Bortstädad: Mannen som försvann
Han kom från Mongoliet, skadades allvarligt. Och försvann från landet. Han är bara en av många som mist eller nästan mist sitt liv i Sveriges nya laglösa arbetsliv.
Svidande kritik – nu måste regeringen agera
15 december, 2020
Skrivet av Elinor Torp
Perspektiv Riksrevisionen kommer till samma slutsats som vi gjort i granskningen av skuggsamhället: alldeles för lite görs mot exploateringen av arbetskraft, skriver Dagens Arbetes arbetsmiljöreporter Elinor Torp.
Regeringen får bakläxa. Liksom myndigheterna. Nu landar Riksrevisionen i samma slutsats som jag gjort i granskningarna av skuggsamhället i Dagens Arbete och i boken Vi, skuggorna. Alldeles för lite görs mot exploateringen av arbetskraft i Sverige. Myndigheterna famlar. Regeringen är otydlig. Riksrevisionen skriver i rapporten som släpps i dag den 15 december 2020 att statens insatser mot arbetskraftsexploatering har brister i alla delar. Framför allt beror bristerna på att regeringen varken har gett myndigheterna mandat eller tydliga uppdrag för att motverka arbetskraftsexploateringen.
Riksrevisionen
har granskat statens insatser mot arbetskraftsexploatering.
Människoexploatering
Den som utnyttjar en person i tvångsarbete, arbete under uppenbart orimliga villkor eller tiggeri, döms för människoexploatering. Straffet är fängelse i högst fyra år.
– Ett grundläggande problem är att ingen myndighet har överblick över vilka som drabbas och hur många de är. Utan kunskap är det svårt för regering och myndigheter att utforma effektiva insatser, säger riksrevisor Helena Lindberg.
Riksrevisionen konstaterar även att det befintliga regelverket ger för dåligt, eller inget skydd alls, mot exploateringen.
”Det är inte förbjudet för en arbetsgivare att ta betalt för en anställning, kräva tillbaka lön av en anställd eller att låta anställda bo under dåliga förhållanden”, skriver Riksrevisionen.
Inte heller får de utsatta människorna hjälp. Polisen träffar dem vid kontroller av arbetstillstånd men lämnar i stort sett aldrig ärendena vidare för utredning om människohandel. Ingenting händer. Ärendena avskrivs innan de ens hunnit bli ärenden. Och utnyttjandet fortsätter som ni kunnat läsa om här i Dagens Arbete där människorna med egna ord berättar om hur det är att hamna i klorna på oseriösa eller rent kriminella arbetsgivare.
Inte heller får de utsatta människorna hjälp. Polisen träffar dem vid kontroller av arbetstillstånd men lämnar i stort sett aldrig ärendena vidare för utredning om människohandel. Ingenting händer.
”Framför allt är det utländska personer som drabbas av till exempel oskäligt låg lön, mycket långa arbetsdagar, farlig arbetsmiljö eller dåliga boendeförhållanden. Dessutom göder det annan kriminalitet, och kan leda till att seriösa företagare slås ut av att konkurrensen snedvrids”, skriver Riksrevisionen.
Här kan ni läsa om Anto – arbetsgivaren som ville göra rätt. Hans företag konkurrerades ut av kriminella och domstolen gjorde inte mycket för att driva in pengarna. Istället gick tiden och Anto blev skuldsatt upp över öronen. Återigen. Arbetslivets kriminella kommer undan. Och kan fortsätta som förut.
Sommaren 2018 skärptes lagstiftningen. Nu krävdes det inte längre bevis för människohandel. Alltså att arbetsgivaren tar passen eller låser in sin arbetskraft. Nu kunde kriminella arbetsgivare straffas för ”arbete under uppenbart orimliga villkor”.
Människoexploatering blev en ny term.
Men.
Inte heller detta har lett till särskilt mycket, konstaterar Riksrevisionen:
– Det är få ärenden som leder till åtal, och det finns sammanlagt bara tre fällande domar de senaste femton åren. Risken att dömas är näst intill obefintlig, säger Yvonne Thorsén, projektledare för granskningen.
