Låglöne­satsningen kan bli stridsfråga

Det kan återigen bli strid om låglönesatsningen i efterdyningarna till årets avtalsrörelse.
Inkomster under 26 100 i månaden ska ge kompensation – men parterna är oense om var pengarna ska tas.

Facken är ordentligt nöjda med att få med att få igenom den låglönesatsning som de krävt.
– Den satt långt inne, säger IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

Låglönesatsningen går ut på att de som tjänar under 26 100 i månaden ska räknas som om de tjänar 26 100 när man beräknar vilket påslag de ska ha. Eftersom påslaget räknas i procent kommer de därmed bidra mer till potten.

Kravet var gemensamt för hela LO, och backades upp av tjänstemannafacken i förhandlingarna, även fast det inte rör dem. Kraven tycks ha varit med in i det sista i förhandlingarna.

– Vi sa, det blir ingenting om det inte är med. Nu är det en etablerad form och och det var viktigt att få med det en gång till.

På IF Metalls områden finns det vissa grupper som berörs, som till exempel tvätt, och en del anställda på teknikavtalet, medan det inom GS knappt finns några.

– Men för solidariteten inom LO var det viktigt att vi lyckades hålla i det. Det blir enklare för dem som kommer efter, säger GS förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

Förra avtalsrörelsen 2017 fick facket igenom en liknande konstruktion. Då blev det ordentlig strid om hur låglönesatsningen skulle beräknas för avtal utanför industrin. Vilket var märket egentligen?

För de som har mest att tjäna på låglönesatsningen finns inte i industrin utan i låglönebranscher som till exempel hotell och restaurang. Enligt facken ska de ha löneökningar enligt värdet på märket, och utöver det extra pengar till dem som tjänar under 26 100.

– Märket är 5,4 procent, plus låglönesatsning, det är vi tydliga med, annars är det ingen mening, säger Per-Olof Sjöö.

Men arbetsgivarna håller inte med. Industriarbetsgivarnas vd Per Hidesten menar att märket på 5,4 procent inkluderar låglönesatsningen. Kompensationen till de lägst betalda tas från allas gemensamma löneutrymme.

– Det är vår bestämda uppfattning. Det är samma märke som gäller alla.

Arbetsgivarorganisationer som Almega hävdade att låglönesatsningen skulle inkluderas i märket. Facken var dock beredda att ta strid för att det skulle räknas utöver märket och flera varsel lades. Till slut blev lösningen ungefär som facken krävde.

Anna Julius