönerna. De ska öka mer än andra löner.

Vilse i avtalsspråket?

Vilse i avtalsspråket?

Dagens Arbete hjälper dig att förstå de vanligaste orden som har med dina villkor att göra.