Varsel Josefine Hellström gör snart sin sista arbetsdag på möbelföretaget Kinnarps. Efter en vår med restriktioner och minskad efterfrågan ökade varslen kraftigt inom industrin.
Maskinoperatören Josefine Hellström hade precis kommit till jobbet när hon kallades till ett möte. Det var tidig sommar, semestern var bara ett par veckor bort.
Många förstod att något var på gång. Under våren hade Kinnarps permitterat personal för att möta den minskade efterfrågan. Efter att coronaviruset lamslagit världen och anställda på företag runt om i Sverige och Europa skickats hem, blev det svårare för Kinnarps att sälja möbler i samma utsträckning som tidigare.
109 sägs upp
Kinnarps tillverkar möbler och levererar ”inredningslösningar” för kontor, skola och vård och omsorg.
Den 1 juni varslades 109 anställda – 30 tjänstemän och 79 arbetare – fördelat på tre orter.
På mötet fick Josefine Hellström höra att företaget varslat över hundra personer i hela koncernen, både tjänstemän och arbetare. Här på orten Kinnarp – där hon själv arbetar och där den mesta av tillverkningen sker – varslades 49 anställda i produktionen.
Det var en chock. Jag hade hoppats på att de inte skulle säga upp så många.
– Jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig av framtiden, säger hon.
I mitten av augusti sitter Josefine Hellström i ett konferensrum bredvid lunchrestaurangen.
– Jag vet inte om jag får något jobb över huvud taget längre fram, i och med att läget är som det är.
Josefine Hellström, 29 år, uppsagd:
”Jag ska försöka hitta ett nytt jobb så fort som möjligt, det är planen. Jag kanske får byta bransch igen,
hitta på något annat? Men jag hoppas så klart att det vänder och att jag får komma tillbaka.” Foto: Anna Sigge
Hennes arbetsplats vid maskinlinan ligger en bit bort, innanför grindarna på andra sidan parkeringen. Jag och fotografen ville egentligen träffa henne där, men företaget sade nej.
De tillåter inte att vi besöker produktionsanläggningen. Vi får inte heller gå innanför grindarna, eller fotografera genom ett fönster.
– Allt är strängt förbjudet, säger företagets presskontakt som sitter och väntar utanför konferensrummet.
Först får vi inget svar på varför, men i ett senare mejl hänvisar hon till extra säkerhetsåtgärder med anledning av coronaviruset.
11Oskar Åkesson, 21 år, uppsagd: ”När de gick ut med varslet gjorde jag mig förberedd. Jag tänkte på hur länge jag har varit här och på hur många de hade varslat. Sedan tänkte jag att det blir ett positivt besked om jag inte är en av dem som sägs upp. Jag var inställd på att bli det, om man säger så. Foto: Anna Sigge
Victor Böröcz, 25 år, uppsagd:
”Klart att jag tyckte det var tråkigt, men jag blev inte förvånad med tanke på situationen. Jag har inte så ont av det, det mesta löser sig. Det är ingen idé att gå och deppa ner sig. Vill man ha ett jobb finns det jobb, men man kan så klart inte vara för kräsen.” Foto: Anna Sigge
Rikard Gustafsson, 35 år, uppsagd:
”Jag tänkte inte så mycket alls, det var bara ’jaha’. Kanske var jag lite beredd på det? Sedan kom stressen. Folk frågar: ’Har du sökt något än?’. Men jag brukar alltid tänka att det ordnar sig – och kanske har det redan gjort det? Jag ser ljust på framtiden.” Foto: Anna Sigge
Josefine Hellström samlar tankarna. Den sista september är hennes sista arbetsdag. Någon vecka efter att företaget hade lagt varslet, fick hon veta att hon var en av dem som sägs upp.
– Det var en chock. Jag hade hoppats på att de inte skulle säga upp så många. ”Vad ska jag göra nu?” Jag tänkte flera steg framåt, säger hon.
Hon är 29 år. Hennes tredje år på företaget blir hennes sista. Här, liksom på många andra arbetsplatser, drabbar neddragningarna framför allt unga. De har inte hunnit arbeta mer än ett par år, och i en del fall börjat som bemanningsanställda. När las-listan fastställs står deras namn ofta långt ner.
– Det var mycket prat på jobbet efteråt. Stämningen var dämpad. Vi som får gå var ledsna, och de som får vara kvar kände att det skulle bli tomt efter oss.
Matilda Jönsson, 25 år, uppsagd:
”Jag ser ändå ljust på framtiden. Just nu kan det vara svårt att
hitta ett jobb, men jag har tidigare erfarenhet och är inte kräsen.
De jobb som erbjuds får duga så länge. Det löser sig, jag har aldrig haft problem med att hitta ett jobb – det gäller bara att ligga i.” Foto: Anna Sigge
Sedan den 1 mars har nästan 95 000 svenskar varslats om uppsägning, det visar siffror från Arbetsförmedlingen i augusti. Hotell, restaurang och resenäringen tog den första smällen. Restriktioner världen över satte globala värdekedjor ur spel och efterfrågan på industrins produkter sjönk i många fall drastiskt.
– Vi såg en tydlig nedgång i order från april och framåt, säger Kinnarps vd Robert Petersson.
Snart kändes virusets konsekvenser på hela arbetsmarknaden, och i maj och juni var det tillverkningsindustrin som varslade allra flest. I mitten av augusti var arbetslösheten i Sverige 9,2 procent.
