Här sköljs oron bort

25 februari, 2021

~~Bästa kicken.~~ Rädslan för att bli uppsagd. Coronapandemin. Den grå vardagen. Alla tankar på sådant löses upp och försvinner så fort Roger Broman kliver ner i det iskalla vattnet.

Hylte, på gränsen mellan Småland och Halland, en gråblek morgon mitt i vintern. Vattenståndet i den här delen av Nissan är normalt för årstiden, en dryg halvmeter bara. Men åns botten är stenig och hal och strömmen kall, hård och förrädisk. Skummet yr. Ett litet snedsteg bland de vita gässen där ute och man skulle lätt tappa balansen.

Men han vet vad han gör, Roger Broman. I ett tiotal år har han badat här intill sin strandtomt vid Nissan – oavsett väder och årstid – och vet således var han ska stoppa ner fötterna. Dessutom har han ett spännband att hålla fast sig i, ifall han skulle halka och tappa fotfästet.

Skorna som han bär, ett par slitna gamla gympaskor, har han främst för att dämpa kylan, förklarar han innan han i nästa andetag helt frivilligt vadar ut i denna kyla och sedan lägger sig på rygg och låter vattnet skölja över honom från topp till tå.

Monica Carlsson och Roger Broman vinterbadar sällan tillsammans. Däremot pratar de mycket om det när de arbetar i kontrollrummet. Foto: Anna Björkegren

Fyra, fem grader, max. Ungefär som i luften. Efter några minuters plaskande och frustande står han uppe på stranden igen. Glad, nöjd och blöt och med en badhandduk om axlarna.

– Så där ja, märkvärdigare än så är det inte!

140 varslades

Hylte bruk ägs av Stora Enso och tillverkar främst tidningspapper.
Det är kommunens största privata
arbetsgivare.

Bruket grundades 1907 och har på senare år haft en årlig kapacitet på cirka 450 000 ton tidningspapper.

I september 2020 kom beskedet att Pappersmaskin 3 och hela returpappersanläggningen ska stängas. 140 av brukets 430 anställda varslades om uppsägning.

Fryser du inte?

– Näe … Jo, visst blir man kall i vattnet efter en stund, framför allt i fötterna. Men samtidigt piggnar man ju verkligen till efter ett dopp, och nu på land fryser jag inte ett dugg. Känslan efteråt är helt fantastisk!

De brukar säga så, vinterbadarna, och som också sägs ha blivit allt fler i landet på senare år. Att det är den där känslan efteråt som känns så bra, så skön, så eftersträvansvärd. Forskare som har undersökt hälsoeffekterna av vinterbadandet menar också att det medför andra positiva saker. Som förbättrad blodcirkulation och minskad stress, till exempel.

– Det är inte sånt som jag tänker på, utan jag tänker mest på hur skönt det känns. Efteråt. Det är ungefär som när man springer, styrketränar eller motionerar på andra sätt. Att det kan kännas jobbigt under tiden man gör det, men jäkligt skönt efteråt. Och det är därför jag gör det.

Vad tänker du på medan du är i vattnet?

– Så här på vintern försöker jag bara koncentrera mig och andas lugnt. Då tänker jag inte på någonting annat.

Nej, då tänker Roger Broman vare sig på den grå vardagen, pandemin vi levt och lever i, eller på framtiden. Hans egen framtid på jobbet, på bruket i Hylte. På Stora Enso. I det jättelika komplex som breder ut sig mitt i samhället, och som skymtar fram här bakom trädtopparna och som samma å rinner igenom någon kilometer härifrån. Nedströms. En barkbåt skulle lätt hinna flyta dit inom loppet av bara ett par tre minuter.

Så här på vintern försöker jag bara koncentrera mig och andas lugnt.
Roger Broman, pappersarbetare.

Där har Roger arbetat alltsedan han gick ut gymnasiet, 1987, när hans far ännu jobbade där, och som då sysselsatte långt över tusen anställda.

– Jag har alltid trivts väldigt bra på bruket, säger han medan han står halvnaken i nordostvinden och tittar neråt ån åt det hållet.

– Det är ett fritt jobb. Man har sina tider att passa, men sedan är det upp till en själv hur man lägger upp sitt arbete.