– Vi trodde att man skulle klara krisen genom att nyttja permitteringar, eller vi hoppades på det. Men när företaget såg att det inte blev någon snabb förbättring lade de varslet, säger Carina Linnarsson, vice ordförande i lokala GS-fackklubben.
Också Robert Petersson hade hoppats att det skulle räcka att permittera personalen. Men när nedgången i order inte vände och han förstod att krisen skulle bli långvarig, blev de tvungna att lägga varslet den 1 juni.
– En uppsägningsprocess är en svår situation och det är viktigt att göra det med respekt för alla inblandade, säger han.
Hanna Brinley, 28 år, uppsagd:
”Alltså – det var ju tungt. Och det är inte lätt nu heller. Men det var jobbigare i början, att få veta att jag var en av dem som får gå. Jag har nog bearbetat det på semestern och försökt att inte fundera så mycket. Tagit en dag i taget.” Foto: Anna Sigge
Förhandlingarna mellan arbetsgivaren och den lokala fackklubben gick undan. Efter en inledande förhandling gick klubben igenom och säkerställde las-listan – omkring 400 personer arbetade i produktionen. Arbetsgivaren hade varslat 49 arbetare i Kinnarp, och så många sades också upp någon vecka senare.
– Varslet kom tätt inpå semestern. Därför ville vi få färdigt förhandlingarna snabbt, så att alla fick besked innan ledigheten, säger fackklubbens ordförande Henrik Brolin.
Josefine Hellström reser sig från stolen på andra sidan bordet. Under de kommande timmarna sätter sig andra här i konferensrummet och berättar vad de har tänkt och känt efter att de fått beskedet att de inte får jobba kvar.
Några tar det med jämnmod – de tänker att det löser sig – andra kan fortfarande känna oro och osäkerhet inför framtiden.
Visst, att bli uppsagd är en sak, men just nu? Mitt under en kris som slår vilt omkring sig och som ingen ännu kan se slutet på.
Några av dem har redan börjat söka andra arbeten, gärna inom industrin – alla har trivts med jobbet här på Kinnarps – men också inom andra branscher. I kristider måste de leta brett, detta är fel tid att vara kräsen.
– Man är inte ensam om att söka jobb precis, säger Hanna Brinley.
Andra har avvaktat med jobbsökandet, njutit av den semester som de trots allt har haft och tänkt att det kanske vänder igen? I så fall har de ju rätt till återanställning.
”Vi trodde att man skulle klara krisen genom att nyttja permitteringar”, säger Carina Linnarsson, vice klubbordförande. Foto: Anna Sigge
Matilda Jönsson är den sista som besöker konferensrummet. Hon är 25 år och har arbetat drygt två år som montör på bordsmonteringen.
– Det var väl väntat? säger hon om uppsägningarna.
Och så förklarar hon:
– Jag visste redan att jag var i riskzonen, det hängde bara på hur många som skulle få lämna. ”Tråkigt”, tänkte jag när jag fick beskedet. Men jag är inte den enda drabbade, det händer i hela Sverige och i hela världen.
Så går ett varsel till
Företaget informerar facket om varslet och anmäler det till Arbetsförmedlingen. Det ska framgå varför neddragningen görs, när den är planerad och hur många som omfattas.
Innan varslet leder till uppsägningar, måste arbetsgivaren förhandla med den lokala fackklubben, enligt MBL, medbestämmandelagen. Förhandlingen kan, till exempel, leda till att uppsägningarna blir färre än tänkt.
I nästa steg förhandlar fack och arbetsgivare om vilka som ska sägas upp. Oftast handlar det om att enas om den så kallade ”las-listan”. Enligt las, lagen om anställningsskydd, blir den som är sist anställd uppsagd först. Men om företaget har kollektivavtal kan undantag göras från las-listan.
När arbetsgivare och fack är överens om vilka som sägs upp, ska arbetsgivaren informera dem personligen och skriftligt. Uppsägningstiden räknas från och med att uppsägningsbeskedet har överlämnats.
Du kan bli återanställd
Om du har blivit uppsagd på grund av arbetsbrist kan du ha så kallad företrädesrätt till återanställning. Det gäller under uppsägningstiden och nio månader efteråt. Du måste däremot:
Ha varit anställd hos arbetsgivaren sammanlagt mer än tolv månader de senaste tre åren. Alternativt säsongsanställd sex månader under de senaste två åren. Ha tillräckliga kvalifikationer för det utannonserade arbetet.
Anmäla företrädesrätt. Ofta informerar arbetsgivaren hur du gör det – om inte kan du själv skriva till arbetsgivaren och anmäla företrädesrätt.
Så klarar du ekonomin
Skriv in dig hos Arbetsförmedlingen redan första dagen du blir arbetslös, efter att varsel- och uppsägningstiden har löpt ut. Då kan du ansöka om a-kassa omedelbart och behåller din SGI, sjukpenninggrundande inkomst.
Om du omfattas av ett kollektivavtal mellan Svenskt Näringsliv och LO eller ett mellan KFO och LO har din arbetsgivare normalt en AGB-försäkring. Den ger dig rätt till ersättning om du har fyllt 40 år och varit anställd minst 50 månader under en femårsperiod. Afa försäkringar betalar i så fall ut ett engångsbelopp när din anställning har upphört.
Du som är medlem i facket omfattas av en inkomstförsäkring. Beroende på vad du har haft i lön kan det betyda att du får ytterligare ersättning utöver a-kassan.