– Och eftersom jag har jobbat skift i alla år, så har jag ju dessutom fått friheten att göra mycket annat, på fritiden. Som nu. Nu jobbar jag fyra tolvtimmarspass – två dagspass och två nattpass – och sedan är jag ledig i sex dagar. Det är toppen.

Monica Carlsson är en inbiten vinterbadare sedan ett par år. Foto: Anna Björkegren

Men nu är det nya tider. Oroliga tider. Digitala också. Ungefär som på SCA-ägda Ortviken uppe i Sundsvall, som i likhet med Hylte varit inriktat på att framställa tryckpapper i många år. En produkt som dock få kunder efterfrågar i dag.

Ja, allt färre läser papperstidningar numera, och som en tydlig och iskall bekräftelse på det gick ju Stora Enso i Hylte ut en morgon i september ifjol och meddelade att man såg sig nödgade att avveckla stora delar av sin verksamhet.

Men sedan blev det mer och mer, och i dag kan jag inte låta bli.
Monica Carlsson, processoperatör.

En pappersmaskin ska stängas, likaså returpappersanläggningen. Följden av det? Att en tredjedel av brukets hela personalstyrka riskerar att få gå. 140 anställda.

– Det är naturligtvis väldigt trist att det ska drabba så många, säger Roger när han har bytt om och bjuder på kaffe inne i sitt hus.

– Men samtidigt var beskedet inte alls oväntat. Innan det kom hade vi bara kört på en maskin en ganska lång tid, ända sedan i våras. Många har varit korttidspermitterade dessutom.

– Jo, så är det. Läser man inga papperstidningar, så går det ju heller inte åt något papper.

Roger Broman

Ålder: 51 år.
Bor: Suterränghus i Hyltebruk (en före detta plåtverkstad som Roger byggt om).
Familj: Singel. Tre barn, ett barnbarn.
Yrke: Processoperatör på TMP-avdelningen på Hylte bruk.
Fritid: Löpning, padel, dans, fixa i hemmet och vinterbad.

Läser du själv papperstidningar?

– Ibland, eftersom jag föredrar det. Hallandsposten åtminstone. På fredagar och lördagar. Men annars blir det inte så ofta längre.

Av brukets cirka 430 anställda blev alltså 140 varslade om uppsägning, vilket är många för en liten inlandskommun som Hylte med knappt 11 000 invånare.

– Många har redan fått pensionserbjudanden, eller slutat frivilligt och fått jobb på andra håll. Men vad som händer med mig, det vet jag inte.

Vad vill du?

– Jag hoppas ju förstås att jag ska få vara kvar. Men säker kan jag inte vara. Om man ska gå strikt efter las-listan så ska man ha jobbat på bruket i minst 33 år för att få vara kvar.

Vilket ju du har, ganska exakt?

– Ja, fast det kanske ändå inte är tillräckligt. Förra gången som det var neddragningar på bruket, för sju, åtta år sedan, var listan på 25 år. Men det hjälpte inte. Trots att vissa hade jobbat längre än så, så blev de tvungna att gå.

Processoperatören Monica Carlsson, snart 63 år, är en av dem på bruket som har tackat ja till ett pensionserbjudande och som säger att hon är nöjd med det. Hon och Roger står varandra nära. Dels har de arbetat i samma skiftlag i åtta år, suttit framför skärmar många pass ihop. Dels delar de samma fritidsintresse – vinterbad.

– Jaa, och alltsammans är Rogers fel! skrattar hon när vi träffar henne iklädd baddräkt vid en sjö på en annan vacker plats en timme senare.

Hon tittar på Roger, som ler lite generat.

– Jo, det var ju du som introducerade mig. För två år sedan frågade du mig: ”Du, ska vi inte gå och vinterbada, du och jag!?”

– Klart jag hakade på!

Första gången var det ”mest på skoj, en kul grej”, säger Monica. Något som hon länge hade funderat på att göra, men som aldrig hade blivit av.

– Men sedan blev det mer och mer, och i dag kan jag helt enkelt inte låta bli. Det kanske inte blir varje dag, men åtminstone tre gånger i veckan. Minst. Det är ju så skönt och uppfriskande!

Doppar huvudet, som Roger brukar göra, gör hon dock inte.

– Nä, då blir det för kallt även för mig!